Yamaha har arbetat vidare med utseendet, föregångaren RX-V765 var först med ett fräscht och modernt utseende efter en hel del generationer med trista, fyrkantiga lådor och orange teckenfönster. Nu har tiden kommit till RX-V767 och ett mer elegant utseende och vitt ljus i displayen.
 
Utrustning och användning
Yamaha ställer upp med den enda receivern som har skivspelaringång, och då för MM-pickuper.
Fjärrkontrollens SCENE-funktion innebär att man kan gruppera en mängd operationer till en enda knapp. Tryck på knappen så sätts receivern på, väljer en viss ingång och rätt ljudformat automatiskt, eller vilka operationer du vill att den ska utföra.
Yamaha använder sin egenutvecklade högtalarkorrektion som kallas YPAO. De har också en egen metod att utvinna ”höjdkanaler” på, som de hävdar är bättre och mer sofistikerad än Dolby ProLogic IIz. Precis som Pioneer har Yamaha virtuella höjdkanaler, vilka fungerar även om du har kopplat in extra bakkanaler. Nytt på årets modeller är dessutom att DSP-funktionerna fungerar med HD-ljudformaten DTS-HD Master Audio, Dolby TrueHD och multikanals PCM. Precis som hos Pioneer kan Yamahas receiver överföra komprimerad musik från mobiltelefonen via blåtand. Detta kräver dock extrautrustning. Det finns också en iPod/iPhone-docka.
Yamaha har det mest tilltalande och överskådliga menysystemet av alla i testet. Fin grafik och gott om information som visas direkt när man bläddrar, utan att man måste trycka på ”enter” varje gång man vill veta vad någonting gör.
Automatisk högtalarkalibrering och rumskorrektion är helautomatiskt och är förhållandevis snabbt överstökat. Receivern kontrollerar högtalarnas polaritet, avstånd, ljudnivå och frekvensrespons.
Pure Direct-läget omfattar numera även surroundljud från HDMI, i tidigare versioner har det bara gällt renodlad stereo. Det bör också påpekas att detta är den enda receivern i testet som har multikanals förförstärkarutgång.
Vi hade lite trubbel med att aktivera ljudreturkanalen. Bruksanvisningen måste definitivt konsulteras för att ska lyckas. Man måste nämligen aktivera kanalen och sedan HDMI Control, och det är inte tillräckligt intuitivt gjort för att man ska kunna klara av detta på egen hand.
 
Ljudkvalitet
Musik i stereo låter runt och behagligt, inte ens på hög ljudnivå låter det skarpt eller obehagligt. Lucy Swanns ”La Petite Mort” har tuffa och saftiga rytmer och Yamaha har en ganska så fet tyngd. Receivern kan spela nästan lika högt som Onkyos. RX-V767 har visserligen en något rundare klang och det saknas en aning attack i percussion-ljuden, samtidigt som Lucys röst inte markeras lika klart i ljudbilden. Ljudbildens bakgrund är lite mattare. Men Yamaha har mer kraft än Pioneer och Sony, och alla gillar stora kraftresurser.
Den mattare ljudbilden hörs också i ”Ole Bull Violin Concertos” på Blu-ray. Fiolerna är inte lika skinande och luftiga och det finns lite mindre plats mellan varje instrument. Dynamiken är inte lika framträdande som hos Onkyo.
Med ”Avatar” på Blu-ray imponerar däremot Yamaha med ett väldigt sammanhängande surroundljud, bättre än Onkyos och fullt i klass med Pioneers. Ljudbilden är dessutom mer klangkomplex än med Sonys. Ljudet är mjukare och mer behagligt och surroundljudet känns mer helgjutet. Inte heller med HD-ljud från film är ljudet så rikt på kontraster som med Onkyo, så det är uppenbart att båda receivrarna har sina fördelar.
Det kan diskuteras om Yamahas höjdkanaler är bättre än Dolby ProLogic IIz. Men vi tycker nog att Yamahas system är lite större och mer öppet och att ”höjdinformationen”, som ju egentligen inte finns med i ljudspåret, låter mer trovärdig.

Också i detta test: