Philips lurar ser riktigt trevliga ut med sin diskreta design, utan några skrikiga logotyper, och stilfulla metallaccent. Bågen är av flexibel metall som borde hålla för lite omild behandling. Byglarna som håller kåporna är visserligen av plast men förefaller tåliga. Den svaga punkten är nog snarare leden som gör att man kan fälla lurarna platta för transport. Att koppla ihop dem med mobilen är föredömligt enkelt eftersom de stöder NFC.

Däremot är hanteringen inte den bästa. Knapparna är små och infällda vilket gör dem svåra att hitta med fingret. Styrningen av uppspelning samt extrafunktionerna görs med en touchpanel på den ena kåpan. Men det händer lätt att man aktiverar fel funktion eller att inget alls händer. Kuddarna har en relativt bra stoppning men de trycker ganska hårt mot öronen. Resultatet är att man vid längre lyssning blir varm om öronen och det börjar kännas obekvämt.

Hörlurarna har ett bra omfång från djup bas till högsta diskant. Men basen saknar precision och är mer dånande än taktfast. Det gör att man lätt blir trött i öronen av att lyssna på rytmisk musik längre stunder. De fungerar visserligen ganska bra för liveinspelningar men så fort det är många instrument som spelar samtidigt så blir det svårt att särskilja dem. Lurarna saknar helt enkelt finess och klarhet vilket gör att musiken blir mer av en ljudmatta.
Slutsats

Det första intrycket av Philips SHB9250 är bra. Lurarna är ganska små och kan fällas så att de blir helt platta vilket gör dem praktiska att ha med sig. Designen är neutral och stilfull. De är också lätta att komma igång med tack vare stöd för NFC-parning med mobilen. Däremot fungerar inte touchkontrollerna tillräckligt tillförlitligt. Lurarna sitter dessutom väl hårt på huvudet och den dånande basen är tröttsam att lyssna på i längden.

Också i detta test: