TEST: Technics SU-R1000

I grunden är alla förstärkare likadana. En signal kommer in i ena änden, förstärks och skickas ut i andra änden. Om en skivspelare är inkopplad behöver den även en korrigering, och om signalen är digital så behöver den en konvertering.

Detta gäller oavsett om förstärkaren är full av transistorer eller glödande rör – eller båda delar, för den delen – och även om konstruktörerna har uppfunnit något nytt och kreativt.

Oavsett vilken typ av komponenter och kretsar som konstruktörerna sätter ihop så handlar allt om ett enda grundläggande mål: Så bra ljud som möjligt utifrån de tekniska och ekonomiska förutsättningarna.

För budgetförstärkare handlar det om valsade plåtar som veckas ihop till en låda, paneler av plast och enkla förstärkarkretsar som består av passande komponenter och nätdelar.

I highend-klassen kan man använda mycket dyrare och bättre komponenter, ett gjutet eller fräst chassi och en strömförsörjning som nästan kan förse en hel bostadsrättsförening med ström.

Men återigen: de grundläggande principerna är desamma oavsett vad som händer mellan in- och utgångarna på en förstärkare.

Hybrid med DAC

Detta gäller även för Technics, som i årtionden har valt att gå sin egen väg. De har inte varit nöjda med tillgänglig teknik utan föredrar att göra saker och ting på sitt eget sätt, vilket inneburit fonetiska utmaningar som OCL, OTL och Class-A+.

Den traditionen blåste de liv i när Technics återuppstod 2014, efter att Panasonic hade lagt verksamheten på is i flera år. Då fick vi ett par nya fonetiska utmaningar, som LAPC och JENO, och med SU-R1000, det nya flaggskeppet bland Technics integrerade förstärkare, introducerar de även ADCT och mer lättbegripliga Intelligent Phono EQ.

Allt detta är placera mellan ingångarna och utgångarna i vad som är en radikalt mer avancerad förstärkare än de flesta vi känner till i den här prisklassen.

Som de flesta förstärkare nu för tiden har SU-R1000 inbyggd digitalomvandlare – DAC – men också analoga ingångar och två par ingångar för skivspelare. Den saknar däremot strömning i någon form. Varken trådlöst eller ethernet, men tanken är förmodligen att man ska använda den tillsammans med en separat nätverksspelare/streamer, till exempel Technics egen – och briljanta – kombinerade CD- och nätverksspelare, SL-G700.

Men låt oss först ta en kort titt på Technics många förkortningar. Om det känns för tekniskt så rekommenderar jag att du hoppar direkt till nästa avsnitt: Intelligent Phono EQ.

Teknik

LAPC betyder Load Adaptive Phase Calibration och kan kompensera för högtalarnas ojämna impedanser och fasvinklar genom att mäta belastningen vid förstärkarens utgångar. Lite som negativ feedback i en transistorförstärkare, men här kan LAPC kompensera för både impedansskillnader och fasvinklar.

Man sätter igång en LAPC-process genom att hålla inne knappen på fjärrkontrollen tills kalibreringen startar. Då skickas olika tonsekvenser ut i högtalarna samtidigt som förstärkarens DSP registrerar hur impedans och fas förändras. Efter tre minuter är kalibreringen klar och man kan sätta sig favoritfåtöljen och växla mellan LAPC på och av för att ta reda på vilket man föredrar.

Technics JENO Engine (Jitter Elimination and Noise-shaper Optimization) är en digital process där brus från alla digitala ljudkällor – oavsett samplingsfrekvens – behandlas för att dämpa jitter. Allt detta går genom en batteridriven klockgenerator.

Signalen konverteras till 768 kHz PWM (Pulse-Width Modulation) som kvantifierar om den, sedan konverteras den av en Noise Shaper så att brus flyttas längre upp i frekvens, där ett multistegsfilter tar över och eliminerar brusets påverkan.

Vi är inte färdiga än. ADCT – eller Active Distortion Cancelling Technology som det också kallas – är ännu en Technics-teknik som ger bättre ljud. Alla signalkällor, analoga och digitala, hamnar i ADCT-kretsen, som är kopplad till JENO-processen, men här avlägsnas förvrängning innan den når det sista steget i utgångssteget.

Om man tror att SU-R1000 är en digital förstärkare så är det en helt korrekt observation. Även signalen från skivspelare behandlas digitalt innan den når högtalarna. Technics använder samma typ av GaN-fälteffekttransistorer som vi sett i effektförstärkaren SU-R1, eftersom de anser att de är snabbare än exempelvis Moss-Bold och ger lägre förvrängning.

Allt detta drivs av sammanlagt fyra strömförsörjningar: en till skivspelarens phonosteg, en till de analoga och de digitala kretsarna och en större till utgångssteget. Den senare är en så kallad high-speed switch mode-strömförsörjning, men här har den högfrekventa växlingen flyttats från 100 till 400 kHz för att eliminera bus som denna typ av strömförsörjning kan orsaka.

Intelligent Phono EQ

Namnet är inte helt fel ute. Man kan koppla skivspelaren till antingen den obalanserade ingången eller den balanserade (bara för MC-pickup) och välja MM eller MC samt utspänningens gain och önskad kurva (RIAA, Colombia, Decca et al.). Det finns inga kapacitans- eller impedansjusteringar. Technics ingenjörer har valt en annan lösning i stället.

En vinylskiva. Som tillsammans med phonostegets analog-till-digital-omvandlare och en DSP anpassar phonosteget egenskaper för vald pickup.

Denna process gör ett par andra saker också. Till exempel korrigering av EQ, eliminering av crosstalk mellan kanalerna och anpassning av belastningsimpedans genom att mäta responsen från pickupen med en signal från den medföljande kalibreringsplattan.

Som är en vinylskiva med fyra likadana spår med testsignaler som förstärkarens DSP tolkar under uppspelning och sedan korrigerar.

Om man följer processen steg för steg, så som den förklaras i den bifogade bruksanvisningen, kan man anpassa phonosteget efter pickupens egenskaper och lagra upp till tre profiler i förstärkaren. Processen är inte helt immun mot fel, en av pickuperna jag valde vägrade förstärkaren att mäta. Vinylskivan måste dessutom vara ren, helt jämn och pickupen måste vara korrekt inställd på skivspelaren.

Hela kalibreringsprocessen tar drygt tio minuter, och när den är klar sparas och namnges den valda kalibreringen. Det är också möjligt att slå på och av Cartridge Optimizer, som det heter i displayen, så att man kan lyssna före och efter och bestämma vilket man gillar bäst.

Så används Technics SU-R1000

Förstärkaren är oerhört noggrant byggd, med ett gediget chassi proppfullt av komponenter, kylflänsar och strömförsörjningar.

Frontplattan av aluminium är 10 mm tjock och topplattan 6 mm. Vikten på nästan 23 kilo vilar på fyra gjutna stålfötter. Byggkvaliteten går utanpå det mesta vi har testat i den här prisklassen, och de två effektmätarna som vi känner igen från bland annat R1 har blivit ett slags signatur för Technics-förstärkare.

Fjärrkontrollen som ingår styr i stort sett allting, från ingångsväljare och menyalternativ till andra inställningar, och man kan styra en Technics CD- eller nätverksspelare från den. Ljuset i förstärkarens effektmätare och display kan dimmas eller släckas helt.

De digitala ingångarna, som utgörs av två optiska, två koaxiala och två USB, kan också väljas från fjärrkontrollen. Den inbyggda digitalomvandlaren stöder alla format från 16/24/32-bitar upp till 384 kHz, både PCM och DSD, och stöder MQA-filer som bland annat finns i Master-katalogen i Tidal HiFi.

LAPC och MQA kan stängas av och sättas på från fjärrkontrollen, där man också kan ställa in bas, mellanregister och diskant. Som kan stängas av helt genom att trycka på Direct-knappen på fjärrkontrollen.

Förstärkaren har en anslutning till en ytterligare förstärkare, eller en subwoofer, och kan kopplas till en surroundförstärkare och en inspelare – kanske ett äldre Technics-kassettdäck eller en rullbandspelare för den som har ett nyfunnet intresse för att spela in på band.

Ljudet

Jag började med Technics-förstärkaren inkopplad till ett par små Dynaudio Special Forty och jobbade mig gradvis upp till de mycket större JBL Synthesis 4367, med horn och 15-tumsbasar.

Till en början uppfattade jag ljudet som lite tillbakadraget. Bas fanns det rejält av, men den var lite runt i kanterna. Det bättrade till sig avsevärt efter ett par dagar. Ljudbilden öppnade sig, basen blev tightare och bättre definierad och jag började gotta mig med musiken.

I de små Dynaudio-högtalarna saknade jag lite av greppet som en Hegel-förstärkare ger längst ner, och på de stora JBL 4367 lät en McIntosh MC1502 (för dubbla priset) både tuffare och mer engagerande. Så det var på tiden att öppna Technics-förstärkarens verktygslåda.

Efter en runda med LAPC förbättrades ljudkvaliteten märkbart. Förstärkaren tog kontroll över de stora 15-tumsbasarna med övertygelse och ljudbilden öppnade sig avsevärt. Det spelade ingen roll vilken ljudkälla jag använde, med LAPC aktiverat var ljudet alltid bäst.

Det blev default under testperioden.

Med en McIntosh-CD-spelare som primär ljudkälla under testets första period lät förstärkaren behagligt och blixtsnabbt på samma gång. Transienter och dynamiska svängar var omedelbara och i en del fall överraskande på det sättet att jag hoppade till lite när kraftiga slag från exempel en virveltrumma blåste ut ur högtalarna.

Förstärkaren målade upp en enorm ljudbild med exceptionellt bra kanalseparation och tjusigt djup. Med LAPC hade den stålkontroll i basen, fast kanske inte med samma järnhand som den ännu tightare Hegel H590, däremot återgav Technics-förstärkaren sångröster med mer värme och djup.

Den fylliga klangen påminner lite om en McIntosh MA7200, som också kan låta vackert med vokalinspelningar, men som i likhet med H590 också är kraftfullare än Technics-förstärkaren. Technics anger effekten i 8 ohm till 1 kHz och de 150 watt per kanal som anges finns det ingen anledning att tvivla på, men en H590 har bättre kontroll över högtalarna när förstärkaren pressas.

Pressar man Technics-förstärkaren så minskar den dynamiska kontrasten gradvis och man får inte lika mycket kraft bakom trumslagen i de två 15-tummarna som med en H590.

Men Hegel-förstärkaren har ingen skivspelaringång. Vilket är mycket mindre highend än i SU-R1000. Personligen måste jag erkänna att jag föredrar att ställa in preferenser för pickupen själv, men Technics-förstärkaren lyckas på ett magiskt sätt förbättra ljudet från skivspelaren med den ovanliga kalibreringen av phonosteget.

Prova själv. Det är möjligt att sätta på och stänga av optimeringen, och även om phonosteget låter förvånansvärt bra även utan någon kalibrering alls så är ljudkvaliteten efter kalibrering helt klart att föredra. Pianoklangen i Keith Jarretts Kölnkonsert får mer djup efter kalibrering, det finns mer dynamisk kontrast i ljudbilden, som växer både på bredden och djupet, och djupbasen hänger ihop bättre med resten.

Kalibreringen har också en tydlig effekt på detaljnivån, speciellt i diskanten där före och efter är som att ta bort en slöja från musiken.

Ljudet från en MacBook med Tidal Master, kopplad till USB på förstärkaren, var en uppenbarelse i transparens och dynamik. Med MQA aktiverat steg nivån av mikrodetaljer också. Det spelade ingen roll om det var Terje Rypdals Conspiracy, eller Bruno Mars och Anderson Paaks Leave the Door Open, ljudet bredde ut sig i rummet med ett brett spektrum av klangfärger och skapade en härlig livekänsla.

Slutsats

Avancerade Technics SU-R1000 gör samma grundläggande jobb som alla förstärkare gör. Men den gör det med tekniska finesser som man knappt hittar i andra förstärkare. För somliga kan det verka frustrerande att behöva hantera så mycket avancerad teknik som man inte kan bortse från, för andra är finesserna användbara verktyg för att optimera ljudkvaliteten. Oavsett vilken sida man tillhör så går det inte att bortse från att Technics-förstärkaren kan lösa problem som man inte kan lösa med andra förstärkare. Jag vill särskilt betona den intelligenta phono-optimeringen, som trots att den inte går att åsidosätta av användaren till viss del kan höja ljudkvaliteten betydligt från vinyl. Att förstärkaren kan det mesta annat också, utom strömning, och att den ser ovanligt välbyggd ut och låter fantastisk när den är som bäst (med LAPC) gör Technics SU-R1000 till en oerhört intressant integrerad förstärkare i highend-klassen.