test: T+A R 1000 E

Allt-i-ett-produkter är inte längre vad de en gång var. För även om fler och fler människor vill ha bekvämligheten man får när allt finns i en och samma kompakta låda, så har inte viljan att betala för ordentlig kvalitet minskat. Därför har allt fler highend-tillverkare försökt sig på konststycket att skala ner sina stora, blytunga separata komponenter och stoppa in dem i en enda apparat. T+A är en av dem.

Man behöver bara kasta en snabb blick på T+A R 1000 E för att inse att det här är ingenjörskonst av toppklass. Solid aluminiumkonstruktion rakt igenom, med fogar så jämna som bara tyskar kan åstadkomma. Jag insåg faktiskt inte att det fanns en CD-lucka förrän jag läste bruksanvisningen, eftersom den går i ett med den stora, svarta displayen. Som för övrigt har så stora tecken att till och med de som har synfel läsa vad som står.

Funktioner

Nästan alla funktioner finns på plats, inklusive DAB- och internetradio plus strömningstjänster som Tidal och Deezer. Förstärkaren är dessutom Roon Ready, vilket innebär att du kan använda programmet Roon till PC eller Mac och strömma musik till förstärkaren via hemnätverket. Ingen USB-kabel behövs. Och det är bra, eftersom USB-ingången stöder en maximal upplösning på 96 kHz medan själva förstärkaren annars hanterar filer upp till 192 kHz. Filer med högre upplösning än så konverteras ner till närmaste kompatibla upplösning.

Skulle du ha musiken lagrad på en nätverksdisk (NAS), eller på ett USB-minne för den delen, så är det bara att sätta igång och spela. Bluetooth från mobilen? Kör på! Andra ljudkällor kan anslutas till de många digitala ingångarna, eller en analog RCA. Det enda som saknas är en balanserad XLR-ingång – och vill du ha en skivspelaringång så kostar det 5 000 kronor extra.

Analog förstärkning med digitala principer

R 1000 E bygger på innanmätet i den integrerade förstärkaren PA 1000 E och CD-spelaren MP 1000 E. Effektförstärkardelen använder sig av så kallad pulsbreddsmodulering, där den elektriska musiksignalen översätts till en serie fyrkantspulser. Detta kallas ofta för digital förstärkning, men hos T+A är modulatorn en analog konstruktion. Switchningen görs av snabba MOSFET-transistorer och utgångsstegen använder analog negativ återkoppling för att styra utsignalen. Enligt T+A kan detta ge spänningsvariationer i strömförsörjningen och därmed orsaka förvrängning, men i R 1000 E är feedback-slingan relativt svag och dessutom frekvensberoende (mer i basen som behöver mycket ström, mindre längre upp i frekvensregistret som är känsligare för förvrängning). Vilket ska ge ett renare ljud.

Effekten är något lägre än i PA 1000 E, men 115 watt per kanal i 8 ohm kanal är fortfarande mer än de 2 x 80 watt som rivalen Naim Uniti Nova lämnar. Och nästan dubbelt så mycket som man får ut ur Teac NR-7CD (2 x 60 watt).

Tysk perfektion

På samma sätt som man aldrig får någon känsla av en bils köregenskaper av att prata om dess specifikationer, får man aldrig veta hur en förstärkare låter förrän man skickar musik genom den. Och gudskelov håller tyskarna vad de lovar. Maken till tight och bestämd återgivning!

Inkopplad till Audiovector SR3 Arreté Raw Surface är det helt exceptionellt hur exakt R 1000 E återger musiken. Dvořáks violinkonsert Opus 53 i A-moll är ett gyllene exempel. Den spelas av Berlinerfilharmonikerna med Anne Sophie Mutter på förstafiol och med Manfred Honeck som dirigent. Med Tidal for Roon på min MacBook Pro levereras musiken med en stram och taktfast hand. Förstafiolens snabba vändningar, ackompanjerade av en storslagen och samspelt orkester, får håren på armarna att resa sig. Det här låter stenhårt. Och om du trodde att 2 x 115 watt inte räcker så tänk om.

Plenty av dynamik

Här får man verkligen dynamiken vi saknade så starkt i Teac NR-7CD. Baskontrollen och luftigheten går hand i hand och T+A-förstärkaren bevarar kontrollen på högre ljudnivåer än vad Teac klarar. Den är råare och mer brutal, men minst lika len och upplöst.

Men R 100 E:s ärkerival är inte NR-7CD från japanska Teac. Det är brittiska Naim Uniti Nova. Ett minst lika imponerande stycke ingenjörskonst med ett – om du frågar mig – ännu läckrare utseende. Och med dynamik, timing och tredimensionalitet som största musikaliska styrkor. En förstärkare att frukta.

När det gäller råstyrka är T+A är ganska så lik Naim. Båda kan konsten att trycka in trummorna i magen på lyssnaren, slaginstrument låter rena och strama. Jag tycker att T+A har mer luft i diskantregistret och en bättre frekvenslinjäritet än vad jag minns av Naim Uniti Nova. Mer detaljrikedom, sprödare övertoner i fiolerna. Om det hade handlat om att räkna antalet tagelstrån i stråken så hade man kunnat göra det bättre med R 1000 E än med Naim Uniti Nova.

Den läckert basiga och elektroniska You Should Seee Me in a Crown med Billie Eilish är ett annat bra exempel. Basen är saftig och bestämd, och T+A har massor av detaljer längre upp.

Men Naim-förstärkaren har en x-faktor: en känsla av tre dimensioner. På samma gång har den ett större lugn i ljudbilden. Musiken låter mer ”flytande” på något sätt. Eller så här: När T+A pratar matematik talar Naim med bilder.

Filterinställningar

T+A har dock ett äss i rockärmen. Ändra DAC-filtret från Linear till Impulse, så fokuserar digitalomvandlingen mer på timing och lite mindre på frekvenslinjäritet. Oj, vad den lilla ändringen gör skillnad! Först och främst siktar den på att ta bort ”pre-ringing” i filtret vid samplingsfrekvensen, och det hörs på att musiken blir just mer lättflytande, tredimensionell och naturlig. När det gäller frekvenslinjäritet händer det inte mycket rent subjektivt, så jag skulle vilja säga att Impulse är den bästa inställningen, oavsett musikstil. T+A-förstärkaren är helt klart på samma våglängd som Naim, det kan till och med hända att de extra wattarna ger pyttelite mer kontroll.

Det finns ett problem …

Men T+A R 1000 E är ändå inte helt perfekt. Svagheten ligger dock inte i ljudkvaliteten. Det är användarvänligheten som jag inte riktigt får att klaffa.

Inställningarna och menyerna är dessutom lite mekaniska och röriga. Till exempel tog det lite tid att vänja sig vid att DAC-filtrets inställningar delar knapp på fjärrkontrollen med tonkontrollerna, och är märkt med en not-symbol. Och grafik har T+A inte brytt sig om i menyerna, här är det listformat som gäller och inte alla undermenyer ligger inte på lika intuitiva platser. Bara att uppdatera till den senaste firmware-versionen krävde att jag googlade lite.

Som nämnts ovan är displayen på fronten stor, men den visar ingen info om upplösning eller filformat på musiken som spelas. Det saknar man om man strömmar musik med olika musikformat och vill ha en översikt. Till exempel vet man inte om man spelar vanlig CD-kvalitet eller högupplöst Master-kvalitet från Tidal.

När man ska spela filer som har högre upplösning än vad förstärkaren är gjord för så går det fint med Roon eller andra avspelningsprogram på Mac eller PC, inkopplat till USB DAC-ingången. Då konverteras filerna ner till närmaste kompatibla upplösning. Men om man har filer lagrade på ett USB-minne och ska spela dem direkt genom förstärkaren så går inte det. Jag försökte med ett par musikfiler i 24 bit/352,8 kHz-upplösning, men det gick helt enkelt inte.

Till sist måste jag nämna mobil-appen. Den är inte alls lika intuitiv som Naims, inte heller här vet man om man spelas högupplöst eller lågupplöst musik från Tidal.

Slutsats

Ljudet från R 1000 E är lika helgjutet som hela konstruktionen: en bergfast baskontroll och en upplösning längre upp av högsta klass. T+A-förstärkaren får ut max ur varenda en av de 115 wattarna per kanal, och vi saknar egentligen aldrig mer än så

Och om du tycker att upplösning och taktfasthet kommer i vägen för det musikaliska så är det bara att ändra filterinställningen från Linear till Impulse, så kommer djupet i ljudbilden fram också. Om inte R 1000 E är ett unikum så tillhör den åtminstone den högsta nivån i sin prisklass.

Vi saknar inga funktioner, här finns både internetradio, DAB och CD-spelare. Och en möjlighet att få en skivspelaringång, även om den kostar extra. Användarvänligheten är däremot inte helt smidig. Men man vänjer sig vid allt, och den är inte värre än att vi ger T+A R 1000 E en klar rekommendation.