TEST: T+A HA 200

Det är något speciellt med tysk ingenjörskonst, och få andra behärskar det som T+A. Jag tror aldrig jag har sett något annat än perfektion ner till minsta skarv eller knapp. Av samma anledning hittar du inte en förstärkare för mindre än 40 000 kronor (effektförstärkaren A 200) och de flesta kostar sexsiffriga belopp.

Men T+A kom inte in på hörlursarenan förrän 2020. Då lanserade de de planmagnetiska hörlurarna Solitaire P, och hörlursförstärkaren som nämns här. Nämligen HA 200.

Varför hörlursförstärkare?

Den som är väl bevandrad i hörlurar vet att det inte räcker med enbart klockor. De måste drivas också. Och visst kan man komma en bit på vägen med hörlursutgången på förstärkaren, särskilt om man har lättdrivna hörlurar. Men den utgången är sannolikt kopplad till en billig OP-amp som inte låter särskilt bra, och den är inte heller tillräckligt kraftig för att driva tunga hörlurar med övertygelse.

Vissa förstärkartillverkare använder en separat krets med diskreta komponenter för hörlursutgången. De fungerar mycket bättre. Men om du har särskilt tungkörda hörlurar eller vill använda en ”balanserad” kabel kommer du inte runt att ha en separat hörlursförstärkare.

Highend kräver highend

High-end-hörlurar är i en egen liga och de kräver en äkta highend-hörlursförstärkare för att prestera sitt bästa. Och det är i den här klassen man hittar T+A HA 200. Med en prislapp på nästan 76 000 kronor tror jag ta mig tusan att det här är den dyraste hörlursförstärkaren jag någonsin har testat! Jämfört med både McIntosh MHA150 och Audio-Technica AT-HA5050H.

Ha 200 körs i klass A och drar därför en hel del ström även när den inte spelar musik. Den är gjord för att driva praktiskt taget alla hörlurar på marknaden, och man kan komma in i menyn och justera impedansen så att den matchar hörlurarna. Det gör att hörlurarna får den frekvensrespons och kontroll de ska ha, men man kan naturligtvis även experimentera med egna preferenser.

Det finns också sex olika digitala filterinställningar och dessutom justering av bas och diskant förutom en loudness-funktion. Så här har du många möjligheter.

Mycket genomtänkt

För priset på en hyfsad begagnad bil får du totalt tre separata hörlursutgångar för olika uttag: 6,3 mm obalanserad, 4,4 mm balanserad Pentaconn och 4-stifts balanserad XLR. De är alla kopplade till samma krets och man måste aktivera den utgång man vill använda med en knapp bredvid. Med andra ord kan man inte använda två par hörlurar samtidigt utan man måste växla mellan dem.

En crosstalk-funktion ger en liten överhörning mellan vänster och höger kanal, vilket i större utsträckning ska ge en känsla av att ha ett par högtalare framför sig snarare än den totala kanalseparation man får från ett par hörlurar.

Om man hellre vill gå åt andra hållet ger en balanserad kabel separat jord till båda öronen så att ljudet inte kan åka över mellan höger och vänster. Absolut noll överhörning där, alltså.

Separat digital och analog del

Förstärkaren har inbyggd DAC, T+A har separerat de två delarna totalt, med varsin ringkärnetransformator på insidan. Rätt häftigt.

På baksidan hittar man alla digitala ingångar man kan drömma om: Både optiska och koaxiala digitala ingångar, BNC, AES /EBU (XLR), USB-DAC-ingång och för ett litet tillägg i priset får man två HDMI-ingångar och en utgång med ljudreturkanal (ARC). Lägg till både balanserad och obalanserad analog ingång så finns det verkligen inte något man inte kan koppla in!

Högupplöst ljud

HA 200 stöder ljudsignaler upp till 24-bitars/192 kHz på samtliga digitala ingångar, men USB-ingången avkodar ljud ända upp till 32-bitars/ 768 kHz. Om man är intresserad av det udda DSD-formatet ser T+A till att PCM och DSD har varsin separat avkodararkitektur för att få optimal konvertering oavsett vilken typ av signal man sätter in.

Förstärkaren konverterar DSD-filer ända upp till DSD1024 – alltså 45,2 MHz! Det gäller bara från en Windows-dator och inte från Mac, som max stöder DSD256. Det enda sättet att överföra DSD från Mac är omkodat till en PCM-ström (känd som DSD over PCM, eller DoP), och där ligger taket på DSD256 eller 11,2 MHz.

Förförstärkarutgång saknas

Tyvärr får man leta långt efter utgångar. Många hörlursförstärkare har förförstärkarutgång eftersom kretsarna ju redan finns där och bara väntar på att få komma ut på baksidan. Det saknas av någon anledning på HA 200.

Det är ännu konstigare när man ser att en fjärrkontroll faktiskt medföljer. Den är väldigt bra att ha om man sitter i stolen och ska styra ett ljudsystem från några meter bort. Men med hörlurar är sannolikheten stor att man ändå sitter i närheten av förstärkaren och fjärrkontrollen blir då överflödig.

Ljudet av lyx

HA 200 är inte särskilt stor utseendemässigt sett och den väger inte heller så mycket, men det är ändå uppenbart att det är något som kostar en del. För även här är det perfektion in i minsta detalj. Där det moderna går hand i hand med retrodesign med analoga VU-mätare. Härligt.

Jag fick HA 200 tillsammans med hörlurarna, Solitaire P-SE och Solitaire P. Det var därför naturligt att börja lyssna växelvis på de båda modellerna.

Det som snabbt slog mig var hur olika de båda Solitaire-modellerna låter. Medan den dyraste modellen P har en underbart djup klang och varmt ljud och presenterar instrumenten i en nästan oändligt stor ljudbild, är P-SE mer distinkt och energisk. Mer analytisk, men ändå varmare i klangen än både HiFiMAN HE-1000se och även den dynamiska Sennheiser HD 800S. HA 200 gör att hörlurarna får stå för klangsignaturen, den levererar bara varan. Och som den levererar!

Vansinnig dynamik

Den dunkande basåtergivningen från Audeze LCD-X (2021) har full kontroll samtidigt som tystnaden mellan anslagen är kännbara. Brusgolvet är försvinnande lågt och musiken sticker ut från en kolsvart bakgrund.

Jämför det gärna med stjärnhimlen, där mindre ljusföroreningar runt betraktaren – och därmed ett svartare himlavalv – gör att fler stjärnor dyker upp. Även om stjärnorna inte riktigt skiner med någon högre styrka.

Därför är förmågan att vara tyst faktiskt ännu viktigare än förmågan att spela kraftigt när man ska återge dynamik. Och HA 200 är tyst som graven.

Filterinställningar

Som sagt kan man välja mellan sex olika filterinställningar: Ett kort och ett långt FIR-filter, två olika Bezier-filter och slutligen två olika filter utan översampling (NOS).

I mina öron är båda FIR-filtren lite för skarpa och tar bort en del av flytet i musiken. NOS-filtren med analog filtrering gillar jag bättre eftersom de låter mjukare. Men för mest musik gillar jag Bezier 2 bäst. Här får man musikens snärt och tajming samtidigt som den låter varmare och mer ”musikalisk” än med FIR-filtren. Men här får man bara prova sig fram – det finns inget rätt och fel svar.

Vilket tryck

Om du är orolig för att förstärkaren inte ska klara ljudtryck med dynamiken intakt tycker jag att du ska prova Sony MDR-Z1R med Rammstein. Till exempel den nya låten Zick Zack. Som så mycket annan rock är den lite för komprimerad för mig, men man kan inte förneka att det låter skittufft. Och med HA 200 kan du dra på så mycket du orkar utan att det blir gällt och förvrängt. Vilket du inte kan med en svag förstärkare.

Det handlar inte om kraft här, såvida du inte har någon supertunga HiFiMAN HE6 eller något sådant. Men magin uppstår först och främst när man sitter och lyssnar – inte headbangar. Även om det också kan vara kul.

Klassiska mästerverk

Med klassisk musik kommer kvaliteterna fram i lastbilslass. Oavsett om det är de dundrande pukorna och de mäktiga blåsarna i Holsts Planeterna eller det mer fint spelande pianot i Beethovens pianokonsert nr 4 som står på menyn, blir ljudbilden så stor och majestätisk, med full kontroll över pauser såväl som transienter och urladdningar att jag aldrig vill sluta spela musik. Det här är vad high-end handlar om.

Slutsats

”Se till att göra rätt från början” verkar vara ett mantra hos tyska T+A. För även om tillverkaren har funnits lika länge som journalisten, nämligen 44 år, var det inte förrän 2020 som den första hörlursförstärkaren såg dagens ljus. Nämligen HA 200. Och här har de verkligen gjort allt rätt direkt.

Ljudet är så till den milda grad dynamiskt, med ett så lågt brusgolv att även de mest subtila mikrodetaljerna hörs och upplevs i kroppen. Ljudbilden andas, instrumenten och rösterna kommer till liv, man blir så tagen att man aldrig vill ta av sig hörlurarna.

Det är så det ska vara, i highend-klassen. Man förväntar sig att få det extra man betalar för, och här får man verkligen utbyte av T+A HA 200.

Man får alla digitala ingångar man kan önska sig och även analoga ingångar. Det enda vi saknar är analoga utgångar att använda som förförstärkare.