test: T+A DAC 8 DSD

När befintliga anläggningar ska uppgraderas måste man alltid fundera på var det är smartast att börja. Ska man byta ut allt eller ta det steg för steg så är behoven olika.

Om man inte behöver analoga ingångar och bara har digitala ljudkällor är en förstärkare med uteslutande digitala ingångar att föredra. Alternativet är en digitalomvandlare (DAC).

Digitalomvandlaren från tyska T+A, lilla DAC 8, ser så oansenlig ut att den är lätt att missa. Den låga vikten och de kompakta måtten kan lura vem som helst. Men inuti det oerhört välgjorda skalet bor en digitalomvandlare och en förförstärkare. En ganska grym sådan, som bland annat som stöder uppspelning av DSD-filer. För övrigt samma format som SACD-skivor bygger på.

DAC 8 kan ersätta en förförstärkare och användas som DAC för upp till åtta digitala ljudkällor. Två par analoga utgångar – balanserade och obalanserade – kan kopplas till en effektförstärkare. Eller ett par aktiva högtalare. Till exempel T+A:s små CM Active. På så sätt kan den lilla lådan vara centrum i en stor eller liten anläggning.

Den kan också användas som en vanlig DAC, kopplad till en befintlig analog förstärkare. Då ställer man bara in de analoga utgångarna till ”Fixed” så får man fast utnivå ur utgångarna och den digitala volymkontrollen kopplas ur.

Lägg förresten märke till att DAC 8 DSD har ett hörlursuttag, det styr volymkontrollen även om volymknapparna på fronten är urkopplade.

Det finns också en effektförstärkare i samma serie, med samma design och fysiska mått, som passar till DAC 8. Den heter kort och gott AMP 8 och är en stereoförstärkare med 80 watts effekt per kanal.

En avspelare finns också: nätverksspelaren MP 8, som även är en CD-spelare, fast med wifi, FM/DAB-radio och digitalingångar.

T+A DAC 8 debuterade redan 2012, men är nu uppgraderad med bland annat stöd för DSD-filer. Den stöder inte, ännu så länge, MQA-filer som man bland annat hittar i Tidals Masters-katalog.

 

Spelar DSD

Men den stöder allt annat, det vanligaste är ju trots allt PCM, upp till 24 bit/192 kHz-signaler i alla ingångar. Utom den ena optiska, som stannar vid 24 bit/96 kHz.

USB-porten på baksidan stöder PCM upp till 32 bit/384 kHz och DSD upp till DSD512.

T+A-boxen är enkel att installera, det är lätt att komma åt anslutningarna på den 27 cm breda lådan och allt är i sedvanlig tysk ordning. Även när man väljer funktioner, som det finns en del av. Bland annat fyra olika filterinställningar som gör mycket med hur man uppfattar ljudet.

 

Avancerade filter

De fyra filterinställningarna börjar med ett slags normal filtrering med neutral frekvensrespons. Filter nummer två dämpar de allra högsta frekvenserna lite grand och kompenserar med snabbare transientrespons.

Filter nummer tre är ganska så annorlunda, här har T+A försökt skapa en mer analog klangkaraktär. Den fjärde och sista inställningen ska ge lyssnaren en 100 procent korrekt återgivning av signalen som kommer in.

De två senare är så kallade Bézier-filter, och de två som ger den mest hörbara förändringen av klangkaraktären. Vilket man föredrar beror lite på smak, hur anläggningen låter i övrigt och lite på signalen som man matar DAC 8 med.

Den lilla plastfjärrkontrollen, som inte riktigt har samma byggkvalitet som omvandlaren, har knappar där man kan välja filter och lyssna sig fram till ett man föredrar.

Det finns en knapp märkt Wide Mode också. Den aktiverar ett annat filter som rullar av överst i diskanten för att dämpa högfrekvent brus från DSD-signaler. I Clean-läge läggs filtreringen på 60 kHz och Wide har 120 kHz-filter. Observera att Wide inte är kompatibelt med DSD64 (2,8 MHz).

 

Som årgångschampagne

Det är inte första gången vi testar något från T+A. Sedan början av 2000-talet har vi haft sporadiska tester av dem. Lilla DAC 8 påminde mig om att det var onödigt länge sedan sist, för det här låter sagolikt.

T+A brukar stå för neutral ljudbalans, med bra upplösning, gnistrande dynamik och bra fokus. Det här är inget undantag.

Genom att leda alla digitala ljudkällor via DAC 8 är jag ganska säker på att de flesta anläggningar kommer att uppleva den som en frisk fläkt. De flesta digitalomvandlare jag kan komma på låter lika spännande som ett glas ljummet vatten, men den från T+A påminner mer om en årgångschampagne.

Det har lager efter lager av intressanta egenskaper, som en enastående förmåga att skapa djup i musiken. Ur den synvinkeln påminner den mycket om den tre gånger dyrare Ayre QX-5. Det hänger inte direkt ihop med filterinställningarna, även om den ändrar musikens klangkaraktär. Ibland markant. I den komplexa house/techno-låten Somewhere Out There med Orbital är det lätt att höra skillnad på filtren. Här föredrog jag filter 1, eftersom det dämpade hårdheten i diskanten, som kan vara lite enerverande i just den här låten.

Annars föredrog jag filter 3 och 4 den mesta tiden. Till exempel i Belle & Sebastians Sweet Dew Lee, men också i Van Morrisons Broken Record, där instrumenten och mellanregistret framträdde bättre i ljudbilden.

Det finns ingen glasaktig hårdhet här, som det gör i en del varianter av Benchmarks digitalomvandlare.

Radka Toneffs Fairytales i MQA-kvalitet (Tidal Masters) lät bäst med filter 4. Då fick jag en perfekt tonal balans, enormt djup i ljudbilden och en kolossalt fin klang. Även om DAC 8 inte stöder MQA-formatet i dagsläget så märker man stor skillnad på hur mycket djup det finns i klangfärgerna och tonerna i MQA jämfört med normal PCM-kvalitet.

Det finns mer luft och detaljer och bättre mikrodynamik att få fram. Sådant som T+A DAC 8 DSD, trivs utmärkt med. Den dynamiska kontrasten är enastående, även i basen där man får en känsla av att digitalomvandlaren kan göra en subwoofer överflödig.

 

Digitalcentral

T+A DAC 8 DSD låter snarare som en tråkig diagnos, men är en digital vitamininjektion i alla anläggningar. Den kombinerar en flexibel digitalomvandlare med förförstärkare och hörlursuttag, allt inpackat i förtroendeingivande kvalitet. Att fjärrkontrollen ser ut som om den kommer från en barnleksak kan vi ha överseende med, men vi hoppas på stöd för MQA. Då blir DAC 8 helt perfekt.