TEST: Sonos Amp

För mer än tio år sedan dök Sonos upp med användarvänliga, trådlösa högtalare som gav ljud i alla rum. Det var superenkelt att lyssna och förändrade hifi-marknaden för alltid. När folk väl har fått smak för lättanvänd multiroom-musik så är det nog svårt att övertala dem att gå tillbaka till traditionell stereo. Men tänk om man kunde få både och?

Läs också: Sonos Beam – en vinnande soundbar

Sedan 2008 har Sonos haft förstärkaren Connect:Amp i sortimentet. Den kan driva ett par helt vanliga högtalare och göra dem till en del av ett multiroom-system. Den blev också väldigt populär som installationsförstärkare för att driva inbyggda vägg- och takhögtalare. Men Connect:Amp var inte byggd för sådant och installatörer klagade på att den var för svag. Och om sanningen ska fram så var den i svagaste laget för ordentlig hifi också.

Efter över 10 år har arvtagaren äntligen kommit, den heter helt enkelt Amp. Precis som Connect:Amp har den exakt samma stöd för strömningstjänster och digital musik som de trådlösa Sonos-högtalarna. Och den kan spela i system med sådana runtom i huset. Skillnaden är att förstärkaren alltså kopplas till ett par traditionella högtalare.

Digitala ingångar

Connect:Amp hade inga digitala ingångar, Amp har däremot HDMI och dessutom optisk om man köper till en adapter. Men det viktigaste är att den har dubbelt så hög effekt, och det ska gå att koppla in tre par högtalare direkt till den ena högtalarutgången. Flera förstärkare kan dessutom spela tillsammans som ett system, och två stycken kan kopplas så att den ena spelar frontkanalerna och den andra bakkanalerna i ett surroundsysten.

Läs också: Test av sju förstärkare med strömning

Anslutningar

Formen på den nya förstärkaren är också mer anpassad för installationer. För detta ändamål har Sonos lyckats med ett riktigt genidrag med högtalarterminalerna. De är nämligen av banantyp, rakt in i baksidan, så terminalerna behöver inte sticka ut om man använder banankontakter. Förstärkaren passar alltså bättre i en grund hylla. Vill man hellre använda spadar eller stift så följer det med adaptrar som går att plugga in.

I övrigt finns en analog ingång med RCA-kontakt, där går det att till exempel ansluta en skivspelare – se bara till att den har inbyggt RIAA-steg eller köp ett sådant löst.

En subwooferutgång finns också på plats, när den används förhindrar förstärkaren automatiskt att all bas under 80 Hz når högtalarna, så att de inte behöver tampas med subwoofern. En trådlös Sonos Sub kan också användas.

Perfekt för installation

Sonos Amps yttermått och digitala förstärkarteknik som bara ger ifrån sig lite värme innebär att den är perfekt för installationer där det är ont om plats. Montera infällda högtalare i taket och ställ förstärkaren ovanpå innertaket. Den behöver bara nätverksuppkoppling och kan styras från mobilen. Sonos Amp har för övrigt äntligen fått en IR-mottagare och kan, till skillnad från föregångaren, styras av en programmerbar fjärrkontroll som Logitech Harmony.

Egna högtalare

För installationsmarknaden har Sonos samarbetat med Sonance och gjort tak- och vägghögtalare, och då dyker plötsligt TruePlay-funktionen upp, som ger en oerhört praktisk rumskorrektion och alltså ett renare ljud i just ditt rum. Men varför i hela friden är inte den här funktionen aktiverad för alla högtalare?

Ljudkvalitet

Rent ljudmässigt finns det mycket gott att säga om Amp. För det första är det helt uppenbart att den är starkare än sin föregångare. Amp driver de billiga men mycket bra B&W 607 med övertygelse. Klangstrukturen är intakt, instrument och sångröster klingar ut väl. Connect:Amp klarade sig också när den drev enkla högtalare, men den saknade en hel del upplösning och dynamiken var alltid ganska så platt.

Nya Amp uppför sig däremot som en riktig förstärkare. I hans nya låt Moment of Surrender låter Nick Mulveys gitarr fint och perkussion har en lekfull snärt. Bättre än med Denon PMA-800NE, en förstärkare av full storlek för 5 000 kronor som jag aldrig har lyckats komma till skott och skriva ett test om.

Golvhögtalare

Sonos Amp driver större golvhögtalare också, det låter inte illa alls med de extremt kostsamma Audiovector SR3 Arreté Raw Surface. Sopranen Sabine Devieilhes fantastiska röst är perfekt i operan Lakmé, med alla sina koloraturer. Sonos bevarar mycket av magin som de här högtalarna kan leverera. Man får inte alls något intryck av att förstärkaren är en lilleputt, det går att dra på riktigt högt. Basen är också så utsträckt att den fyller rummet med snyggt ljud. Bra!

Begränsningar

Visst finns det ett och annat att anmärka på, en häftigare förstärkare drar ut rösten längre i rummet, återger tonstrukturerna mer komplext och har bättre kontroll över kontrabasarna.

Sonos Amps begränsning ligger främst i dynamiken, särskilt i bas- och mellanregistret. Bastrumman i Wilcos Locator blir lite rundare och tamare än jag vill ha den, och virveltrumman saknar lite snärt. Stereoperspektivet är en smula grunt och snävt.

Det är lockande att nämna Naim Uniti Atom, som har ungefär samma yttermått som Sonos Amp, men som trots bara 2 x 40 watt har ännu mer stabilitet i ljudet, en mer robust basåtergivning och hel del mer upplösning. Du får visserligen nästan fyra Sonos Amp för samma pengar som en Naim Atom, poängen är att man inte ska stirra sig blind på effekten.

Ärkerival

Ett annat exempel på en förstärkare med lägre specificerad effekt än Sonos Amps 2 x 125 watt är Bluesound Powernode 2i (test är på gång) som har en mer jämförbar prislapp. Den kostar bara 1 500 kronor mer och trots dess 2 x 60 watt förfogar den över mer muskler.

Bluesound har ännu bättre baskontroll och ljudbilden är stabilare och mindre ansträngd. Den kan spela en hel del högre, och har fastare dynamik. Den kontrollerar helt enkelt de exklusiva golvhögtalarna ännu bättre. Ljudbilden är mer tredimensionell och upplösningen längre upp i diskanten är också bättre. Bluesound låter varmare, luftigare och mer dynamiskt. Ljudmässigt är den bättre på allting. Och så stöder den högupplöst ljud, inklusive MQA som ger den bästa ljudkvaliteten från strömningstjänsten Tidal. Men trots Bluesounds kavliteter är jag nöjd med Sonos-förstärkaren. Den är faktiskt billigare, och jämfört med till exempel Yamaha WXA-50 har Sonos Amp mer kraftresurser och ett lugn i ljudbilden.

Begränsat TruePlay

Mina positiva erfarenheter av TruePlay-rumskorrektionen i Sonos högtalare och soundbar gör att jag saknar den funktionen i Amp. Eller rättar sagt: den finns där men kan alltså bara användas tillsammans med Sonos speciella högtalare som är byggda av Sonance. Det finns alla anledning att tro att ljudet hade kunnat bli ännu bättre om det gick att använda funktionen med tredjepartshögtalare.

Saknar högupplöst ljud

En annan sak jag saknar i Sonos Amp är stöd för högupplöst ljud. Inga Sonos-produkter stöder detta. Sonos anser inte att sådant behövs, eftersom de hävdar att ”den pyttelilla skillnaden i ljudkvalitet inte motiverar de ökade kraven på bandbredd”. Men kom igen, det är 2019 och bandbredd kostar inte mycket! Och det finns gränser för hur mycket bandbredd som behövs, man behöver 9 Mbit/s för att strömma okomprimerat 24 bit/192 kHz i stereo. Packat som förlustfria FLAC-filer snackar vi om ungefär 7 Mbit/s. Och MQA, som Tidal använder, behöver bara 1,6 Mbit/s för samma upplösning.

Sonos är helt ensamma om det här, alla konkurrenter vi känner till stöder högupplöst ljud. Tidigare har det varit lätt att förlåta Sonos eftersom de haft en poäng i att det är viktigare att ha en stabil och lättflytande användarupplevelse. I dag kan man få både och – det är på tiden att även Sonos hakar på. Åtminstone om de vill erövra den gamla stereoanläggningen.

Slutsats

Tack vare dubbelt så mycket förstärkarkraft som sin föregångare är nya Sonos Amp ännu mer flexibel. Även golvhögtalare drivs på ett övertygande sätt, vilket innebär att man får en överkomlig uppgradering av sin befintliga stereoanläggning. Som då får stöd för allsköns strömningstjänster, multiroomrum och dessutom HDMI-ljud från TV:n. Eller optisk digitalingång, med hjälp av en adapter.

Ljudet är fint och välbalanserat och förstärkaren fungerar bra till det mesta. Den är ingen utpräglad dynamikbomb, och det finns alternativ med mer upplösning. Men sammantaget är den bra, och rena drömmen för de som redan har Sonos hemma. Vi hittar däremot allt färre ursäkter för att inte stödja högupplösta ljud – och varför i hela friden fungerar inte TruePlay-rumskorrektionen med tredjepartshögtalare?