Vi tittade på varandra, det gick inte att ta miste på Geirs blick. Det var inte det här han ville höra. Jag muttrade ”Fan också” och tänkte att nu blir det dyrt.
Det blir det också. Åtminstone om man ska ha sex strömkablar utöver en huvudnätkabel, plus en Shunyata Hydra Delta D6. Som är en grendosa slash nätfilter med sex uttag, inpackade i en apparat som ser ut som en förstärkare.
Egentligen är den mer än en grendosa. Hydra Delta-boxen är även ett nätfilter i det avseendet att den dämpar högfrekvent brus med upp till 50 dB, enligt Shunyata, samtidigt som den eliminerar merparten av den interferens som kan uppstå när inkopplade komponenter ger ifrån sig brus ut genom sina strömkablar.
Det här kan låta som voodoo för många av oss – att man kan förbättra ljudet genom att koppla in en apparat till strömuttaget i väggen – men Shunyata hävdar att de kan bevisa med mätningar vilken inverkan oren ström och vad andra enheter i elnätet kan ha på ljudkvaliteten.
Shunyata gör inte bara apparater som Hydra Delta-boxen. Clear Image Scientific är ett systerföretag som håller på med kablar och strömkontroll för medicinsk apparatur, där det är fundamentalt att man kan läsa av hjärtrytm och andra värden utan störningar eller brus i signalen.
Flera av Shunyatas kablar är därför nästan identiska med de CIS-produkter som används av sjukhus, fast överdragna med en svart strumpa på utsidan.
Shunyata anser att det som gäller för medicinska apparater även kan överföras till förstärkare och ljudkällor, och har en lång rad nätkablar, strömuttag och signal- och högtalarkablar i highend-klassen.
För det här är verkligen highend. Hydra Delta-boxen med tillhörande strömkablar är inte något som bara har fantiserats ihop, enligt Shunyata är allting utvecklat efter objektiva mätningar och har lett till flera patent på tekniken och konstruktionen av både kablarna och strömboxen.
Tekniken bakom brusreduceringen av anslutna enheter kallas CCI (Component-to-Component Interference), medan den som dämpar högfrekvent brus kallas NIC (Noise Isolation Chamber). Naturligtvis finns det mycket mer inuti Hudra Delta D6, till exempel GP-NR, brusreducering av elnätet och omfattande användning av material som dämpar vibrationer, ledare av OFE C10100-koppar samt elektromagnetiskt och hydrauliskt överspänningsskydd. Och så kan den utrustas med extra dämpande fötter av rostfritt stål.
Allra helst bör Hydra Delta D6 stå på en hylla, avskild golvet, säger Daniel Månsson från importören Audionord.
Vi provade med båda. Men innan vi kom så långt kopplade vi upp en Hegel H360 och en CD-spelare till vägguttaget i vårt testrum med helt vanliga, svarta, jordade nätkablar.
Sådana som man hittar i kartongen när man packar upp en ny apparat.
Mer än subtila skillnader
Efter att ha lyssnat olika musikspår bytte vi ut den svarta kabeln till förstärkaren mot en Shunyata Delta NR V2, som är en relativt dyr jordad strömkabel med samma typ av OFE C10100-koppar som används i strömfiltret. Den har ren koppar även inuti kontakten samt silverledare i centrum av kabeln och omgärdas av en kopparkappa med fluorkarbon som isolering.
Shunyata-kabeln fick oss båda två att spärra upp ögonen. Vad i hela friden var nu detta?
Vi har testat nätkablar förut. Geir har testat och skrivit om strömrensning och vi minns båda den gången vi tog ett billigt mikrosystem och bytte ut både strömkabeln och högtalarkablarna och fick oss ett veritabelt haksläpp.
Samma sak hände här. Men skillnaderna var inte lika subtila. I stället fick den ensamma Shunyata-kabeln musiken att växa i skala och basen att stramas till, den förbättrade både den dynamiska kontrasten och slipade bort små vassa sibilanter i röster.
Vi bytte tillbaka till den vanliga strömkabeln, och även om det definitivt lät riktigt bra med den också så saknade vi upplösningen och lugnet som Shunyata-kabeln gav oss. Så vi bytte igen. Och lyssnade igen och igen. Ingen tvekan om saken. Den kostsamma kabeln lyfte så att säga fram musiken och släppte lös den i rummet.
Å ena sidan var det en lättnad. Det här är trots allt kostsamt. Å andra sidan var det inte riktigt vad vi hade hoppats på, eftersom vi båda visste att om skillnaderna var påtagliga så skulle vi vilja koppla upp hela anläggningen med kablar från Shunyata. Det skulle bli dyrt, det.
Det var därför med skräckblandad förtjusning som vi kopplade Delta NR V2-kabeln till strömboxen, som i sin tur var ansluten till elnätet med en annan Shunyata-kabel: en Delta XC med den större C19-kontakten, som inte ingår men som är nödvändig extrautrustning till Hydra Delta.
Nirvana
Om en enda strömkabel skulle kunna ge oss så stora subjektiva skillnader i ljudkvalitet, vad skulle då två stycken plus Hydra Delta-båxen kunna åstadkomma?
En ganska så häpnadsväckande förbättring av ljudet, visade det sig.
Det vi uppfattat som en hörbar förbättring av allting i ljudbilden tog plötsligt ytterligare ett kliv, upp till en högre division. Det verkade som om de stora Sonus faber-högtalarna försvann ut i tomma intet och att rummet växte. Pianoklangen svävade mäktigt mitt i rummet och rösterna flödade viktlöst runt på samma gång som basdynamiken naglade fast oss i våra Ekornes-stolar.
Vi tittade på varandra igen, Geir slog ut med armarna och jag sjönk uppgivet ner i min orange stol. Fan också.
Geirs kommentar
Att sitta och lyssna på strömkablar och nätfilter är egentligen något jag vägrar göra. Både jag och chefredaktören var ganska så skeptiska när vi riggade upp allting i testrummet, och vi var fast beslutna att om skillnaderna bara var marginella så skulle vi inte skriva om det utan låta allt passera i tysthet.
Men skillnaderna var inte marginella. De var snarare ganska så dramatiska. Det var märkligt hur en inspelning med Kari Bremnes gick från att låta riktigt bra genom Hegel H360 och Sonus faber Olympica III till att klangen växte sig gigantiskt stor när strömutrustningen från Shunyata kopplades in.
Den stora efterklangen runt Bremnes sträckte sig plötsligt långt uppåt och bakåt, samtidigt som bakgrunden blev kolsvart. Själv satt jag mest på platsen lite vid sidan om mitten och med de vanliga, svarta strömkablarna rakt i vägguttaget hörde jag mest från högra högtalaren, så något särskild holografi att tala om fanns det inte. Men med Shunyata -kablarna och nätfiltret lämnade ljudbilden högtalarna och svävade i stället tyngdlöst i rummet framför mig.
Först var vi lite tveksamma om det verkligen kunde stämma, men när vi kopplade tillbaka till de vanliga strömkablarna så kollapsade ljudbilden framför oss. Det vi först tyckte lät väldigt bra hade nu blivit tråkigt och grått.
Jag hade en liten känsla av att det skulle bli så här, efter mina egna erfarenheter av det billigare nätfiltret EVO3 Corvus från IsoTek. Men det är ändå lite irriterande att kunna konstatera att det påverkar så mycket. Å ena sidan är det alltid kul att höra ett nytt lager detaljer för första gången. Men egentligen är det mest irriterande. Det här är ett getingbo jag gärna hade klarat mig utan.
Slutsats
Efter ett par veckor med kablarna och nätfiltret från Shunyata är vi benägna att hävda att en uppgradering av anläggningen bör börja med strömmen. Jag har hört större akustiska förbättringar med strömkablar och kraftfilter än vad jag har hört med högtalarkablar. Vilket ännu en gång upprepas med testet av Shunyata Hydra Delta D6 och kablarna Delta XC och NR V2. Man kan komma långt med ljudförbättringen genom att bara ha den ena strömkabeln, men om man vill lyfta både ljudkvaliteten och kostnaderna till nya höjder så kan Hydra Delta D6-boxen göra underverk för anläggningen.
