TEST: Schiit Audio Heresy och Magni 3+

Enklaste sättet att få bättre ljud i hörlurarna är att köpa en hörlursförstärkare. Till och med billiga lurar kan låta bättre direkt.

Exakt hur mycket pengar man ska lägga beror på hur bra ljud man vill ha – och naturligtvis vilken typ av hörlurar man har. De billigaste hörlursförstärkarna är inte tillräckligt starka för att få liv i tungdrivna hörlurar, så håll koll på hörlurarnas känslighet och motstånd innan du köper.

Vårt standardsvar till de som frågar efter en allround-hörlursförstärkare är Audioquests pyttelilla Dragonfly, som finns i ett par olika versioner. Men det kan bli ännu bättre med en större modell som kopplas till utgångarna på baksidan av anläggningen.

Schiit Audio har gjort sig ett namn på kort tid. Inte bara för att de har ett namn som är, hm, lätt att komma ihåg, utan för att de har byggt billiga DACar och hörlurarförstärkare. Och så har de haft tur med timingen. De första Schiit-produkterna kom precis när marknaden för hörlurar tog fart på allvar.

I dag gör de många olika förstärkare och DACar som kan användas med hörlurar.

Bland dem finns två ganska billiga, tillsynes ganska så snarlika hörlursförstärkare: Magni 3+ och Heresy. De kostar lika mycket och kan samma sak, vid första anblicken är det bara färgen som skiljer dem åt.

Tekniska skillnader

Bakom det kompakta utseendet döljer det sig två helt olika vägar till bra ljud. De är lika kraftfulla och kan driva samma hörlurar lika enkelt. De flesta av specifikationerna är helt identiska.

Men Schiit har valt att använda bipolära transistorer i Magni 3+, med en diskret utformad och symmetrisk feedback, utan kondensatorer i signalvägen. I stället använder de DC-koppling. Principen är densamma som i många förstärkare, och här använder de en extra driver för att dämpa förvrängning och reglera bias-strömmen med en Vbe multiplier.

Tittar man in i en Heresy så ser det helt annorlunda ut. Här är det op-ampar som styr. Integrerade förstärkarkretsar i vänster och höger kanal, vilket ger låg utgångsimpedans och bättre mätningar. Tredje ordningens harmonisk förvrängning är specad till 6-8 dB lägre än i Magni 3+, och Schiit Heresy har också något mindre mätbart brus.

Så då låter alltså Heresy bäst? Kanske. Men låt oss berätta mer om skillnaderna.

Lika som bär?

De kopplas rätt i en förstärkarutgång och har en gain-omkopplare på baksidan, om utgångsspänningen är för låg från förstärkaren. Även om de blir lite varma kan de stå på hela dagen om man vill. Ge dem åtminstone ett par minuter att nå arbetstemperaturen när de slås på med strömbrytaren på baksidan. Sedan är det bara att plugga in hörlurarna.

Men i vilken av dem?

Svaret är att det beror på två saker: smak och vilka hörlurar man ska använda.

De första veckorna använde jag bara Magni 3+. Den användes också i testet av hifi-hörlurar i april 2020 och den blev jag mycket bekant med – och var nöjd med ljudet. Den låter lite som en raffinerad rörförstärkare. Rapp dynamik, silkeslent mellan- och diskantregister och luftig ljudbild med fin upplösning. Instrument och röster är välfokuserade, jag trivdes väldigt bra med den. Speciellt när jag lyssnade på jazz och klassisk musik.

Sennheiser HD 660S blir inte lika mörka som med exempelvis hörlursuttaget på en Hegel H90, fast det sprudlar inte om basen. Inte på samma sätt som med Heresy.

Den låter nämligen mer framåt, med ännu skarpare fokus och märkbart mer tryck i basen. I HD 660S var ljudbilden lite mörkare än jag föredrar, men i Hifiman Sundara passade den som hand i handske.

Piano och stråkar får en skarpare kant och sångröster låter inte lika mjuka och luftiga som med Magni 3+. Men den dynamiska kontrasten är bättre. I HD 660S stramades basen upp och kanalseparation blev tydligare med Heresy än Magni 3+. Observera att ingen av dem hade några problem med att få fart på de tungdrivna planar-elementen i Hifiman Sundara.

Till pop, rock, electronica och allt som har en markerad basrytm och stor dynamisk kontrast tycker jag att Heresy är det bästa valet. Ska jag lyssna längre stunder på operasamlingen föredrar jag Magni 3+.

Slutsats

Valet mellan Schiit Heresy och Magni 3+ handlar inte om vilken av dem som låter bäst. De låter utmärkt båda två, men har lite olika klangkaraktär som gör att de riktar sig mot olika kunder. Den som gillar dynamik, speciellt i basen, och som främst lyssnar på rytmisk musik kanske faller för den strama kontrollen och den potenta dynamiken i Heresy. Men om man gillar en något mjukare, lenare och mer öppen ljudbild med lite mer luft och detaljer kanske man ska välja Magni 3+.