Jag vet att det låter långsökt, men jag vågar påstå att Rotels nya Michi-serie kanske är det största klippet inom highend-hifi just nu. Den nya förförstärkaren och effektförstärkaren – som finns i en stereo- och en mono-version – är helt enkelt fantastiskt välljudande.
Man får nästan allt man önskar sig. En ljudkvalitet som gör att man tappar hakan på ett uppseendeväckande sätt: massiv dynamik, nästan oändlig med kraft och en transparens som ger en detaljrikedom och en öppenhet som brukar kosta mycket mer.
Det är alltså ingen slump vad som är inpackat i de hermetiskt tillslutna förstärkarna.
Men först måste vi göra en tillbakablick.
Rotel är mest kända som den japanska tillverkaren med engelskt ljud. Det mesta som Rotel har gjort, oavsett om det handlar om stereo eller hemmabio, har varit i budget- och premiumklassen. Men de har också ett förflutet inom highend-sfären, vilket få kanske känner till.
Ta till exempel Rotel RB-5000. En 53 kilo tung, 2 x 500-watts effektförstärkare som debuterade 1978 tillsammans med förförstärkaren RC-5000. Den hade 31 potentiometrar och omkopplare på fronten, inklusive en 10-bands equaliser.
Michi-serien kom senare, den debuterade 1991. Förförstärkaren RHA-10 var som ett minimalistiskt altare, med bara fyra potentiometrar – och den passiva versionen RHC-10 hade bara tre. Och phono-steget RHQ-10 bara en.
Michi-serien bestod också av en FM-radio, en CD-spelare samt en 2 x 200-watts och en 2 x 100-watts effektförstärkare. Jag har hört alla Rotels Michi-produkter, alla har samma varma, öppna och behagliga klang som Rotel var kända för på den tiden. Fast med bättre dynamisk kontroll och mer raffinerat ljud. Phono-steget RHQ-10 skulle nog ha klarat sig bra mot dagens phono-steg och är mycket eftertraktat på begagnatmarknaden.
Den nya Michi-serien fortsätter med den minimalistiska tankegången, fast det är bara på utsidan. På insidan är det så fullt att det knappt finns plats för luft mellan alla kretskort, kondensatorer och komponenter. Det är kanske därför som effektförstärkarna har fläktar som hjälper till att kyla ner utgångstransistorerna.
Upp till 1800 watt
Den nya Michi-serien är inte baserad på vare sig 90-talsteknik eller någon av de befintliga Rotel-produkterna i premiumklassen. Allt byggt från scratch. Det har tagit Rotel mer än tre år och otaliga timmars lyssnande att utveckla förstärkarna, som har egenutvecklade 2200 VA-transformatorer och smått otroliga 188 000 µF kondensatorkapacitet som förser 32 utgångstransistorer med ström i var och en av effektförstärkarna.
Som är likadana, bortsett från effekten och antalet kanaler. Michi S5 lämnar 2 x 500 watt i 8 ohm per kanal, medan monoversionen Michi M8 pumpar ut 1080 watt i 8 ohm. Eller 1800 watt i 4 ohm! Den använder S5:s dual mono-kretsar sammanslagna till en enda monokanal och har därför hälften så många anslutningar på baksidan, och är en av mycket få effektförstärkare på marknaden som har över 1 kW effekt.
De två effektförstärkarna väger nästan 60 kilo och är byggda som stridsvagnar. Hermetiskt tillslutna, i svart matt med glansig front och med fjärrkontroll! Det är inte så vanligt att effektförstärkare levereras med fjärrkontroll, men S5 och M8 har en eftersom det behövs för att konfigurera skärmen på fronten, som kan visa uteffekt eller spektrumanalys av signalen som matas ut till högtalarna. Fjärrkontrollen kan också dämpa belysningen i displayen och lysdioden på framsidan, eller stänga av dem helt. Det används också för att konfigurera förstärkaren för IP-styrning i nätverk via ethernet.
32-bitars DAC och phono-steg
Det finns få förförstärkare som är lika välutrustade som Michi P5. Den har sammanlagt 16 ingångar, fördelade på balanserade, obalanserade, digitala och för skivspelare med MM- och MC-pickuper. Plus USB för PC-anslutning med stöd för upp till 384 kHz-sampling.
Den har dessutom Bluetooth-strömning (aptX) men ingen Wi-Fi eller nätverksanslutning, bortsett från IP-styrning via nätverk.
Man behöver alltså en separat nätverksspelare för att strömma högupplöst ljud, den kan anslutas till P5:s analoga ingångar eller till den inbyggda digitalomvandlaren genom någon av de sju digitala ingångarna.
Det bör också noteras att förförstärkaren har fyra ljudutgångar med volymstyrning, och en utan, och att den kan skicka ut digitalt ljud från en optisk och en koaxial utgång. Den har även två subwoofer-monoutgångar.
Digitalomvandlaren i P5 använder två 32-bitars DACar från AKM, där den analoga kretsen är en ren klass A-konstruktion för minsta möjliga förvrängning och brus. Rotel hävdar att de har 17 spänningsregulatorer som matas av två specialgjorda transformatorer. Som använder ESR-kondensatorer (Equivalent Series Resistance) och slätar ut ripple i strömmen i förförstärkarens kretsar.
AKM-DACen stöder bland annat MQA-ljudfiler (Master Quality Authenticated) som vi bland annat hittar på Tidal Masters.
Förförstärkaren har precis som effektförstärkarna en display som kan konfigureras från fjärrkontrollen och kan byta namn på ingångarna. Displayen kan även släckas så att man bara kan välja mellan de anslutna ingångarna.
Vinylfantaster bör vara medvetna om att skivspelaringången är begränsad till val av MC- eller MM-pickup. Det finns inga anpassningsmöjligheter för belastningsimpedans, kapacitans eller utgångsspänning.
Superfokuserad och extremt dynamisk
Jag ska erkänna att man blir lite blasé av att leva med så bra ljud så länge. Förstärkare som Devialet Expert 1000 Pro, Mark Levinson No. 532 och 326S, Ayre KX-R och MX-R, Audio Researchs GS-serie, Gryphon Diablo 300 och McIntosh MC1.25KW och C2600 har alla satt sina spår.
Rotel-förstärkarna är inte lika enkla att hantera som en Devialet, och de tar mycket mer plats, men när man väl har släpat dem på plats och kopplat in högtalare så blir det uppenbart direkt att ljudkvaliteten inte är sämre än i någon av de ovan nämnda förstärkarna, som alla har en sak gemensamt: de kostar mycket mer än Rotel Michi P5 och ett par Michi M8.
De första högtalarna jag kopplade in var hybrid-elektrostaterna från Martin Logan, Electromotion ESL X, sedan var det referenserna Audiovector R3 Arreté och senare Sonus faber Olympica Nova III. Som vi håller på att testa i skrivande stund.
Vilka högtalare jag än spelade på så gav Rotel-kombinationen mig ett silkeslent och raffinerat ljud, med alla regnbågens klangfärger. Stråkar, röster, trä- och mässingsblås, jag har aldrig hört dem så perfekt naturligt återgivna sedan jag testade Ayre-kombinationen. Klangen i musiken från Rotel-kombinationen har lite av den varma glöd som en bra McIntosh-kombination kan ha, fast med lite mer insikt och finmaskig detaljåtergivning.
Den har också nästan oändlig kraft, jag lyckades inte provocera fram någon andnöd en enda gång Jag uppfattar förstärkarna som lika kontrollerade och dynamiska i basen som både Devialet och Mark Levinson. Den dynamiska kontrasten är inte sämre än något jag har testat i highend-klassen.
Jämfört med de mycket billigare och integrerade McIntosh MA7200 och Devialet Expert 220 Pro, befinner vi oss i elitdivisionen. I Lady Gagas Stupid Love går basen går djupare med ännu bättre kontroll och den känns framför allt ännu mer fysisk. Ljudbilden i liveversionen av Pat Methenys Are You Going With Me, har jag inte hört lika bergfast och djup sedan McIntosh C2600 och MC1.25KW kickade loss, men ljudet från Rotel-kombinationens DAC är bättre fokuserat och detaljerna har tydligare fokus. Här hör man verkligen allt.
Som knarrandet från scengolvet i Puccinis La Bohème, inte minst hur Luciano Pavarotti och Mirella Freni rör sig runt på scenen när de sjunger. Det är verkligen magiskt att lyssna på.
Byter man till Keith Jarrett live så är det nästan skrämmande hur ljudbilden öppnar sig med Rotel-förstärkarna. Jag tror inte att jag har hört kontrabas bättre återgivet, och övertonerna i pianot, cymbalerna och de små nyanserna i klangen som berättar om akustiken i salen som konserten spelas in i är helt enkelt världsklass.
Slutsats
Det finns ett djup och en öppenhet som man sällan hör maken till. Rotels nya förstärkare i Michi-serien är helt klart några av de bästa köpen highend-klassen. Förförstärkaren har Bluetooth i stället för Wi-Fi-strömning och man kan inte anpassa phono-steget till olika pickuper, men den har en fenomenal DAC, utan tvekan den bästa helt integrerade vi har testat i en förförstärkare. Tillsammans med de två muskelknippena till monoförstärkare levererar Michi-kombinationen highend-ljud som är lika naturligt och felfritt som man kan önska sig. Vi har inte testat stereoversionen av Michi S5, men det finns knappast någon anledning att tro att den låter sämre än två M8. Och för de flesta av oss är kanske 2 x 500 watt mer än tillräckligt. I så fall sparar man mycket pengar eftersom Michi S5 kostar lika mycket som en enda M8.
Läs hela artikeln med LB+
Årets bästa erbjudande
Full tillgång till allt innehåll i 4 veckor för 4 kr
LB+ Total månad
Full tillgång till allt innehåll i 1 månad
LB+ Total 12 månader
Full tillgång till allt innehåll på Ljud & Bild och L&B Home i 12 månader
- Tillgång till mer än 7500 produkttester!
- Stora rabatter hos våra samarbetspartner i LB+ Fördelsklubb
- Nyhetsbrev med senaste nyheterna varje vecka
- L&B TechCast – en podd med L&B
- Inaktiverade annonser