TEST: Rotel Michi S5

Allt tvivel försvann efter de två-tre första låtarna. Efter det var allt en ren tour de force för Rotels stereoförstärkare i den pånyttfödda Michi-serien.

Glädjande nog låter den lika bra som de två 1,08 kW potenta monostegen i samma serie, kostar hälften så mycket och har massor av kraft som räcker för de flesta högtalare jag kan komma på.

Rotel Michi S5 är stereoversionen av Michi M8. Där de två kanalerna är hopkopplade till en. S5 är helt enkelt versionen där de två kanalerna är frånkopplade varandra till stereo.

Så de är likadana, bortsett från effekten. Stereoversionen Michi S5 lämnar 2 x 500 i 8 ohm i varje kanal, mot monoversionens 1080 watt. På insidan hittar man samma dual mono-krets, konfigurerad i stereo, och två balanserade och två obalanserade ingångar på baksidan.

Alltså finns det ingenting som säger att ljudkvaliteten ska vara annorlunda. Kanske så länge man inte ska driva ett par seriöst tungdrivna högtalare.

Michi S5 ger exakt samma haksläpp som två monoblock. Den dynamiska kontrasten kan göra att man tappar andan och jag svär på att även små högtalare växer sig maffigt stora med en S5 som motor.

Skruvar man av det pansarliknande topplocket på en S5 så hittar man samma egenutvecklade 2200 VA-transformator, en kondensatorbank på hela 188 000 uF och i slutet av alltihop 32 utgångstransistorer.

Chassiet är samma som på monoversionen M8 och alltihop väger nästan 60 kilo. Det finns inga handtag, potmetrar eller knappar för något annat än val mellan de balanserade och obalanserade ingångarna. Det ingår en fjärrkontroll för att konfigurera displayen på fronten. Den kan visa uteffekten i båda kanalerna, antingen som spektrumanalys av effekten eller som en digital VU-mätare. Fjärrkontrollen måste också användas om man vill dämpa eller släcka ljuset i displayen.

Precis som med M8 måste man använda fjärrkontrollen om man vill konfigurera den för IP-styrning över nätverket via ethernet.

Sublim finess och explosiv dynamik

Stereoversionen av Michi-serien ligger i samma prisklass som Hegel H30 och McIntosh MC312, men med 500 watt per kanal är den mer potent än dem båda. Det finns nämligen inte många 2 x 500-watts förstärkare där ute. Så hög effekt per kanal hittar man i normala fall bara i monoblock.

McIntosh MC462 är det närmaste vi kommer, av de förstärkarna vi har testat. Med sina 2 x 450 watt ställer den upp i samma klass – fast inte i samma prisklass eftersom den är nästan dubbelt så dyr.

Och då närmar vi oss pudelns kärna. Rotel Michi S5 kostar inte småpengar precis, men den är ändå ett fynd. För var annars får man lika mycket rå kraft omgivet av så många lager finess och musikalisk magi?

Förstärkaren testades i stort sett med samma högtalare som monoblocken M8. Alltså Martin Logans hybridelektrostater Electromotion ESL X, men även Audiovector SR3 Raw, som är en specialversion av Audiovectors flaggskepp i SR3-serien.

Upplevelsen av S5 med olika högtalare var på pricken lik den med de två M8-blocken. Man presenterades för en ovanligt finmaskig och raffinerad ljudbild med en explosiv dynamik som gör ont rent fysiskt.

Det är inte bara hur instrument och sångröster låter som är häpnadsväckande bra, utan också hur det finns plats för luft runt dem i ljudbilden.

Jämfört med upplevelsen av en McIntosh-förstärkare är ljudet tightare och basen lite bättre definierad. Introt i Kari Bremnes välkända låt Månens kraft sparkade nästan i andan ur mig när trummorna pumpade på i testrummet. På samma gång lät rösten skönt silkeslen och klangerna från alla slagverk i ljudspåret var extremt fokuserade.

Gåshuden svepte fram när Sondre Bratlands distinkta sång lade på klang på Iver Kleives toner från Födelsekyrkan i Bethlehem. Om man inte blir berörd av en sådan levande återgivning av musik så har man ett hjärta av sten. Just det här spåret låter vackert med andra förstärkare och högtalare också, men Rotel-förstärkarens totala kontroll över de lägsta oktaverna, och det enorma djupet den skapar i ljudbilden, fungerar som en tidsmaskin för själen.

Inget test utan Keith Jarrett, den här gången Up For It som ger just den feeling man är ute efter när man sätter på en välproducerad jazztrio. Musikerna kommer närmare och bildar en trovärdig tredimensionell scen i rummet. Där man kan höra varje liten nyans av basspelet, de små viktlösa tonerna från trumvispar på en cymbal och djupet i klangen på en konsertflygel.

Slutsats

Rotels nya stereoförstärkare i Michi-serien är kanske det bästa köpet av alla stereoeffektförstärkare. Det finns andra från McIntosh, Mark Levinson, Gryphon, Ayre, Audio Research, med flera, som har kvaliteter man lätt uppskattar. Men få om någon kombinerar så mycket rå kraft med lika mycket klang och finess som Rotel Michi S5.

Det är inte utan att man ser fram emot fortsättningen. En mindre effektförstärkare, en integrerad förstärkare, kanske ett phonosteg? Man kan alltid hoppas.