: PSB M4U 1

Man kan bli lite matt av alla artister som ska ha egna hörlursmärken. Med ett fåtal undantag är det mesta vi har hört av den sorten en ändlös ström av medelmåttiga produkter. Men de säljer som glass i solsken och man ser dem på otaliga huvuden i folkvimlet.

Paul Barton är så långt från en juvelklädd rappare man kan komma. Han är utbildad violinist och kan förmodligen lite mer om högtalare än de flesta. Han ligger bakom hörlurarna M4U 2 med brusreducering som vi testade 2012 och de här, som är samma modell fast utan brusreducering.

PSB M4U 1 heter de, och företagsnamnet är hopsatt av Paul och hans hustru Sues namn. Nästan som en artistsignatur, även om Paul är mer intresserad av teknik än image. M4U 1 ser inte heller ut som något ”fashion statement”. De har slutna kåpor med 40-millimeters element och finns i svart, rött, vitt och grått, och är relativt stora för att vara bärbara hörlurar. En liten väska, en flygadapter med två minijack-pluggar samt en kabel med mikrofon och fjärr som styr mobilen ingår.

Varm och öppen klang
Förra gången jag testade PSB:s hörlurar upptäckte jag att de lät allra bäst i aktivt läge, men utan påslagen brusreducering. I passivt läge, utan någon elektronik inkopplad, saknade de dynamik och spänst men ljudbildens balans var enastående. Detsamma gällde baskvaliteten. Och allt detta är inte oväntat bra även i M4U 1.

Mendelssohns stråkkonserter lät vackert, med ett klangrikt och varmt fylligt mellanregister. Inte en enda gång lät något påträngande. Tonerna från soloviolinen i andante-satsen hade en praktfull, djup och luftig klang som jag ofta upplever att hörlurar brukar maskera.

Personligen föredrar jag en ännu luftigare diskant, fast då kostar kalaset som regel mer än ett par tusenlappar. Sennheiser Momentum har en bättre definierad diskant men saknar PSB:s basdynamik. Vilket jag kunde höra i Whiskeytowns ”Ballad of Carol Lynn”, där virveltrumman och bastrumman markerades tydligare med M4U 1. Basen i början av Nick Caves ”Stagger Lee” gick så djupt och var så massiv att ögonbrynen vibrerade. Morphines ”Come Over” var en härligt fläskig upplevelse och det enda jag saknade var ett ännu högre ljudtryck. En hörlursförstärkare skulle utan tvivel göra susen, till exempel Fiio E17 med inbyggd DAC.

Ospännande men välljudande

Man lägger knappt märke till M4U 1, så diskreta är de. Till och med den röda versionen är precis så dämpad i färgen att den inte skriker modelejon. Och vad alla de som har artist-lurar på huvudet inte vet är att du får ett mycket bättre ljud med PSB M4U 1. Åtminstone om du gillar ett naturligt balanserat ljud med varm och fyllig klang – och lite kick-ass-dynamik. Då blir det inte mycket bättre än så här för pengarna.