test: Pro-Ject The Classic SB Superpack

Min första skivspelare var en engelsk Garrard med mellanhjulsdrift. Det är nästan 40 år sedan. Sprillans nya Pro-Ject The Classic ser precis likadan ut.

Trächassi och skivtallrik av metall, det finns många likheter mellan den gamla engelsmannen från Swindon och österrikaren från Wien.

Men Pro-Ject-spelaren är remdriven och mycket mer välkonstruerad. Trots klassisk design är den en studie i hur modern elektronik och bättre redskap har gett bättre styrning, precision och kontroll. Resultatet är en välljudande skivspelare som ställer upp i de högre divisionerna och som kan slåss mot de bästa.

Det här är skivspelaren för folk med en – nystartad eller gammal – LP-samling. Kanske hade de också en Garrard en gång i tiden och har plockat fram vinylskivorna igen, eller så är de rena nybörjare i den analoga vinylvärlden.

Under alla omständigheter har de en sak gemensamt: de är minst lika intresserade av ljudet som av estetiken. En skivspelare är trots allt ett instrument för avspelning av musik och tål mycket väl att stå framme i välmöblerade hem.

Framför allt när den ser så välgjord och tilltalande ut som Pro-Ject Classic Superpack.

 

Trimmad grammofon

Den finns för övrigt i två versioner. Den vanliga The Classic säljs med en utmärkt Ortofon 2M Silver, en pickup som passar fint till de flesta förstärkare och som vi har provat förut. Men här testar vi Superpack-versionen. Den är dyrare. Bland annat för att den har en dyrare Ortofon Quintet Red, en MC-pickup som kräver att förstärkaren har en ingång som är anpassad för MC-pickupers lägre utspänning. Eller så kan man använda någon av Pro-Jects pickupförstärkare – RIAA-steg – med konfigurerbar MC-ingång.

Men Superpack har mer än en pickup som ger bättre ljud.

Den integrerade motorn har fått elektronisk hastighetskontroll med en knapp och två lysdioder som markerar hastigheten. 33 1/3 eller 45 varv per minut. Ljuset blinkar tills elektroniken registrerar att hastigheten är korrekt, vilket tar ett par sekunder från att man trycker på knappen.

För att stoppa uppspelningen håller man knappen intryckt i ett par, tre sekunder.

Rent kosmetiskt är Superpack likadan som den normala versionen och finns i valnöt, rosenträ eller en mörkare eukalyptusfaner. Samma dämpade skivtallrik, samma fjäderupphängda chassi på tre justerbara dämpfötter och samma väldämpade tonarm med ett aluminiumrör som är överdraget av kolfiber hittar man på Superpack.

Det ingår en skivmatta i svart skinn, en skivpuck, ett dammlock och lite bättre kablar än till Classic-versionen.

Installation

Pro-Ject-spelaren är enkel att använda. Uppackning och installation är lite mer krävande. Pickupen är förmonterad, men resten måste man montera själv. Följer man bruksanvisningen så undviker man misstag.

Av någon anledning insisterar Pro-Ject på den gamla antiskating-lösningen med ett lod som hänger i ett snöre. Det är varken det mest exakta eller eleganta sättet att förhindra att pickupen glider mellan spåren, och den bräckliga lösningen är besvärlig att få till. Och få att hålla.

Den vanliga The Classics närmaste rival heter Rega Planar 3, medan Superpack-versionen ska mäta sig med den nyare Planar 6. En skivspelare där all elektronik är placerad i en extern strömförsörjning, med hastighetsomkopplare och start/stopp. Planar 3 säljs med antingen en Rega Exact MM-pickup för ungefär samma pris som The Classic Superpack. Eller med en Rega Ania MC-pickup. Mot pristillägg. Det är en skivspelare med fenomenal ljudkvalitet, som utsågs till Årets skivspelare 2017 av oss. Inte oförtjänt.

 

Generös klang och livlig dynamik

Den trimmade Pro-Ject-spelaren stöter med andra ord på stenhård konkurrens, men klarar sig utmärkt eftersom den har andra egenskaper som är enkla uppskatta.

Sänker man ner nålen på en Rega Ania i spåren så får man en knivskarpt definierad musikåtergivning med stram kontroll. Allt återges så precist, fokuserat och tydligt att musiken verkar komma från en CD. Fast utan den antiseptiska kylan, i stället är musiken varmare och fylligare.

The Classic Superpack tar allting ett steg till mot varm och fyllig klang. Den är inte lika skarp och fokuserad som en Planar 6, men har mer kropp i basen.

Norska Maya Viks debutalbum släpptes på vinyl i en begränsad utgåva. Där finns det en enorm fin tyngd i basen. Superpack låter fetare – om man nu kan säga så – än Planar 6. Rytmen har mer tyngd, det finns mer kraft bakom slagen på bastrumman och i Pat Methenys 80/81 låter gitarrklangen fylligare. Men fortfarande välfokuserad, om än inte lika skarp som med Rega-spelaren.

Kontrabas och piano låter varmare, utan att kännas luddiga, och röster har lite mer djup med Pro-Ject. Rega är bättre på dynamisk kontrast, och snabbare med transienter och återger fler mikrodetaljer.

Ljudbilden har lite mer djup i Mozarts Requiem, men The Classic Superpack återger dödsmässan med större skala och djupare bas. I andra änden ger den luftiga diskanten Planar 6 en fördel, men Superpack har å andra sidan mer kroppslighet i rösterna. Både solister och kör.

Det är svårt att säga att det ena skulle vara bättre än det andra. Rega-spelaren är kanske enklare att ha med att göra, men ljudet från Pro-Ject-spelaren kanske är mer tilltalande för romantiker. Tack vare sin generösa klang och livliga dynamik, medan Planar 6 är mer skarp och fokuserad.

Fin retrospelare

Om du kan tänja på budgeten och gå från en Pro-ject The Classic till Superpack-versionen så skulle jag vilja säga att den är värd de extra pengarna. Bättre motorstyrning och bättre pickup bidrar till att lyfta ljudkvaliteten till högsta nivån i den här prisklassen. The Classic SB Superpack är en svår match för vår referens i klassen, Rega Planar 6, och har sitt eget sätt att spela musik på. Som är väldigt lätt att tycka om. En skivspelare med uppenbara referensegenskaper.