: Philips ORT7500

Dockan har försvunnit och ersatts av Bluetooth, så att man i stället kan strömma musiken trådlöst till Philips-radion. Som är gjuten i samma anda som den ursprungliga Philetta-radion från 50-talet. Och har en tilltalande retrodesign på utsidan och digitalradio och strömning på insidan.

Den dockningslösa versionen har inte riktigt samma kvalitetskänsla som träkabinettet i ORD7300, som vi testade för ett par år sedan. Men så är den här versionen, ART7500, billigare också, trots att Philips har behållit den perforerade bakplattan i aluminium.

Den röda lacken ger ett intryck av att kabinettet är gjutet av plast och utförandet på knappar, rattar och styrpanelen ovanför skärmen sänker kvalitetsintrycket ett snäpp. Jämfört med förra utgåvan.

Radion är enkel att sköta så fort man lagrat alla de 30 stationerna. En process som görs manuellt men efter det går allt som en dans. Det ska finnas en app till radion men den var inte färdig när vi utförde testet.

Tack vare både FM och DAB kan man välja vilket som passar bäst. Mottagningen är felfri och bordsradion plockade enkelt in kanaler på både FM- och DAB-bandet, utan sus, brus, hack eller dropouts i signalstyrka. Radion ska ju stå på samma ställe jämt, så mottagningen råkar ändå aldrig ut för några särskilda svårigheter.

När man tröttnar på att lyssna på radio så är det bara att koppla in mobilen och använda ORT7500 som en trådlös högtalare. Bluetooth-parkopplingen tar tre sekunder första gången man kopplar upp, sedan hittar mobilen Philipsen varenda gång man vrider ingångsväljaren till Bluetooth.

 

Obalanserad klarhet

När man lyssnar första gången låter radion klockrent och återger röster tydligt. Radioprogram med mycket tal – nyheter, sport eller debatter – är lekande lätta att följa eftersom mellanregistret är klart och tydligt.

Men det är lite tunt också. Det märks inte så väl i röster, men klassisk musik låter lite rörigt, med lite för vassa stråkar och kvinnliga röster. Eftersom det inte finns några tonkontroller eller någon EQ så går det inte att kompensera för obalansen i mellanregistret heller.

Basen är inte dum alls, med god kontroll så länge man inte spelar högt, men den har inte samma fyllighet som en Audio Pro T9 eller en Revo-radio. Det tunna mellanregistret leder också till att diskanten kan låta vass. Med jazz och gamla soulinspelningar var detta inte så framträdande, men vill man spela pianokonserter, Kygo eller Avicii lite högt någon fredagskväll så blir ljudbilden skärande vass.

Med sin ytterst fina radiomottagare är Philips-radion ett bra köp för pengarna, men den håller inte riktigt måttet med musik. I synnerhet när den används som strömningshögtalare till mobilen eller surfplattan.

Provlyssna innan du köper.