TEST: Naim New Classic NSC 222 och NAP 250

Få aktörer i hifi-världen har gjort sig ett sådant namn som Naim. På många sätt dyrkas det minimalistiska och jag hör en del använda ord som ”ärkebrittisk”. Men sanningen är att Naim alltid har gjort saker på sitt eget sätt. Visst kan man ana brittisk minimalism i kompakta yttermått, väldigt nedtonad design och nästan en ovilja att uppdatera utseendet sedan 1980-talet. Men Naim är mycket mer än vad ögat ser.

På insidan är det nämligen högteknologi som driver Naim. Särskilt digitaltekniken. Med en DAC-arkitektur som få andra kan mäta sig med, där man blandar beprövade DAC-chip med DSP-processorer av högsta klass. Och där det jobbas hårt för att strömförsörjningen inte ska tillåtas tillföra något brus till den kritiska musiksignalen.

Vilket blir allt svårare ju mer processorkraft man förfogar över. Varje gång DSP:n ska göra en beräkning drar den lite från strömförsörjningen, som i sin tur svarar med att tillföra brus. En del av detta brus kan spilla över till musiksignalen. Vilket är skälet till att Naim ger en möjlighet att uppgradera till en extern ströpmförsörjning i sina bästa produkter.

New Classic

Efter många års Naim-produkter med nästan identiskt utseende kom en riktigt fräsch fläkt i Uniti-serien 2016. Förstärkare som den lilla Uniti Atom och den dyrare fullbreddaren Uniti Nova, med maxade streaming-funktioner och en stor och snygg integrerad skärm som styrde alltihop. För att inte tala om Mu-so-serien med läckra, trådlösa högtalare. Plötsligt såg Classic-produkter som den integrerade SuperNait och förförstärkaren NAC-N 272 ut som rena veteraner. Även om båda har modern teknik och 272:an till och med har inbyggd streaming.

Nåväl, nu är det New Classic-seriens tur. Det första man lägger märke till är att det gröna ljuset i Naim-loggan och bakom knapparna på fronten har bytts ut mot vitt. Vilket ger en modernare touch, inspirerad av Uniti-serien.

NSC 222: Förförstärkare med streaming

NAC-N 272 har en pytteliten skärm i grönt monokromt ljus som visar menyer och information om musiken som spelas, men skärmen på nya NSC 222 är i fullfärg och dessutom mycket större. 14 cm på diagonalen innebär att den är större än skärmen på både Uniti Nova och Atom. Här får man full överblick över menyer och musik, även på ett par meters avstånd.

NSC 222 streamar alla musiktjänster du kan drömma om, inklusive Tidal, Qobuz, Apple Music och Spotify. Dessutom har den stöd för både AirPlay 2 och Chromecast, så det är bara att strömma på. Den har det mesta av digitala ingångar, en analog RCA-linjeingång och även en skivspelaringång för MM-pickuper. Hörlursuttaget är detsamma som på den renodlade hörlursförstärkaren Uniti Atom HE, fast här är det obalanserat.

DAC och DSP

DAC-delen i NSC 222 verkar inte särskilt spännande vid första anblicken, med ett Burr-Brown 1791A DAC-chip som har funnits i produktion i mer än 20 år(!). Men här är det kraftigt modifierat, bland annat med en rejäl 40-bitars floating point SHARC DSP, och medan DAC-chippet ursprungligen stannar vid 192 kHz hävdar Naim att det här går till 768 kHz, vilket är vad alla digitala signaler samplas upp till. Eller rättare sagt: uppsampling görs bara med heltal, så 44,1 kHz omvandlas till 705,6 kHz, medan 48 kHz däremot blir 768 kHz. Allt för att minimera jitter.

Naim använder sitt eget apodiserande filtersystem i DAC-steget, som ska eliminera förhandseko (pre-ringing) i transienter.

Impedans-balanserad XLR

En välkommen nyhet är att Naim äntligen har satt dit balanserade XLR-kontakter. Men medan somliga märken väljer att helt balansera sina förförstärkare anser Naim att det är fel metod. I stället använder de så kallade impedansbalanserade slutsteg i källan. Anledningen är inte bara att det är billigare, utan att Naim anser att äkta balanserade källkretsar drar extra ström och dessutom ökar förvrängning med udda harmonier.

En impedansbalanserad krets minskar i stället brus genom att matcha förstärkarens in- och utgångsimpedans. Tekniken används i den professionella världen för att reducera effekten av kapacitans och induktans i kablar, men Naim menar att den också har ljudmässiga fördelar jämfört med äkta balanserad drift i en förförstärkare.

Uppgraderbar strömförsörjning

NSC 222 går utmärkt att använda med den medföljande strömkabeln. Men den kan också uppgraderas med en extern strömförsörjning. Den heter NPX 300 och har exakt samma yttermått som för- och effektförstärkaren. Det kan verka vansinnigt, men den har bannemej samma prislapp också – så den dubblar priset på förförstärkaren!

NAP 250: Äkta balanserad 100-wattare

Även om Naim inte vill ha helt balanserad drift i förförstärkaren är effektförstärkaren äkta balanserad. Här använder Naim sina egna diskreta regulatorer och själva förstärkarstrukturen är dual mono och rent allmänt så enkelt uppbyggd som möjligt.

Förstärkaren använder åtta keramiskt isolerade transistorer hämtade från Statement-förstärkaren NAP S1, som är en extrem monoförstärkare för närmare en miljon kronor – per kanal! Resultatet ska vara en exceptionellt tyst men kraftfull effektförstärkare, ”med betydande kontroll, häftig timing och bestämd ljudåtergivning”.

Den angivna effekten för NAP 250 är 100 watt per kanal, vilket inte verkar vara särskilt mycket. Men i själva verket är detta är den mest kraftfulla 250-förstärkaren från Naim hittills, med 20 watt mer än sin föregångare. Naim-watt är inte heller som andra watt och förstärkaren har mycket mer muskler än så i korta intervaller för transienter (300 watt i 2 ohm). Med andra ord: slappna av, den har mer än tillräckligt med kraft.

Skulle man vilja dra på under en längre tid, till exempel på en fest, har förstärkaren aktiv kylning med fläkt. Den startar inte förrän den måste, så man behöver inte oroa sig för att höra den under tysta musikaliska partier.

Bland det bästa jag har hört

Jag älskade förstärkarkombinationen NAC-N 222 och NAP 250 DR när jag testade den 2016. Det mest uppenbara var rytmen och engagemanget, men den lät fantastiskt med all slags musik.

Jag har naturligtvis inte haft det gamla förstärkarsetet att jämföra med här, men det är ingen tvekan om att New Classic-kombinationen är ett rejält snäpp bättre.

Rap-låten Mike (desert island duvet) med Fred Again, med rappande av The Streets, är en känsloladdad ballad, där jag blir inbjuden att ta del av ordkonsten om två personer som glider isär. Rytmerna är dundrande djupa samtidigt som Dermot Kennedys luftiga falsetter i refrängen omfamnar mig som en sval sommarbris.

NSC 222 är tillsammans med NAP 250 inkopplade till de jättelika DALI Kore. Priset på de högtalarna är 840 000 kronor! Vi var tvungna att jobba en hel del med placeringen i vårt testrum, eftersom 30 kvadratmeter är i minsta laget för högtalarna. Men genom att sätta dem i en halvvägs närfältsläge, med både högtalarna och soffan en bra bit ut på golvet, satt basen som gjuten.

Visor griper tag i själen

Oscar Danielsons Besvärjelse är en låt som egentligen inte har så mycket hifi över sig. Den har inga briljanta övertoner eller en särskilt stor och bred ljudbild. Men nerv, det har den massvis av.

Oscars röst går rakt in i hjärtat, när han skänker sin villkorslösa kärlek till sitt barn. Det är omöjligt att inte bli fängslad av denna underbara visa. Och Naim ger verkligen musiken själ.

Man behöver absolut inte den svindyra DALI Kore för att få fram det. Även tillsammans med Bowers & Wilkins 702 S3 (test är på gång) kommer nerven fram. Ljudbilden är visserligen inte lika storslagen eller lika fantastiskt oansträngd, men för mindre än en tiondel av priset är detta väldigt bra – och något som jag ser fram emot att få lära känna bättre.

NPX 300-uppgradering

Naim-kombinationen låter fantastiskt som den gör. Hur mycket bättre kan det bli om man kopplar en extern strömförsörjning till förförstärkaren – som då fördubblar priset?

Jag blir lika förvånad varje gång jag provar Naims uppgraderingar. För så stor skillnad kan det väl inte göra? Men jag trillar nästan baklänges av hur många lager en ljudbild kan ha.

Det rörande albumet Tuvayhun är skrivet av Kim André Arnesen och framförs av TrondheimSolistene och Nidarosdomens flickkör, och har – inte minst – Morten Lindberg vid mixerbordet. Här är det dukat för dynamik och upplösning av en helt annan värld. Och även om detta är inspelat med 360-graders surroundljud låter det även eminent i vanlig stereo.

Song for Justice har både slagverk, kör och en kraftfull orkester, mer ”hifi” än så här blir det inte. Samtidigt är det en känslomässig resa vi får följa med på. Förstärkarkombinationen får fram ljudet väldigt väl på egen hand.

Den externa strömförsörjningen trollar fram ännu fler lager. Ljudbilden växer på djupet och bredden. Sångrösterna i flickkören separeras bättre. Allting får bättre fokus. Lite som när man tar på sig läsglasögon för första gången. Man visste inte att man såg saker suddigt eller kämpade för att fokusera förrän man tog på sig glasögonen och allt blev skarpt.

Det är lite så här. Jag insåg inte att det fanns mer att hämta. Men så kopplades strömförsörjningen in och nu vill jag aldrig ta bort den igen!

Konkurrenter

I den här prisklassen är konkurrensen hård. Naim måste slåss med kända tillverkare. Devialet Expert 250 Pro har både inbyggd streaming med AirPlay 2 och Roon Ready-stöd. Den kan konfigureras i långa banor och har inbyggd korrigering för många olika högtalarmodeller. De 2 x 250 watten är plenty, men Naim upplevs faktiskt inte som svagare. Nästan tvärtom. Och Devialet har inte samma värme i bas och mellanregister.

McIntosh MA9500 är kraftfull som fanken och har den där amerikanska V8-känslan. Till och med när den går på tomgång vet man att den är ett vilddjur. Men den har inte samma känsla av hastighet i transienterna som Naim. Och även om den har digitala ingångar så har den inte inbyggd streaming.

Hegel H590 kan allt som MA9500 kan och är dessutom tightare i rytmerna. Den är också Roon Ready och kan streama med AirPlay och DLNA. Den är till och med kraftfullare än Naim, men saknar värme och är mer analytisk. Särskilt i mellanregistret. På gott och ont.

Yamaha M-5000 och C-5000 är en förstärkarkombination i samma prisklass som Naim-setet. Här får man bara analoga ingångar, och inte bekvämligheten med streaming. Yamaha-kombon har inte heller Naims dynamiska kontrast. Rytmerna slår inte lika hårt.

Slutsats

I disciplinen att gripa tag i både hjärtat och hjärnan hos lyssnaren står Naim extremt starkt med New Classic NSC 222 och NAP 250. Streaming med ett utmärkt gränssnitt gör att vem som helst kan använda Naim-kombinationen.

Ljudet är exceptionellt. Känslan för rytm, upplösningen, basresponsen. Allt finns på plats, ännu tajtare och i bättre fokus än tidigare. Och skulle du känna för att uppgradera längre fram så kan du köpa en extern strömförsörjning och få ännu bättre ljud.

Effektförstärkaren har växt från 80 till 100 watt sedan sist. Det verkar inte vara mycket. Men det är bara tills du lyssnar. Muskler är ingen bristvara här.