TEST: Naim New Classic 300

På många sätt tog Naims New Classic 200-serie förstärkarljudet till nya höjder när den kom för bara ett år sedan. Nu har serien fått en storebror i New Classic 300-familjen, som (om vi bortser från den otroliga Statement-serien) tronar på toppen av Naims modellsortiment. Med kompromisslös kvalitet och prestanda i en klass för sig, om vi ska tro både Naims egna påståenden och journalistens egen magkänsla.

NS 333: Referensstreamer med allt

New Classic NSS 333 för vidare det musikaliska arvet från NDX 2, men Naim lovar att den tar ljud och funktionalitet ett kvantsprång längre. Den skiljer sig från sin lillebror NSC 222 genom uppgraderad DAC, filterteknik och strömförsörjning, vilket bör förbättra ljudet avsevärt. Genom att separera förförstärkardelen kan kretsarna i streamern förenklas, vilket reducerar bruset ännu mer.

I hjärtat av NSS 333 sitter Naims egen NP800-strömmodul. Den buffrar hela fem minuter musik i minnet, som rensas från jitter och annan digital förvrängning. Streamern kan uppgraderas med den externa strömförsörjningen NPX 300, vilket ytterligare minskar störningar i musiksignalen.

Balanserad XLR

Det är ganska nytt att Naim utrustar sina produkter med balanserad XLR utöver RCA och deras egen DIN-kontakt. DIN ger stjärnjord, vilket är viktigt för att hålla systemet i balans, enligt Naim. Men detta kan också åstadkommas genom att använda så kallad impedansbalanserad design, som Naim anser har ljudmässiga fördelar jämfört med helt balanserad drift.

Förklaringen är att den lilla förvrängning som släpps igenom är den 2:a övertonen, som går jämnt upp matematiskt i grundtonerna och därför inte uppfattas som brus. En helbalanserad krets skulle kräva dubbelt så många komponenter för att skapa två helt identiska men motsatta signalvägar för att eliminera bruset vid utgången. Eftersom det inte är möjligt att göra kretsarna fullständigt identiska kommer bruset vid utgången att vara mer slumpmässigt och därmed mer udda harmoniskt och omusikaliskt.

Intuitiv streaming

Naims gränssnitt är ett av de mest intuitiva jag har använt. NSS 333 streamar sömlöst från Tidal, Qobuz och Spotify och har stöd för AirPlay 2 och Roon Ready. Men det är helheten som imponerar, med en exceptionellt bra DAC, uppgraderingsbar strömförsörjning och, inte minst i den fenomenala ljudkvaliteten.

Jag har bara en invändning mot Naim och det är användningen av en LCD-skärm i stället för OLED. Bakgrundsbelysningen syns tydligt, speciellt när man tittar från sidan. En så seriös produkt som denna förtjänar den perfekta svärtan som en OLED-skärm har.

NAC 332: Förförstärkare med genialisk volymkontroll

NAC 332 för vidare arvet med digital/analog hybrid-volymkontroll, men hela konstruktionen bortsett från volymkontrollen är helt analog. Volymkontrollen och komponentkvaliteten är i linje med Naims flaggskepp Statement-serien, och NAC 332 påstås vara en av de häftigaste som Naim har lyckats få fram på löpande bandet. Detta är för övrigt detta Naims första analoga highend-förförstärkare med inbyggd strömförsörjning, även om den också kan uppgraderas med den externa NPX 300. Som då stänger av den interna transformatorn, förstärker mer av musiksignalen och sänker brusgolvet ytterligare.

Observera att NPX 300 bara kan driva en enda produkt, så om du vill uppgradera både streamer och förförstärkare behöver du två sådana strömförsörjningar. Var och en med sin egen rejäla prislapp! Jag har tagit med en sådan i testet, och har provat den på både streamern och förförstärkaren för att se om det blir några skillnader.

Kraft möter kontroll

Monoförstärkaren NAP 350 levererar mer råstyrka än stereoförstärkaren NAP 250, med 175 RMS-watt per kanal i 8 ohm. Det kan låta relativt blygsamt, men med en toppeffekt på hela 1,7 kW uppmanar vi alla fegisar att hålla sig undan. NAP 350 utlovar en enorm transient- och baskontroll! Och med en gigantisk, exakt och dynamisk ljudbild där även de mest komplexa passagerna hanteras med lätthet och auktoritet.

Naim New Classic 300: Det ultimata musiksystemet

Med de stora Bowers & Wilkins 802 D4 (test kommer!) på orkesterns plats i testrummet radar de musikaliska upplevelserna upp sig.

Naim-kombinationen målar upp en enorm, precis och samtidigt intim ljudbild. Instrumenten återges med kirurgisk precision, på samma gång som stämning och nerv förmedlas med närvaro och närhet.

I Infected Mushrooms elektroniska trancelåt-festival I Wish fyller New Classic 300 rummet med ett nästan outtömligt ljudtryck. Bas och trummor har en fysisk kraft som slår gnistor, utan att stjäla fokus från resten av den luftiga ljudbilden. Den här remixen skickar rysningar längs ryggen när ljudbilden staplas lager på lager med ett lugn och en tyngd jag sällan har hört maken till.

Här kommer verkligen monoförstärkarna AP 350 till sin rätt, med god hjälp av en fantastisk renhet och dynamik från övriga komponenter i kedjan. De två effektbjässarna har ett stenhårt grepp om även de mest intensiva orkestercrescendon.

I Anne-Sophie Mutters framförande av Vivaldis Violinkonsert i F-dur håller Naim-systemet ett järngrepp om det mjuka och ömsinta violinspelet, samtidigt som pukorna har en fasthet och tyngd som ger musiken drivkraft. Här kombineras snabbhet och smidighet med känslig nyansering.

Akustisk musik för känsliga själar

I den lugna sången Dear Insecurity, med Brandy Clark i duett med Brandi Carlile, återges instrumenten med nästan mikroskopisk precision. Violinen och cellon i inledningen har en organisk värme och närvaro, vibrationerna från strängarna klingar ut i det öppna rummet.

Brandy Clarks och Brandi Carliles röster har båda sin egen distinkta färg, men de delar en intim närhet som genom Naim-anläggningen skildrar längtan efter den ouppnåeliga självbilden med största finkänslighet. Det här är helt enkelt något av det mest engagerande jag har hört från förförstärkare i någon prisklass. Å andra sidan befinner sig Naim Classic 300 i den klart högre änden av det jag är van att lyssna på.

Med och utan extern strömförsörjning NPX 300

När man kopplar in NPX 300-strömförsörjningen är det som att ta bort en slöja från musiken. En slöja som man inte visste fanns där förrän den försvinner. Men efteråt är det omöjligt att inte höra skillnaden när strömförsörjningen kopplas bort igen. Förbättringen är ungefär densamma oavsett om den är ansluten till streamern eller förförstärkaren. Men i mina öron är skillnaden aningen större med streamern.

Förutom att den silkestunna slöjan försvinner och ljudbilden öppnar upp sig mer, tycker jag faktiskt också att det låter som om det plötsligt finns mer kraft i systemet. Det gör det naturligtvis inte, men genom att ta bort bruset kommer dynamiken fram bättre och kontrasten mellan högt och lågt blir större. När du spelar högt får varje trumslag mer snärt, elgitarrer med mycket dist blir ännu mer fysiska och allt blir ännu mer engagerande.

Konkurrenter

Det finns naturligtvis konkurrenter i alla prisklasser, även här. Om du inte behöver gränssnittet i Naim-streamern NSS 333 utan klarar dig fint med Roon så tycker jag att Mola Mola Tambaqui har väl så bra upplösning. Lite högre upp i pris hittar du dCS Lina Network DAC, som har samma ljudmässiga fördelar som Mola Mola och större streamingmöjligheter. Men Naim-streamern kompletterar de andra Naim-komponenterna perfekt, och om du är såld på NAC 332- och NAP 350-kombinationen ser jag ingen anledning till att inte satsa på NSS 333 också. Den är enormt bra!

NAC 332 och NAP 350 har konkurrenter som Hegel P30A och H30A. Bryggar man två H30A, vilket de egentligen är konstruerade för, blir summan 100 000 kr extra för Hegel, även om man lägger till Naim NPX 300-nätdelen i kalkylen. Om valet står mellan Naim eller Hegel med en enda effektförstärkare så skulle jag lätt välja Naim.

Sedan har vi den superflexibla Devialet Expert 1000 Pro, som är två 250 Pro kopplade i mono. Den är också ett fantastiskt förstärkarpaket, med inbyggd streaming och möjlighet att anpassas specifikt efter en viss högtalarmodell. Det ultratransparenta och superluftiga ljudet är något alldeles extra, men Naim har ett varmare ljud.

Och låt oss inte glömma Rotel Michi P5 och S5. Digitala ingångar i förförstärkaren, fantastiskt ljud med massor av kraft. En förstärkarkombo som kan riva ner murar och som dessutom har en hel del av Naims taktfasthet och värme. Den kan inte uppgraderas som Naim-systemet, och tar mer plats. Men är definitivt en värdig utmanare.

Allt handlar om personlig smak, men ett som är säkert är att du inte kan hamna fel med Naim-systemet.

Slutsats

Naim New Classic 300 tar enastående ljud till nya höjder. Streaming-DAC, förförstärkare och ett par grymma monoförstärkare smälter ihop sömlöst till det mest ultimata Naim-systemet hittills. Här förenas analog värme, digital upplösning och oändliga mängder dynamik och detaljer. Detta är helt enkelt något av det mest engagerande och musikaliskt övertygande jag någonsin har hört. Och som det gör ont att säga farväl till.