test: NAD M12

Vad händer om ingenjörer som i vanliga fall ägnar all sin tid åt att konstruera bra ljud med en tight budget får fria händer och bestämmer sig för att bygga något som är så bra som möjligt, utan att behöva tänka på kostnaderna? Jo, då får man något i stil med NADs Masters Series. Den senaste tiden har vi testat flera modeller i den serien.

NAD M12 är märkets variant på en förförstärkare i highend-klassen. Precis som alla enheter i serien är den en strikt designad aluminiumklots med rundade hörn och en stor pekskärm i mitten. Enda handgripliga kontrollen är en stor volymratt. Och en stor och stabil, fjärrkontroll, också den av aluminium. Med de 48 knapparna kan den dessutom styra de flesta apparater i Masters-serien.

Moduluppbyggd

Förförstärkaren är stereons nav, där alla signalkällor samlas. Och i en så här lyxig produkt finns det naturligtvis gott om allt. Bakplattan är fullproppad med ingångar av alla de slag. Vissa av dem sitter på utbytbara insticksmoduler som går att tas bort med ett par skruvar, precis som korten i en stationär dator.

Systemet heter Modular Design Construction (MDC) och används i flera av NADs toppmodeller, inklusive Masters-serien. Baksidan på M12 har gott om plats för flera utökningar. Vårt testexemplar levererades med BluOS-modul för streaming och multiroom-ljud, och de analoga linjeingångarna och skivspelaringången – som är en del av standardutrustningen på M12 – sitter för övrigt på en MDC-modul, som kan köpas som tillbehör till andra modeller.

Ska förförstärkaren användas i stereo-hemmabion kan man dessutom köpa en en MDC-modul med fyra HDMI 2.0-ingångar.

Allt är digitalt

NAD kallar M12 för en digital förförstärkare, och det handlar om mer än att bara ha digitala ingångar. All signalbehandling i M12 är digital – även den ”analoga”. Efter linjeingångarna och RIAA-steget digitaliseras nämligen signalen och därefter görs allt med 35 bit/844 kHz-upplösning (!) ända till effektförstärkarutgångarna, som är analoga. Den våldsamt höga upplösningen innebär att brus och förvrängning sänks med ytterligare 66 dB jämfört med 24-bitars signalbehandling. Åtminstone i teorin. I praktiken är det analogdelen som sätter gränserna.

Det finns ett komplett utbud av digitalingångar: sammanlagt åtta stycken och för alla format. USB-ingångarna fungerar naturligtvis asynkront, så att eventuella avvikelser i dataströmmen från en dator inte påverkar ljudet.

Multiroom

NAD M12 kan utökas med Blusound, som är NADs variant på multiroom-ljud i HD-upplösning. Man kan köpa separata multiroom-högtalare, men också hitta tekniken som MDC-expansionsmodul. När modulen är monterad dyker BluOS upp som en extra ingång i förstärkaren.

Det innebär också att man kan styra den från BluOS-appen i mobilen eller surfplattan och att den kan ingå i ett multiroom-system och streama trådlös musik till alla rum i huset. Fast man behöver inte nödvändigtvis skaffa ett highend-system till varje rum.

Precis som medieservern NAD M50 stöder NAD M12 inte DSD-filer. Det oerhört omtalade komprimerade HD-ljudformatet MQA stöds däremot, vilket gör det möjligt att njuta av högupplöst musik från exempelvis Tidal.

Ljudet av NAD M12

I egenskap av en heldigital maskin gör M12 extra bra ifrån sig med digitala signalkällor. Och det handlar inte så mycket om hur den låter, som om hur den inte låter. Den känns nämligen ovanligt naken och ren, och är nästan omöjlig att sätta fingret på. Ljudet i högtalarna bestäms i högre utsträckning av anläggningens övriga komponenter. Vill du ha ett balanserat och neutralt kontrollerat ljud? Då ska M12 kombineras med en bra klass D-förstärkare som NAD M22 V2. Då blir det dämpad auktoritet, glasklar transparens och en djup och väldefinierad akustisk scen. Detaljer finns det massor av, men ljudet blir inte överanalytiskt för det. Bara sansat.

Om du föredrar en ljudupplevelse med mer värme och sötma som ingredienser i receptet kan valet av effektförstärkare bli en single-ended rörförstärkare eller en klass A-förstärkare. Hopkopplad med vår Nelson Pass Zen V2 blev det både detaljer, rymd och värme i överflöd på en annars så kall och grå februaridag.

Sammantaget sätter NAD M12 betydligt mindre prägel på återgivningen än den valda effektförstärkaren. M12 gör sitt jobb som kontrollcentral till fulländning och serverar LP-skivor, digitala filer och streaming med lika stor lojalitet, men någon egentlig särprägel får man leta förgäves efter. Vilken gör den till en bekväm partner till de flesta effektförstärkare.

Till upplevelsen av den ”osynliga” förstärkaren hör också en närmast total frihet från förvrängning och brus – sannolikt tack vare den extremt höga digitala upplösningen. Fram till utgångssteget handlar allt om ren matematik.

Är detta då den perfekta förförstärkaren? Inte nödvändigtvis, eftersom musik handlar om känslor, och M12 är lika saklig som en auktoriserad revisor. En förförstärkare som den fenomenala McIntosh C2600 kan beröra själen på ett sätt som NAD inte ens försöker sig på. Å andra sidan orsakar den ett djupt ärr i plånboken. Och personlighet kan man fortfarande tillföra i andra delar av hifi-kedjan.

Slutsats

M12 är ett utmärkt bevis på att NAD kan göra annat än förnuftiga, grå lådor. Den låter praktfullt och man måste gå upp väldigt högt i pris innan den blir den svaga länken i hifi-kedjan. På samma gång erbjuder den alla ingångar och format man kan tänkas vilja ha (utom DSD). Tack vare MDC-modulerna är man framtidssäker om behoven eller tekniken ändras.

Kan du nöja dig med lite färre ingångar bör du dock titta på den integrerade M32, som ljudmässigt ligger så nära M12 att det nästan behövs ett målfoto.