: Mark Levinson No 532H

Power is nothing without control, brukade det stå i reklamen för Pirelli-däck. Sådana däck som vi grabbar önskade oss till vår Porsche 911 Turbo på 70-talet. Även om vi inte hade råd med vare sig bilen eller däcken på den tiden. Och inte hade vi råd med förstärkarna från det nya stjärnskottet på den amerikanska High End-himlen heller. Mark Levinson var och är förknippat med påkostad teknik, bakom en omisskännligt monolitisk och becksvart design.
Allt är naturligtvis relativt, men Mark Levinson är fortfarande ett dyrt nöje. Mannen som givit namn åt märket är borta ur bilden för länge sedan, men märkesnamnet är tillräckligt starkt för att de flesta som vet lite grand om amerikansk High End ska ha hört talas om Mark Levinson. Som för övrigt också levererar ljudet till exklusiva bilar som Lexus toppmodeller.

Snart 40 år efter den första Mark Levinson-modellen – förförstärkaren JC-1 från 1972 – är förstärkarna fortfarande eftertraktade. Sortimentet är inte så stort eftersom Mark Levinson inte har fallit för frestelsen att göra högtalare eller skivspelare.

Det finns effektförstärkare, förförstärkare samt en kombinerad SACD-spelare och förförstärkare. Och så ska vi inte glömma bort mediecentralen No 502, som har full kontroll över alla kanaler i en hemmabio och lika stor kontroll över alla anslutna videokällor. Mark Levinson No 532H är däremot en renodlad stereoförstärkare som lämnar 300 watt per kanal. Den finns i en-, tre- och femkanalsversion också, och alla utom 535H lämnar 300 watt per kanal. Femkanalaren 535H nöjer sig med 5 x 200 watt i 8 ohm.

Den tvåkanaliga effektförstärkaren vi testar här anser vi vara ett av de bästa High End-köpen som finns just nu. För 85 000 kronor får man 33,6 kilo Mark Levinson, byggd som två helbalanserade förstärkare i ett och samma kabinett, med separat jord för att eliminera störningar. En ringkärnetransformator på 425 VA förser 16 kraftiga utgångstransistorer per kanal med ström. Förstärkaren har alltså två uppsättningar transformatorer och transistorer i en och samma låda. De delar bara på 230-voltskontakten.

Kraft och finess
No 532H lämnar 450 watt när det elektriska motståndet sjunker från 8 till 4 ohm, och är byggd för att vara fullständigt stabil även vid ännu svårare 2-ohmsbelastningar, till exempel elektrostathögtalare. Kretsarna skyddas mot överbelastning om man skulle driva förstärkaren till maxeffekt med ännu lägre impedanser, så den överlever till och med vanskötsel.

Många är besatta av att en förstärkare ska klara att ”dubbla” effekten när impedansen halveras, vilket helt felaktigt ses som ett kvalitetstecken. Viktigare än siffror på papperet är nämligen den subjektiva och objektiva upplevelsen av dynamik, och hur en förstärkare klarar av att handskas med kontraster i musiken. Och 532H är inte sämre än andra kraftfulla High End-förstärkare som vi har testat. Den påminner mycket om den drygt 100 000 kronor dyrare – och 400 watt kraftiga – No 532 som vi testade förra året.
Den har samma potenta basdynamik. Gary Peacocks bas i ” Portrait of A Silence” (från In The Evenings Out There, ECM) och ”Speak Easy” får soffan att darra som gelé. Och allt är så kontrollerat att nordkoreanska myndigheter skulle ha gråtit blod av avundsjuka. Baselementen i Dynaudio Confidence 4 (redaktörens referenshögtalare de senaste månaderna) rör sig trots detta så lite att man knappt ser det. Det är kontroll, det.

Tony Oxleys trummor i ”Speak Easy” klingar torrt och exakt, och tonerna från Paul Bleys piano på låten efter, ”Interface”, är en studie i välljud. Som alltid på ECM-inspelningar är pianots fullständiga klangbotten väl bevarad. John Sumans barytonsaxofon låter som just en sådan. Och inte som en hes tenorsax, vilket barytoner gör på många inspelningar.
No 532H är, vilket vi också noterat med andra Mark Levinson-förstärkare, ytterst neutral. Den varma, nästan glödande klangen som många rörentusiaster gillar återfinns inte här. Men det betyder inte att värmen i musiken inte förmedlas. Som i Alison Krauss ”Let Me Touch You For A While”, där den ljusa och spröda rösten framstår som om den vore av blankpolerad kristall. Tonerna från dobrogitarren återges precist och punktformigt, med stor klangrikedom. Ljudbilden är kanske inte lika djup som hos No 532 (200 000 kronor) eller McIntosh MC 452 (87 000 kronor), men den är superskarp, transparent och helgjuten.

Man hör verkligen djupare in i musiken. Och får med fler nyanser och över- och undertoner än jag kan minnas ha hört från någon annan förstärkare i den här prisklassen. 532H lyckas också med konststycket att ta fram klangnyanser i basen på ett sätt jag sällan upplever med andra förstärkare. Bortsett från ovan nämnda No 532, Soulution 710, Ayre MX-R och Adyton Cordis 1.8. De har alla förmågan att gräva ännu lite djupare i ljudets ytterfrekvenser.

Längst upp återges tonerna från små cymbaler och klockspel torrt och distinkt, men inte utan liv. Mässingsperkussionen i Holly Coles ”Train Song” placeras på olika ställen i ljudbilden, både på bredden och på djupet, men förstärkaren lyckas inte bara få fram dess placering utan också att bevara utklingningens klang – även om instrumentet ligger lång bak i ljudbilden.

De allra flesta lär tycka att 532H har mer än nog kraft. Den lyckas åtminstone att få Neil Youngs ”Le Noise” att dåna ur högtalarna. Gitarren fyller rummet som flytande betong som pumpas ut för högtryck, och det känns ungefär som att sticka ut huvudet genom bilrutan i 120 kilometer i timmen och sedan öppna munnen. Med 300 potenta watt ombord ska det mycket till för att man ska få ut någon plågsam förvrängning ur den här förstärkaren. Då får man ha ett riktigt stort rum och ovanligt tungdrivna högtalare.

Slutsats
Mark Levinsons förstärkare är inte billig, ändå känns det som om dess kvaliteter i allra högsta grad motiverar priset. Den är uppenbarligen kapabel att driva det allra mesta i högtalarväg, och låter förträffligt oavsett musikstil. Det fåtal som har behov av ännu mer kraft får vara beredda på att betala avsevärt mycket mer om de samtidigt ska behålla No 532H:s obestridda kvaliteter som musikförmedlare. Det är svårt att tänka sig hur man skulle kunna få mer för pengarna när det gäller kraft och finess.
Mark Levinson No 532H måste vara ett av de allra bästa effektförstärkarköpen under 100 000 kronor.