TEST: Marantz Model M1

Små streamingförstärkare har blivit enormt populära. Titta bara på framgångarna som WiiM har haft med den lilla Amp-förstärkaren, som har surfat på vågen som skapades av Sonos Amp 2019. Och de är inte ensamma. NAD, Harman Kardon, Bluesound och FiiO har också små streamingförstärkare som inte är mycket större än en Apple TV-box.

Fler och fler tillkommer och den allra senaste utmanaren är Marantz Model M1. En liten kompakt streamingförstärkare med samma formfaktor som de flesta andra. Men den är starkare än de flesta av konkurrenten, utom Sonos Amp, och lämnar 100 watt per kanal.

Marantz gör en stor poäng av att Model M1 är fintrimmad för att ge bästa möjliga ljudkvalitet på minsta möjliga plats.

Den kompakta formfaktorn innebär att det är ont om plats för många anslutningar. Den som letar efter många olika ingångar, till exempel för en skivspelare, bör hellre gå upp ett par storlekar. Till streamingförstärkare som Marantz PM7000N eller Yamaha R-N600/800A.

Men de grundläggande anslutningarna finns på plats. Som en RCA-ingång för en analog ljudkälla och en optisk ingång för en digital ljudkälla. Ljud kan streamas trådlöst med Bluetooth eller högupplöst i upp till 24 bit/192kHz PCM. M1 stöder även AirPlay 2, så att iPhone-ägare kan streama förlustfritt och högupplöst från Apple Music. Det finns en HDMI-ingång med eARC för TV-ljudet, som kan styras med TV:ns fjärrkontroll och stöder Dolby Digital-ljud.

Marantz har även fått plats med en utgång till subwoofer, och den är inte helt passiv. Man kan styra utnivån ±15 dB och ställa in lågpass- och högpassfrekvenser från 40 till 120/250 Hz. Det innebär att man har mycket bättre kontroll över nivån och ljudet som går till subwoofern.

Model M1 har HEOS-streamingplattformen integrerad. Vilket innebär att man styr allt via HEOS-appen i mobilen. I appen hittar man bland annat Spotify, Tidal, TuneIn, Deezer och Amazon Music. Som gör det enkelt att spela musik utan att behöva gå igenom flera appar.

Det ingår ingen fjärrkontroll, men musiken kan styras genom att trycka på de kapacitiva ”knapparna” på fronten. Då lägger man även märke till den gummiaktiga mattsvarta ytan och den perforerade grillen på toppen som ser till att värmen släpps ut när förstärkaren är på. En liten men inte oväsentlig detalj är möjligheten att skruva fast förstärkaren med ett gängat hål i bottenplattan.

M1 är byggd i Shirakawa i Japan och verkar betydligt mer gediget byggd än de flesta små streamingförstärkare vi har testat.

Enkel installation

Det tog mig två minuter att koppla upp förstärkaren till nätverket. Sedan var det bara att välja en radiostation eller någon en annan ljudkälla. Allt styrs från HEOS-appen och där hittar man även inställningar för bas och diskant, men ingen equalizer.

Det tror jag knappast det många kommer att sakna. Marantz har strävat efter att få ljudet så analogt som möjligt och undvikit det ”kyligare” och i många fall platta ljud som strömmar ur många förstärkare med klass D-kretsar.

Musiken passerar genom en PWM-generator (pulsbreddsmodulering), men först går den genom Marantz Music Digital Filtering (MMDF). Som är ett översamplingsfilter med en karaktäristik som ska ge ett fylligare och varmare ljud  med en mer ”analog” klang.

Fyllig klang och potent dynamik

Marantz håller vad de lovar. Ljudet som kommer ur M1 är långt ifrån det kalla och platta klass D-ljud vi är vana vid från billiga förstärkare. Marantz öppnar upp ljudbilden på ett sätt som den billigare WiiM Amp inte kan matcha, och M1 är minst lika kraftfull som Sonos Amp. Fast bättre.

Den lugna Wildflower från Billie Eilishs senaste album Hit Me Hard And Soft smyger ut ur högtalarna med en härlig varm sångröst i mitten. Ljudet är varmare än från Sonos Amp och ljudbilden är djupare än från WiiM Amp. I Taylor Swifts The Tortured Poets Department blir ljudbilden lite plattare, nästan komprimerad, när jag spelar högt, jämfört med den integrerade Yamaha A-S701, men Marantz-förstärkaren har fin kontroll över dynamiken. I Lizzos About Time suger basen snabbt kraften ur många förstärkare när man spelar högt, men här är det bra kontroll även när jag vrider upp volymen.

Lizz Wrights nya album Shadow är verkligen värt att lyssna på. Öppningslåten Sparrow, med Angélique Kidjo, har lager på lager av trummor som förstärkaren har god kontroll över. Ljudet är välfokuserat, ljudbilden är enorm och det finns både tryck och kontroll i återgivningen av slagverk. I Brad Mehldaus Bach-stycken för piano, After Bach II, är klangen inte lika skarpt fokuserad som med Yamaha R-N2000A, eller Rotel RAS-5000 som kostar tre gånger så mycket, men den är mer raffinerad och nyanserad än med Sonos Amp.

Model M1 kan driva de flesta högtalare den är avsedd för och hade inga problem med att få liv i KEF R3 Meta, ett par stativhögtalare med måttlig känslighet och låg impedans. Men de ligger helt klart i en prisklass som få matchar med en Marantz Model M1. Testa till exempel ett par PMC Prodigy 1, Bowers & Wilkins 607 S3 eller KEF LS50 Meta, så kan jag garantera en utomordentlig ljudkvalitet.

Slutsats

Det finns alltid något att sätta fingret på. Som få ingångar, ingen fjärrkontroll och ett relativt högt pris jämfört med vad WiiM, Sonos, Bluesound och Harman Kardon erbjuder. Men det går inte att bortse från att Marantz Model M1:s trumfkort jämfört med konkurrenterna är ljudkvaliteten. Ljudbilden är öppen och djup, klangen är varm och fyllig och förstärkaren saknar sällan musklerna som behövs för tungdrivna högtalare. HEOS-appen har blivit mycket bättre och är snart dessutom M1 Roon ready för de som vill ha det. Summan av kardemumman är att detta är den bästa streamingförstärkare hittills i klassen – och när det mest väsentliga, ljudkvaliteten, är bäst så bleknar det mesta av kritiken.