TEST: Marantz Model 50

Den nya generationen Marantz hifi- och surroundprodukter har verkligen höjt både ljudkvaliteten och användaarvänligheten flera snäpp. Den integrerade förstärkaren Model 50 är ​​inget undantag.

Förstärkaren är byggd på samma plattform som den integrerade streamingförstärkaren Marantz Model 40n, men saknar DAC, HDMI och streaming och är alltså i princip en renodlad tvåkanalig analog förstärkare till ett lägre pris.

I Model 50 får man en lite enklare version av flaggskeppet Model 30. Som inte heller har DAC eller streaming utan är en mer potent integrerad tvåkanalsförstärkare, med analoga linjeingångar samt skivspelaringång för både MM- och MC-pickuper.

Här får man fem analoga ingångar samt utgångar för subwoofer och effektförstärkare. Det finns också en förstärkaringång och precis som i Model 40n har Model 50 en skivspelaringång som bara klarar MM-pickuper. Eller MC-pickuper med hög utspänning.

För enkelhets skull

Man kan betrakta Model 50 som en förstärkare för de som redan har streaming, till exempel via en streamingbox från WiiM eller Bluesound. Eller helt enkelt inte är intresserade av att streama alls.

Skulle man senare vilja kunna streama från Marantz längre fram så finns det två CD-spelare som även har DAC och nätverksstreaming i samma serie som Model 50: SACD 30n och CD 50n.

Den senare användes under testet av förstärkaren, som ljudmässigt var ett uppskattat återhörande. Förstärkaren är som sagt byggd på samma analoga plattform som Model 40n och har 2 x 70 watt effekt samt Marantz diskreta förstärkarkretsar, Hyper-Dynamic Amplifier Modules, även kallade HDAM.

För att subwooferutgången ska ge en signal till en ansluten sub måste högtalarutgång A väljas. Man kan för övrigt inte välja delningsfrekvens för en inkopplad sub, så som man kan med Model 40n.

Den medföljande fjärrkontrollen kan även styra en Marantz CD-spelare. Även de som har nätverk.

Déjà vu

Marantz Model 50 saknar naturligtvis inte konkurrens i prisklassen. Hegel H95, som är något billigare än Marantz-förstärkaren, har både DAC och streaming via ethernet. Men ingen skivspelaringång. Den är inte heller lika påkostad på utsidan, utan är en väldigt potent liten integrerad som driver det mesta med undantag för de mest tungdrivna högtalarna.

Samma sak kan sägas om Model 50, som har samma varma, behagliga och lätt avrundade klang som vi minns från vårt test av Model 40n. Ljudet är en kopia av 40n, med en livlig basåtergivning, utmärkt dynamik och gott om kraft.

Med CD 50n som streamingkälla lät trummorna i Al Jarreaus Cold Duck stora och mäktiga, med fin snärt i virveltrumman. Saxofonen en bit in i låten lät varm och djup, och sångrösten fokuserad och luftig.

En annan saxofon, Marius Nesets i Arlid Andersen Groups Short Story från albumet Affimation, avlöser mot slutet ett kort och energiskt trumsolo. Förstärkaren uppvisar en strålande dynamisk kontrast och både virveltrumman och bastrumman återges med tyngd, innan saxofonen avbryter solot och skjuter ut mellan högtalarna. Det är minst sagt ganska övertygande.​

Klangen från Christien Zacharias piano i Domenico Scarlattis muntra Sonat i C-dur (K406) återges med briljant klarhet och förstärkaren visar sig från sin bästa sida, med potent dynamik som på ett övertygande sätt ger musiken liv.

Den (alltför) ofta spelade Keith Don’t Go med Nils Lofgren används av många som ett demospår eftersom gitarrklangen är vansinnigt dynamisk i liveinspelningen. Dessutom är gitarrspelet fullkomligt gnistrande. Med Marantz-förstärkaren låter det hela fenomenalt engagerande och ljudbilden är enorm, bergfast och omslutande.

Jag saknar lite snärt i slagverket i Joshua Redmans Hide and Seek, och om jag ska vara riktigt kritisk så hade en aning luftigare diskant inte varit helt fel.

Men förstärkaren spelar med en smittande entusiasm, vilket får Kylie Minogues senaste album att låta som en fest. I titelspåret Tension är basen lika bra som man kan uppleva den på en nattklubb. Man känner den i magen, men det låter aldrig obehagligt, inte ens när man spelar högt. Inspelningen håller inte direkt ECM-standard när det gäller ljudkvalitet, men det är mindre väsentligt eftersom förstärkaren gör det viktigaste bra: förmedlar musiken med övertygelse utan att lägga till eller ta bort något.

Slutsats

Vi kan förlåta att Marantz Model 50 saknar MC-ingång, eftersom den har ett smittande engagemang som är sällsynt även i denna prisklass. Som ren analog, tvåkanalig integrerad förstärkare är den ett mycket bra köp, där ljudkvaliteten verkligen har högsta prioritet. Den låter som den dyrare Model 40n och för alla som inte behöver streaming är Model 50 ett bättre val. Kvalitetsintrycket är fint och Marantz nya design blir bara mer och mer övertygande för varje gång vi ser någon av de nya produkterna. Matchar man Model 50 med CD 50n får man både streaming, DAC och en utmärkt CD-spelare – och lägger man till ett par seriösa högtalare så har man en anläggning som inte alls har en avskräckande prislapp och som man kan leva med resten av livet.