TEST: Marantz Model 40n

Den superläckra Marantz-förstärkaren spelar musik med ett smittande engagemang och blev omedelbart en av mina favoriter i prisklassen. Det tog inte lång tid. Ett par minuter med Keith Jarrett trio på ett par Klipsch Heresy räckte. Jag var fast.

För de som hajar till och tror att de har sett den här förut så ska jag förklara. Marantz Model 40n är en helt annan förstärkare än Model 30 som vi testade för snart två år sedan.

Den var uppbyggd kring en kombination av Marantz egna förstärkarmoduler, Hyper-Dynamic Amplifier Modules – även kallade HDAM – och två klass D-förstärkarmoduler från Hypex (NC500 OEM). Model 30 är en integrerad tvåkanalig analog förstärkare, med linjeingångar och en skivspelaringång för MM- eller MC-pickuper, medan Model 40n är en analog streaming-förstärkare med nätverksanslutning och digitalomvandlare (DAC).

Den har också en skivspelaringång, fast tyvärr bara för MM-pickuper. Men den har mycket annat som Model 30 inte har.

Analog och digital

En av sakerna vi ”kritiserade” Model 30 för var avsaknaden av digitala ingångar. Den hade inte en enda, faktiskt. Om man behöver koppla in digitala ljudkällor pekar Marantz på Model SACD 30n. Som är en CD-spelare med streaming och digitala ingångar.

Men det är inte alla som är sugna på att lägga pengar på en CD-spelare som de egentligen inte behöver, bara för att koppla in digitala ljudkällor. Eller streama musik. Det har uppenbarligen Marantz också tänkt på, för Model 40n har allting inbyggt. Man behöver bara ett par ordentliga högtalare. Sedan har man en otroligt välljudande anläggning.

Enligt Marantz själva har de medvetet valt bort Hypex-modulerna till förmån för en mer konventionell klass AB-förstärkare. Eftersom de ville ge marknaden ett varmare, mer analogt och igenkännligt ljud.

– Jag tror starkt på att man inte behöver vara en audiofil för att njuta av en fyllig, varm klang, sade Marantz-chefen Joel Sietsema under lanseringen av Model 40n.

Förstärkarens sammanlagt åtta utgångstransistorer lämnar 70 watt effekt per kanal. Lite mindre än de 100 watt som Model 30 lämnar, fast i praktiken märker man inte mycket av det.

Marantz-förstärkaren är en av få tvåkanalare som har HDMI-kontakt. Den har ljudretur och används bara för ljud, tanken är att man ska koppla in TV:n. Sedan kan man styra ljudet med TV:ns fjärrkontroll.

En optisk och en koaxial digitalingång räcker för de flesta som har digitala ljudkällor, men lägg märke till att det inte finns någon USB-ingång för ljud från exempelvis en bärbar dator.  Bara en USB-A-kontakt för att spela musikfiler på ett USB-minne, eller för att ladda en mobil.

Vad den har är en Ethernet-kontakt för trådlös streaming via en ansluten Wi-Fi-router, samt två antenner på baksidan som används för trådlös streaming via Bluetooth eller Wi-Fi.

Lägg för övrigt märke till att det finns en ingång för extern förförstärkare, och ljud ut till exempelvis en inspelare. Vad nu Marantz menar med det. Då är det desto intressantare med subwooferutgången. Där kan man nämligen själv välja delningsfrekvens för en ansluten subwoofer i flera steg: 40, 60, 80, 100 eller 120 Hz.

Det finns också ett digitalfilter i två steg som man väljer i menysystemet från fjärrkontrollen. Filter 1 är standard, med mycket kort impulsrespons, medan filter 2 ger ett mer ”analogt” ljud med något längre post-eko än pre-eko, så kallad asymmetrisk impulsrespons. Vilket man föredrar väljer man själv, personligen lutar jag åt filter 1.

HEOS

Men det är nog den trådlösa möjligheten som lockar mest med Model 40n. Man kan streama från mobilen via Bluetooth, på samma sätt som man gör med en Bluetooth-högtalare, enkelt och smidigt. Men som alla vet ger streaming över Wi-Fi (eller Ethernet) mycket bättre ljud. Då behöver man HEOS-appen, som organiserar streamingtjänsterna man prenumererar på på ett enda ställe. Det må vara Spotify, Tidal, Deezer, Amazon, Rhapsody (är det någon som fortfarande använder det?), eller vilka streamingtjänster man har tillgång till. Då styr man musiken från appen och iPhone-användare kan styra avspelningen i flera rum via AirPlay (2). Har man flera enheter med HEOS hemma kan man ansluta dem i appen och spela musik i flera rum samtidigt.

Vacker ljudbild

Trots frånvaron av streaming och digitala ingångar är Marantz Model 30 det nuvarande flaggskeppet i Model-serien, som i och med Model 40n består av tre komponenter. Men det märker man ingenting av när man spelar musik. Med undantag för den platta dynamiken med Bluetooth-streaming levererar Marantz-förstärkaren en fantastiskt tilltalande ljudbild, med en varm och naturlig klang som är omöjlig att ogilla.

Ljudet påminner definitivt om Model 30, men det är varmare och mer avrundat i Model 40n. Som jag nämnde tidigare märker man inte av skillnaden i effekt. Model 40n har nämligen en potent bas, med väldigt fin bra dynamisk kontrast i hela frekvensregistret. Den låter helt enkelt kolossalt engagerande och spelar med en glöd och entusiasm som jag tycker saknades lite i Model 30.

Jag nämnde Keith Jarrett-trion i inledningen, med den uppfattas förstärkaren som ännu öppnare och mer transparent än Model 30. Det är kanske större detaljrikedom i ljudbilden med Model 30, men Model 40n är bättre på skala, rumskänsla och akustik.

Med Heresy inkopplade finns det nästan inga gränser för hur mycket det svänger när jag skruvar upp volymen på Let The Good Times Roll med B.B. King och Tony Bennett, och till och med de pyttesmå JBL L52 Classic (13 cm bas, minsann) spelar bas som om de egentligen hette L100 Classic (30 cm bas, tack).

Tillsammans med de mer tungdrivna Technics SB-G90M2 fick jag en fantastiskt fyllig ljudbild, med förvånansvärt bra kontroll långt ner i basregistret, och förstärkaren uppvisade inte vid något tillfälle tecken på att tappa kontrollen. Vilket vittnar om en väl anpassad strömförsörjning och väldesignade HDAM-kretsar.

Jag använde förresten inte subwooferutgången under testet, helt enkelt för att jag inte tyckte att det behövdes. Men jag kan förstå de som väljer att koppla in en sub. Särskilt om man har små högtalare i ett stort rum, som de ovan nämnda JBL-högtalarna eller KEF LS50 II.

Det ligger nära till hands att jämföra med Hegel H190, som vi gjorde när vi testade Model 30, men den ligger i en mycket högre prisklass och har en del mer muskler för mer tungdrivna högtalare.

Då är NAD M10 och Electrocompaniet ECI 80D mer jämförbara, fast NAD har ingen skivspelaringång. Det har ECI 80D, men den har bara streaming via Bluetooth. Cambridge Audio Evo 75 är kanske den mest aktuella konkurrenten. Vi har bara testat den dyrare Evo 150, men baserat på det testet kan Evo 75 vara den enda integrerade i samma prisklass som verkligen kan bjuda Marantz-förstärkaren på lite motstånd.

Marantz Model 40n: slutsats

Den integrerade Marantz Model 40n saknar MC-ingången i Model 30 men bortsett från detta är det inte mycket som saknas. Den låter helt enkelt fantastiskt bra med all musik, och har en härlig, varm klang som man blir hänförd och beroende av. Med allt som behövs på streaming-fronten och digitala ingångar – inklusive HDMI – behöver man bara hitta ett par riktigt fina högtalare, så har man en stereo för livet. I valet mellan Model 30 och 40n skulle jag personligen att välja 40n, som jag gillar bättre och som har allt jag behöver. Utom MC-ingången, då.