TEST: Hegel P30A och H30A

Man känner sig nästan lite dum. När jag har testat en förstärkare med både muskler och upplösning plockar jag ofta fram orden: ”Kan driva alla högtalare.” Och tillägger gärna: ”Med övertygelse.” Men vad betyder det egentligen?

Det är ingen tvekan om att du kan ha mycket kul med en förstärkare på 120–150 watt. Men vad som där och då kan kännas som nästan outtömliga mängder kraft avslöjas som något helt annat om den antingen kopplas till högtalare som har en känslighet under 85–86 dB – eller jämförs med en helt annan best. För det är vad Hegel har levererat till oss den här gången: ett par riktiga förstärkarmonster. Både utanpå och inuti. Men att bara kalla den här kombinationen, som heter P30A och H30A, för något sådant är alldeles för enkelt och orättvist.

De fantastiska föregångarna

Först måste vi backa till hösten 2011. Hegel hade skickat oss deras bästa förstärkarkombination någonsin, i form av förförstärkaren P30 och effektförstärkaren H30. Redan för tolv år sedan började det bli vanligt med digitala ingångar på stereoförstärkare, så det kändes inte helt rätt att hoppa över dem i förförstärkaren. Speciellt fravån Hegel, som trots allt var väldigt tidigt ute med digitala ingångar. I dag förstår jag varför de gjorde det. P30 har nämligen varit en referens för redaktionen ända sedan dess.

Få digitala produkter har en sådan hållbarhet, i dagens tekniska jakt på fler och fler bitar och bytes, hertz hit och dit. Jag ska inte påstå att det enklaste alltid är det bästa, men att det är lättare att hålla en helt analog produkt uppdaterad är helt säkert. Köp en bra DAC och byt ut den när det kommer bättre teknik. Koppla in en streamer. Gärna med rumskorrektion. Gör vad du vill. Men den analoga förstärkaren finns kvar.

Därför har alltså förstärkarkombon P30 och H30 hållit ända tills nu. Så vitt jag vet skulle Hegel fortfarande tillverka den om det inte vore för att transistorerna, som de hade provat sig fram till länge i jakten på det bästa, inte längre tillverkas. Otur.

Mycket kraft, noll brus

P30-förförstärkaren imponerade rejält på oss, med ett lägre brusgolv än vi kunde drömma om och en volymratt så man fick vrida upp långt innan ljudnivån blev för hög. Långt förbi klockan 12. Detta ger volymkontrollen en högre upplösning än normalt, med fler steg mellan lägsta och högsta. Det finns också en nästan perfekt balans mellan vänster och höger kanal, hur lågt man än spelar.

Effektförstärkaren H30 är också en mycket speciell apparat. Byggd som en stridsvagn i mono med galna 1100 watt i 8 ohm, så det går inte att tvinga ner den på knä. Den driver verkligen allt, i ordets rätta bemärkelse, och man kan spela så högt att trumhinnorna fladdrar. Utan problem.

Tänk bara på att förstärkaren tar mycket plats! Och akta ryggen, monoblocken väger nästan 50 kilo styck!

Mono blir stereo

H30 är byggd som en sorts dubbelt balanserad monoförstärkare, med fyra identiska förstärkarkretsar. Där två och två är varandras motpoler. Detta gav Hegel idén att ge förstärkaren en omkopplare och en extra uppsättning in- och utgångar, så att den kunde delas upp till stereo. Och alltså fungera som en balanserad stereoförstärkare. Med andra ord kunde man klara sig med en enda H30, även om vi helt klart tyckte att två lät bäst. Även på låg volym.

Ut med det gamla, in med det nya

Skälet till uppgraderingen från 30 till 30A är som sagt helt enkelt utgångna transistorer som provocerade fram en ny konstruktion. Och det tog lång tid att hitta nya, idealiska komponenter:

”Vi var tvungna, och vi provade oss fram och tillbaka i flera år för att hitta en tillräckligt bra lösning. I H30A är den största skillnaden nya transistorer överallt. Men det har också gjorts olika andra justeringar”, säger Hegels marknadschef Anders Ertzeid i ett mejl.

Den nya effektförstärkaren är också en monokonstruktion som kan delas upp i två kanaler. Du behöver alltså inte köpa båda på en gång, eller alls. Väldigt få kommer nog att känna att de får för lite med en.

Ännu mer drastiska förändringar har skett i förförstärkaren, eftersom den är en helt ny konstruktion:

”Förförstärkaren är faktiskt 100 procent ny, från ingång till utgång, och vi jobbade med den och tweakade den tills alla var helt blå i ansiktet. Den har också nya transistorer överallt och en helt ny typ av volymkontroll som än så länge bara finns i P30A”.

Volymkontrollen är helt analog, men digitalt styrd, som sin föregångare:

”Jag tycker att volymkontrollen var en enorm uppgradering. Även den här gången är den en digitalt styrd analog volymkontroll, men den är betydligt tystare och mer exakt än tidigare”, säger Anders.

Samma baksida, ny framsida

När det gäller anslutningar är det inget som skiljer den nya från den gamla, bortsett från att P30A har fått alla ingångar på baksidan numrerade, utom en namngiven Home Theatre-ingång. Föregångaren hade namn på alla de obalanserade (CD, AUX, etc.). Själv föredrar jag siffror.

Chassierna är lika stora som tidigare, men styvare, och frontplattorna är nya och har en försänkning överst. Det bryter upp ett lite stelt utseende, sedan får man bara leva med att någon förmodligen kommer att få associationer till ”flärpen” ovanför skärmen på ett par år gamla iPhone-modeller.

På föregångarna var Hegel-loggan präglad på aluminiumfronten, på de nya förstärkarna är den tryckt. Det gör det förmodligen enklare att se till att varje förstärkare på löpande bandet är identisk, men just den biten känns lite billigare.

I övrigt är lysdioderna runt ingångsväljarna och på strömbrytarna nu vita i stället för blå, så att de har samma stil som OLED-displayerna på alla Hegel-produkter sedan introduktionen av den integrerade Röst 2016.

Mycket högre pris

Vad som däremot har förändrats ganska rejält är priset. H30 kostade 100 000 kronor, men för H30A får man lägga nästan 200 000 kronor. Det är per styck och helst ska man ju ha två. P30A har också gått upp, från 67 000 kronor till 88 000 kronor.

Merparten av prisökningen beror på generell inflation och att dollarn har blivit dyrare (Hegel köper komponenter i dollar), men är nog fortfarande en svår nöt att svälja för många, eftersom man fortfarande kan få tag på utgående produkter hos vissa återförsäljare. Men vi börjar rent generellt vänja oss vid prisökningar, så varför inte här också.

Tidal-spellista: Lyssna på musiken vi använde under vårt test av Hegel-förstärkarna.

Spela!

Lämpligt nog fick vi in de gigantiska och extremt exklusiva DALI Kore-högtalarna genom dörren ungefär samtidigt som Hegel-förstärkarna. Högtalare för nästan en miljon kronor per par som avslöjar allt i en förstärkare. Bland annat blir det genast tydligt att Hegel-kombinationen har ett mycket skarpare fokus på piano än den integrerade McIntosh MA9500. Och det är med en Hegel HD30A inkopplad. Med två stycken, vilket är meningen, svävar tonerna från Jan Gunnar Hoffs flygel i den lekfulla Playground från albumet Stories ännu mer viktlöst mellan högtalarna och ljudbilden är ännu djupare. Hela tiden finns en kirurgisk precision, men den gör aldrig att musiken känns själlös på något sätt. Tvärtom.

Somliga kommer att föredra McIntoshs varmare mellanregister, som tillför mer ”glöd” till stråkarna. Inte jag. Jag gillar att veta att det jag hör är precis det som finns i inspelningen, och på den punkten blir det svårt att slå Hegel.

Det är inte utan anledning som Jan Erik Kongshaug, ljudgurun på Rainbow Studio, föredrog Hegel-förstärkare ända fram till sin död. Tyvärr fick han aldrig uppleva den nya förstärkarkombinationen, men jag är säker på att han njöt av den förra. Som på pianisten Yelena Eckemoffs album Nocturnal Animals, som han hann spela in innan han gick bort 2019, med Arild Andersen på ståbas och Jon Christensen på trummor. För övrigt en av hans sista inspelningar före hans död 2020. Jag kan förresten rekommendera låten Owl från den. Låter fantastiskt med Hegel P30A och H30A.

Naim

En annan förstärkarkombination jag testade med de otroliga högtalarna var Naim New Classic. Tillsammans med den externa strömförsörjningen NPX 300 är prislappen på 240 000 kronor, vilket inte är så långt från vad Hegel kostar om du bara köper en H30A.

Precis som McIntosh har Naim mer värme än Hegel, och samtidigt mycket bättre precision och hastighet i mellanregistret än McIntosh. Men Hegel tar Naim på baskontroll och är också oslagbar på dynamik. Lyssna bara på Nine Inch Nails stenhårda We’re In This Together från The Fragile. Var det någon som sade hårdslående?

Jag har nog aldrig hört ett virveltrumslag med mer snärt än med Hegel-kombon. Och med denna nästan outtömliga kraft kan ingen hota Hegel. Det är verkligen helt galet!

Gammal mot ny

Vi har faktiskt haft en uppsättning av de äldre Hegel-modellerna ända sedan vi byggde vår hemmabio 2014. Så jag har kunnat jämföra de två kombinationerna direkt.

Med en enda effektförstärkare inkopplad tycker jag att H30A har ett ännu lite skarpare fokus än H30. De är båda exakt lika starka, och det hör man också. Den nya är lite bättre, men det är ingen milsvid skillnad.

Med två effektförstärkare växer ljudbilden med dem båda. Även här är det liknande skillnader, men efter att ha kopplat fram och tillbaka en hel del får jag ut ännu mer av två H30A än två H30.

Det är dock förförstärkaren som gör störst skillnad. Även om det är där som prisskillnaden är minst mellan ny och gammal. Den nyaste förförstärkaren är ännu mer öppen och har mer rymd i ljudbilden.

Tuffaste av de tuffaste

Om du letar efter ett förstärkarset som kan ge vilken högtalare som helst rejält med stryk så känner jag inte till något som gör det bättre än Hegels flaggskepp. Tillsammans med svindlande dyra DALI Kore, eller lite mindre svindlande dyra KEF Blade One Meta. Som för övrigt är den högtalarmodell jag har haft roligast med i testrummet av alla jag kan komma på. De slår så hårt och är så fokuserade på samma gång, och tillsammans med Hegel går de upp i en högre enhet när det gäller tryck.

Jag satt timme efter timme och plöjde igenom både 90- och 2000-talets partymusik och rap, men också akustiska visor, jazz och klassiskt – och allt träffade mitt i prick varje gång – utom Steve Winwood, som lät för nasalt genom KEF-högtalarna. Men, men…

Nejdå, högtalarna MÅSTE inte vara dyra

Men Hegel får även billigare högtalare att glänsa. Bowers & Wilkins 702 S3 är förstås inte direkt billiga, men jämfört med Hegel-setet kostar de nästan fickpengar. Men de växer med uppgiften och börjar påminna om högtalare i 100 000-kronorsklassen när Hegel får driva dem. Shannon Lays cover på Nick Drakes From the Morning återges med talrika fasetter, i en ljudbild som helt enkelt är vacker.

Även stativhögtalarna Dynaudio Evoke 20 låter suveränt bra, även om det nästan blir fånigt eftersom de kostar mindre än en tiondel av Hegel-kombinationen. Å andra sidan har högtalarna aldrig låtit bättre, och det är något att tänka på.

 

Slutsats

Om du har pengarna och platsen – och ryggen – för att klara av Hegel H30A och förförstärkaren P30A så får du svårt att hitta något som är lika bra på att behärska balansen mellan att spela finkänsligt och att ta fram de stora kanonerna när det behövs. Den här förstärkarkombinationen visar ingen nåd!

Det spelar ingen roll vilka högtalare du har eller vilket slags musik du gillar. Allt låter skamligt bra. Du får inga digitala ingångar, inte skivspelaringång eller hörlursuttag heller. Skulle du behöva det så får du komplettera med separata komponenter.

Jag har aldrig hört en bättre Hegel-förstärkare än P30A och H30A. Jag tror inte att jag har hört något bättre från någon annan tillverkare heller. Det låter bäst med två effektförstärkare, men du kommer långt med en också.