: Hegel H80

Även om det var länge sedan musiken blev digitaliserad har utvecklingen nästan stått stilla. Dagens hifi är fortfarande analog, från CD-spelarens utgång och hela vägen bort till högtalarna. Kanske kan det verka som om branschen stretar emot, fast det handlar snarare om rationellt tänkande.

Hittills är det bara ett fåtal tillverkare som lyckats bygga heldigitala förstärkare som låter bra, samtidigt som tillgången på digital musik från nätet och via streaming har exploderat. Lösningen har varit att skaffa en liten DAC (digitalomvandlare) som man enkelt kopplar till sin – analoga – förstärkare som står hemma i stereon.

Det är en smidig och flexibel lösning som gör att man kan koppla in digitala ljudkällor till anläggningen. Nackdelen är att man måste gå via DACen när man ska byta ljudkälla. Som kan vara en spelkonsol, kabel-TV-mottagare, TV eller Apple TV. Eller en laptop, som man använder för att spela musik från Spotify, Wimp eller iTunes.

Därför har det dykt upp allt fler förstärkare som har en inbyggd DAC. Och det gör allting mer användarvänligt. Då växlar man mellan ljudkällorna med förstärkarens fjärrkontroll, slipper ha en extra apparat i stereon och kan potentiellt få ett ännu bättre ljud ur de digitala signalkällorna.

Norska Hegel är en av få som hittills har bytt ut alla sina förstärkare mot nya modeller med inbyggd DAC. Den minsta av dem, Hegel H70, är en analog 70-watts förstärkare med USB-port och optisk och koaxial ljudingång på baksidan. Det är en förstärkare som låter så bra och fängslande att vi utsåg den till årets förstärkare när den kom.

Nu är efterträdaren här. I nya H80 är alla ingredienser utbytta. Den har fått lite högre effekt, en helt ny DAC med fem ingångar samt – äntligen – ett teckenfönster.

Highend light
Sedan H70 introducerades har det hänt mycket på processorfronten och H80 har alltså fått en ny digitalomvandlare. Den arbetar med ett 32-bitars digitalfilter, 24-bitars konvertering med upp till 192 kHz samplingsfrekvens för att hålla musiksignalen fri från kvantiseringsstörningar. USB-ingången stöder upp till 24 bit/96 kHz-upplösning.

Riktigt state-of-the-art för att vara en integrerad förstärkare som kostar 12 000 kronor.

DAC-delen i H80 är en variant av Hegels separata omvandlare H11, medan den analoga förstärkarkretsen är en light-version av Hegels massiva integrerade H300 för 35 000 kronor. Naturligtvis med enklare komponenter, strömförsörjning och med mycket mindre effekt. Ungefär 80 watt per kanal. Ingen större ökning mot föregångaren H70, men betydligt bättre strömförsörjning och utgångssteg ska enligt Hegel ge H80 ännu högre ljudkvalitet.

Chockerande frisk och potent
Efter ett par veckor med förstärkaren på testbänken är det ingen tvekan om att H80 låter bättre än H70. Som fortfarande är en utmärkt förstärkare och kostar ett par tusenlappar mindre än H80. Med analoga ljudkällor märkte jag att H80 nästan hade samma järnkontroll i basen som H300. En hård och bestämd bas med enorm räckvidd i frekvens, plus bättre dynamisk kontrast. Jämfört med H70 var ljudbilden ännu mer transparent och inte minst djupare.

Tack vare ett bredare stereoperspektiv skapade H80 en mer tredimensionell ljudbild. Med varmare och fylligare klang, vilket jag rent subjektivt tyckte var riktigt förförande. Jag upplevde att musiken hade fler klangfärger vilket särskilt gav stråkar, piano och framför allt röster en skrämmande naturtrogen klang.

Den spelade inte särskilt mycket högre än H70:n jag jämförde med. Det bara verkade så eftersom basen är mer potent och dynamisk i H80. Jag uppfattade också förvrängningen på hög volym som lägre från H80, vilket gav en renare och mer raffinerad klang, till och med när jag kopplade in de effektiva golvhögtalarna McIntosh XR100.

När jag kopplade in en MacBook Air via USB-ingången var ljudet från förstärkarens DAC kristallklart och musiken lät chockerande friskt. Lossless-filer med bland andra Alison Krauss och Union Station lät nästan lika dynamiska och gnistrande som CD-originalen. Skillnaden är så marginell att jag enkelt kan leva med Macen inkopplad till Hegel-förstärkaren den mesta tiden. H80 har ingen nätverkskontakt, och framför allt inte wifi, men det finns en billigare lösning som strömmar musiken rätt in i förstärkarens ena optiska digitalingång (se faktaruta).

Klockren fullträff
Att Hegel har lyckats med H80 är en underdrift. Den bygger på samma formel som den redan lyckade H70 men efterträdaren är en bättre förstärkare på alla områden. Den låter inte bara snyggare utan fängslar dig mer än det mesta vi har testat av integrerade i den här prisklassen. Den flexibla DACen gör att H80 är helt perfekt i en modern hifi-anläggning som bara har digitala ljudkällor. Hegel H80 har allt som behövs för att sälja så det ryker, för det är svårt att se varför någon skulle bli besviken.

Så streamar du med H80
Va? Inget wifi? Förtvivla inte, lösningen är enklare och billigare än du tror.

Den heter AirPort Express, kostar 900 kronor och pluggas in i Hegel-förstärkaren, sedan kan man glömma bort att den finns. Efter en enkel konfigurering, antingen ansluten till hemmets trådlösa nätverk eller med nätverkskabel, kan man strömma musik till förstärkaren från alla Apple-enheter som har AirPlay.

På baksidan av den pyttelilla Express-lådan, som egentligen är en wifi-router med 802.11a/b/g/n (som de flesta nätverk med 2,4 och 5 GHz stöder) sitter en minijack-kontakt med optisk ljudutgång. Den har USB också, men den porten är bara avsedd för exempelvis en skrivare och ger inte ifrån sig någon ljudsignal.

Minijack-kontakten lämnar analoga ljudsignaler också, men låter bäst när den ansluts med en optisk kabel som kostar ett par hundralappar. AirPort Express kan naturligtvis kopplas till alla förstärkare som har analog eller digital ljudingång. Till exempel ett par aktiva högtalare eller hemmabion i vardagsrummet. Eller Hegel H80. Apple-dosan är mitt i prick för alla som kan använda AirPlay som trådlös spelare.

Pris: 900 kr, Apple.com/se