TEST: Hegel H400

Jag hade knappt hunnit smälta intrycken av den fenomenala H600, med sin nya dubbla monokonstruktion och häftiga digitaldel, förrän lillebror Hegel H400 – också dubbel mono – dök upp. Förväntningarna är höga, eftersom jag kallade föregångaren H390 för klassens bästa köp.

Så det är med både spänning och förväntan jag packar upp H400 ur kartongen. Har Hegel överträffat sig själva ännu en gång, eller är den nya modellen bara en ursäkt för att höja priset med 20 procent?

Designlyft

Designförändringarna jämfört med H390 syns bäst på locket. Föregångaren hade skarpare kanter på ovansidan medan H400 är mer avrundad nedåt mot sidorna. Det är ett resultat av att locket numera är i ett stycke, och böjt ned på sidorna där det sitter fast med skruvar.

Locket har två breda rader med ventilationsöppningar. Nu med ovala hål i stället för föregångarens långa skåror. Ventilationsfältet i mitten av H390-locket har försvunnit, eftersom Hegel säger att det är mindre värmeutveckling på insidan av H400.

En annan viktig förändring är att chassit är gjort av aluminium i stället för stål, vilket Hegel hävdar faktiskt kan ge bättre ljud på grund av mindre vibrationer.

På framsidan är det mesta sig likt, men rattarna för volym och källval är lite fastare och ger en bättre känsla när man vrider på dem. De är likadana som på den dyrare H600 och går att trycka på för att aktivera menyer. Det gör att man oftare slipper ta till fjärrkontrollen.

App-styrning

Till H400 har Hegel gjort något de sagt att de aldrig skulle göra: en app! Den heter Hegel Control (under testperioden hette den Hegel Setup). Den är givetvis gratis att ladda ner och finns till både iOS och Android. Appen behöver bara vara ansluten till samma nätverk som förstärkaren, sedan styr man uppspelning, volym och inställningar från mobilen. Ett viktigt steg mot ett mer modernt användargränssnitt.

Appen ersätter också det webbaserade gränssnittet man använde tidigare för att göra ändringar i inställningarna. Men förvänta dig inte att appen strömmar din musik. Den har inbyggd radio och poddar med något som heter Airable, men det är allt. Förstärkaren kan däremot streama precis vad du vill utanför appen.

Ny streamingplattform

Det viktigaste med förstärkaren gömmer sig på insidan. För även om moderkortet i stort sett är likadant som tidigare, med dubbla mono-förstärkardelar och lösningar hämtade från de dyrare modellerna, så har det skett en del stora förändringar på den digitala fronten.

H400 har nämligen fått en helt ny streamingplattform. Den gamla var inte särskilt flexibel och det var krävande att lägga till nya funktioner. Den hade Spotify Connect, och efter mer än ett år med mycket velande fram och tillbaka blev den äntligen Roon Ready också. Men det krävdes en hel del tweaking, och någon Tidal Connect-funktion kom aldrig på tal. Det har det blivit ändring på nu, för H400 har både Spotify Connect och Tidal Connect.

För första gången i en Hegel-produkt får vi också Google Cast (Chromecast) inbyggt! Det här är en funktion som jag personligen har tjatat om i flera år, ända sedan Google Nest-högtalarna gav oss röststyrning av det smarta hemmet. Äntligen har Hegel också hakat på, och svaret på ”varför nu?” är att funktionen inte längre kräver någon Bluetooth-anslutning. Där drar nämligen Hegel gränsen, eftersom de anser att det tillför för mycket brus i signalen.

Hegel säger själva att den nya plattformen gör det mycket lättare att utöka funktionaliteten, så vi lär kunna förvänta oss fler tjänster i framtiden.

Bättre digitalomvandling

Själva digitalomvandlingen är förbättrad i H400. Hegel säger att deras ingenjörer har lärt sig mycket under arbetet med H600 och använt sig av kunskapen när de utvecklat en ny DAC till H400.

Chipsetet är nytt, av typen ESS 9038Q2M, som enligt Hegel ger högre upplösning och mer flytande musikalitet jämfört med AK4490-chippet från AKM i H390. En del av förklaringen till Hegels byte från AKM till ESS var förmodligen en nödvändighet och berodde på den katastrofala AKM-branden för några år sedan, som ledde till att Hegel och många andra har varit tvungna att designa nya kretsar anpassade till konkurrerande DAC-chip.

Ett område som också har förbättrats avsevärt är möjligheten att spela upp högupplösta filer. Hegel H390 klarade filer upp till 24 bit/192 kHz, men H400 utökar detta hela vägen till 32 bit/384 kHz. Även om urvalet av sådana filer är litet i dagsläget så vore det bara dumt att inte vara framtidssäker.

Att den nya digitaldelen har fått bättre MQA-stöd än tidigare känns inte lika relevant. Tidal, som var den enda streamingtjänsten som använde formatet, har nu officiellt lagt ner det.

Installation och användning

Att installera H400 är förvånansvärt enkelt. Den kopplas till nätverket med Ethernet-kabel och dyker då automatiskt upp i den nya Hegel Control-appen. Appen ger full kontroll över volym, ingång och olika inställningar. Att styra internetradio och poddar från en udda tjänst som jag aldrig hade hört talas om är en trevlig bonus, men inget jag använder personligen.

Men integreringen av Chromecast är riktigt cool. Det är inte bara enkelt, det är inte något fel på ljudkvaliteten heller. Detta, i kombination med stöd för Roon, Spotify Connect, Tidal Connect och AirPlay 2, gör H400 till en riktig allroundare när det gäller streaming. Sedan får vi se vilka uppdateringar som kommer längre fram.

Gnistrande ljud

På papperet är det ingen tvekan om att Hegel H400 är en bättre förstärkare än sin föregångare. Men hur är det i praktiken?

Från det aggressiva hörnet spelar jag Sky Father från stoner/doom-bandet Bismarck på mina vintage JBL 4411-högtalare med var sin hårdslående 12-tumsbas. Häftigt och tungt, och med tillräckligt med krut för att morgonkaffet ska skvätta upp på väggarna. De två gitarrerna är väl separerade och bildar en vägg av distat gitarrljud. Trummorna får gott om plats att veckla ut sig på, men med en stor klang som trycker tillbaka dem lite i ljudbilden. Den growlande sången är kronan på verket och skapar en underbart mörk och aggressiv stämning. Helt enkelt en skön start på dagen!

En muntrare stämning skapas av basrytmerna i Lizzos discohit About Damn Time. Som slår hårt och tvingar in rytmerna i kroppen på lyssnaren. Det låter väldefinierat och blir aldrig vasst. Man blir bara sugen att fylla cocktailglaset och ställa till med fest.

Med golvhögtalarna Axxess L3 är det dukat för en mer upplöst ljudbild. Broadwayartisten Melissa Errico låter briljant när den lättsamma jazzlåten Opening Doors/What More Do I Need fyller testrummet. Pianot har massor av snärt, ända ner till de djupaste tonerna från tangenterna till vänster. De här högtalarna låter som bäst från mellanregistret och uppåt, så det är trevligt att förstärkaren också briljerar där. Hör bara på Melissas självsäkra och dynamiska sångröst i mitten under tiden som trumvisparna glänser i toppen!

H400 mot H390

Jag byter till föregångaren H390, som också är en otroligt bra förstärkare. Undrar just om det går att höra någon speciell skillnad? Det är inte direkt som natt och dag. Effekten är densamma och analogdelen är i princip identisk. Det betyder att om du har en egen streamer så är skillnaderna små. Men spela Tidal från Roon så blir skillnaderna uppenbara. H400 har mer luft, den beter sig varmare i tonerna och ljudbilden verkar sprida sig lite mer ut i rummet. Allting har ett extra lager av nyanser och detaljer. Det är små men viktiga skillnader som inte tar lång tid att höra. Och när man väl har lagt märke till dem är det omöjligt att inte höra dem.

H400 mot H590

Jag har även en H590 stående, som är ännu kraftfullare och mer välljudande än H390. Hur står den sig mot nya H400? På normala och lite högre lyssningsnivåer är det faktiskt svårt att påstå att H590 bidrar med något extra. Kanske lite fylligare en bit ner i bastonerna? Jodå, där finns det något. Men i mina öron briljerar H400 mer längre upp i övertonregistret. Då känns den extra användarvänligheten och funktionaliteten i H400 viktigare än de extra par decibel man kan klämma fram ur H590 om man vill spela väldigt högt.

H600 kan jag inte jämföra direkt med, men dess förbättringar gentemot H590 kommer givetvis också att gälla mot H400. Den extra kraften och ännu större kontroll i basen tjänar du antagligen inte särskilt mycket på om du har ett par diskreta högtalare. I själva verket måste du gå upp till tunga högtalare som KEF Blade Two och DALI Epikore 11 innan H400 kommer att kännas redo för att bytas ut. Eller väldigt tungdrivna högtalare, som stativhögtalarna McIntosh XR50 med en känslighet på bara 81 dB. Vilket betyder att de spelar lika högt med 300 watt som ett par med 91 dB i känslighet gör med 30 watt!

Hegel H400 vs. Naim Uniti Nova PE

Så till en orättvis jämförelse. För vad händer när H400 ställs mot dyrare saker? Till exempel Naim Uniti Nova PE, där PE står för Power Edition? Den är, som namnet antyder, mycket kraftfullare än Uniti Nova, som den är inspirerad av. Men samtidigt har så mycket förändrats och förbättrats att jag inte förstår varför Naim inte kallar den för Supernova i stället. Hur som helst är 2 x 150 watt mer än nästan alla andra Naim-förstärkare har att erbjuda, tack vare effektiv klass D-förstärkning.

Naim-förstärkaren har en otroligt bra kontroll över musiken och många av fördelarna med H400 finns även i Uniti Nova PE. Dessutom har Naim-förstärkaren en ännu mer sofistikerad streamer inbyggd. Plus HDMI eARC, så att den kan spela upp högupplöst ljud direkt från TV:n. Men jag kan inte med handen på hjärtat säga att Naim-förstärkaren låter bättre än H400. Trots ett formidabelt högre pris. Den är bra, men det är något med Hegels kontroll och lugn som Naim-förstärkaren bara nästan matchar.

Andra förstärkare som bör övervägas innan man plockar fram kortet och slår till på en H400 är till exempel Rotel Michi X3 S2, Yamaha R-S3200, Technics SU-R1000 och Devialet Expert 220 Pro.

Slutsats

Hegel H400 är en genialisk förstärkare. Den ger mer valuta för pengarna än H600 och är en komplett förstärkare som driver vilka högtalare som helst. Med en ljudkvalitet som definitivt är värdig prisklassen. Det innebär att du kan njuta av fantastiskt ljud, oavsett om du spelar högt eller lågt.

H400 är en rejäl uppgradering från H390, med bättre ljud, fler funktioner och modernare anslutningsmöjligheter.

Ska du ha en kraftfull förstärkare i highend-klassen kan det knappast bli så mycket bättre än det här.