Sony PS-HX500 har inbyggd digitalomvandlare som kan lagra analoga ljudfiler som högupplöst DSD-ljudformat. Inte bara vanligt CD-format (PCM) som de andra i testet.

Det ger naturligtvis Sonys skivspelare en liten fördel för dem som vill digitalisera LP-samlingen i högupplöst format. För att lagra musiken i DSD-format använder man Sonys Hi-Res Audio Recorder, som går att ladda ner gratis.

Man ska veta om att PS-HX500 är väldigt känslig för vibrationer, vilket hörs som basresonanser i högtalarna. Skötseln är som med de övriga, enkel och bra med en strömbrytare och elektronisk hastighetsomkopplare i ett. Sony är snabbast testet, hastigheten avviker med +0,35 % men skivtallriken går relativt stabilt och med beskedliga variationer.

Lite av poängen med att rippa LP-skivor i högupplöst format försvinner dock om skivspelaren inte har tillräckligt hög ljudkvalitet. Jämfört med de andra testdeltagarna är PS-HX500 både välljudande och engagerande att lyssna på. Den målar upp en bred ljudbild med bra stereoperspektiv med Neil Cowleys jazztrio, och klangen från Ola Gjellos piano är befriande öppen och klar.

Stråkarnas klang är lite åt det tunna hållet och den varma klangen som till exempel Pro-Ject har märker man inte av här. Men musiken återges med högre upplösning och har bättre fokus, tydligare detaljer och finare nyanser. Trondheimsolistene och Marianne Thorsens Mozart-inspelning är enastående klar och luftig.

Det ska också sägas att basen kan kännas lite tunnare, men den är väldefinierad och stram. Personligen skulle jag föredra mer värme i klangen, och en mer potent bas, men Sony-skivspelarens analytiska och kristallklara klang uppväger mycket för det. Ska man arkivera LP-samlingen digitalt så är PS-HX500 ett bra val.

Också i detta test: