Cambridges trådlösa nätverksspelare är testets mest välutrustade. Bland annat har den förförstärkarutgång så att man kan koppla in den rätt i en förstärkare eller ett par aktiva högtalare. Då kan man få ett väldigt välljudande trådlöst hifi-system som inte behöver ta mycket plats i vardagsrummet.

Alla anslutningar och möjligheter i Cambridge CXN gör att priset är långt ifrån avskräckande. Till exempel har den även balanserade förförstärkarutgångar som passar fint för dem som vill integrera CXN i en anläggning som har balanserade ingångar. Man kan ansluta till nätverket med ethernet-kablar, strömma via AirPlay och spela högupplösta ljudfiler. Den har även en USB-ingång för dem som vill koppla in laptopen till spelaren. Då kan man nämligen spela DSD-filer, men CXN stöder i stort sett alla andra filer också, antingen trådlöst eller via digitalingångarna.

Här får man också en möjlighet att koppla in hårddiskar till USB-ingångarna och spela musik direkt från disken.

 

Hi-Res

Cambridge-spelaren stöder högupplösta ljudfiler, upp till 24 bitar och 192 kHz, och har uppsampling som potentiellt ger ännu lite högre upplösning i ljudbilden.

Cambridge CXN ser stilig och har en stor färgskärm, men användarvänligheten är inte riktigt på topp, med en lite ofärdig app-styrning som av och till vägrar att ta emot kommandon.

På baksidan av Cambridge-spelaren finns en uppsjö av anslutningar. Lägg märke till balanserade XLR-utgångar med separat förförstärkare. Foto: Cambridge Audio

 

Ljudkvalitet

Det låter förbaskat bra. Med Tidal eller högupplösta filer är ljudbilden stor och öppen. Cambridges nätverksströmmare låter lite tunnare än Marantz, men är lika kristallklar och fokuserad som Pioneers – som kostar tvåtusen kronor mindre. Ljudbilden är proppfull med detaljer och har en stram, distinkt bas. Här får man både klarhet och neutral klang, snarare än djup och fyllighet. Plus i kanten också för ett lysande stereoperspektiv och så har den strålande bra nyanser och kontraster. Trots detta är den inte lika dynamisk och engagerande som Marantz NA6005.

Till exempel återges Aurora Aksnes röst tunnare, fast väldigt väldefinierad, på samma gång som ljudbilden är rik på detaljer som suger in lyssnaren närmare musiken. Vi saknar mer djup, och tycker inte heller att Bob Dylans klang får tillräckligt med värme. Djupet i basen kommer inte fram lika bra som med Marantz NA6005. Vacker stämsång i Tracy Bonhams låt vittnar om en produkt som är byggd för att låta neutral, nackdelen är att det kan låta oengagerande och trist.

Också i detta test: