TEST: Electrocompaniet ECI 80D

Den mest ikoniska norska hifi-exporten heter fortfarande Electrocompaniet. Vid det här laget är det visserligen en uttjatad hifi-historia att självaste Michael Jackson gav märket ett ”special thanks” på omslaget till albumen History (1995) och Invincible (2001). Electrocompaniet var dessutom ett annat företag på den tiden, med Per Abrahamsen som grundare och chefskonstruktör. Som i sin tur är en av de största ikonerna i den norska hifi-industrin.

Tar man bort Michael Jackson och Per Abrahamsen är varumärket fortfarande starkt, Electrocompaniet har bevisat att de klarar utmärkt att stå på egna ben. Ett par missar har det visserligen gjorts, som när de valde att fullständigt glömma bort sin kärnmarknad i ett försök att följa i Sonos fotspår med EC Living-konceptet. Det var multiroom-produkter i kombination med en ambition att hålla priserna nere på Sonos-nivå – det blev en ekonomisk förlust med få paralleller i norsk hifi-historia.

Efter en sur konkurs har Electrocompaniet gått tillbaka till sina rötter och fokuserar återigen på sin Classic-serie med hifi-produkter. Själva grunden för varumärket. EC Living finns kvar, men har inte längre störst fokus.

Classic-komponenterna är inte billiga, det finns det inga seriösa hifi-produkter som är. Men nu har Electrocompaniet släppt sin billigaste förstärkare på länge, som för 25 000 kronor erbjuder många av godsakerna i sina dyrare syskon.

Analog förstärkare med digitalt kul

ECI 80D är en analog Klass AB-förstärkare, som alla andra i Classic-serien. Det brukade vara den allra vanligaste typen av förstärkare fram tills vi gradvis har blivit översvämmade av billigare och effektivare klass D. Men klass AB används fortfarande mest i dyr hifi.

Det ger helt enkelt ett varmare, mer naturligt ljud än vad klass D klarar av, anser Electrocompaniet. Och även om det är fullt möjligt att göra fantastiska digitalförstärkare med switchad strömförsörjning så är min erfarenhet att det är sällsynt med riktigt bra klass D-förstärkare.

ECI 80D riktar sig fortfarande till vanligt folk och deras digitala vardag, därför är den utrustad med hela fem digitala ingångar utöver två analoga. Dessa är jämnt fördelade mellan optiska och koaxiala, med en extra optisk.

Dessutom har Electrocompaniet insett att många vill kunna styra musiken med mobiltelefonen. Men i stället för att ge ECI 80D-nätverksfunktioner har den helt enkelt fått Bluetooth. Även om den stöder förbättrat ljud med aptX-kodeken för Android och AAC för iPhone så är det en kompromiss som offrar ljudkvalitet för bekvämlighet. Men det är ”bra nog” och något som folk har bett om.

Skivspelaringång

En annan eftertraktad sak är skivspelaringång. ECI 80D är faktiskt Electrocompaniets allra första förstärkare som har en sådan. Den är för MM-pickuper, vilket i princip betyder alla utom de väldigt dyra. Förnuftigt.

Electrocompaniet har inte bara använt standarddelar utan konstruerat en seriös skivspelaringång som verkligen ska göra skivsamlingen rättvisa. Personligen tycker jag att den gör ett bra jobb med min Pro-ject Debut Carbon Esprit och Ortofon 2M Black-pickup.

Det finns ingenting att hämta på att koppla in min billiga, separata phono-förstärkare Cambridge 651P (som visserligen inte går att köpa längre), då hade jag faktiskt hellre använt den inbyggda ingången i ECI 80D. Bra att veta att man kan spara pengar på slippa köpa extrakomponenter.

Hörlursutgång

Samma omsorg har visats hörlursuttaget. Det har fått en helt egen förstärkarkrets som ska vara tillräckligt bra och starkt för att orka driva även tungdrivna highend-lurar. Det finns både en 6,3 mm- och en 3,5 mm-utgång, och båda kan användas samtidigt om du vill. Fast då kan du inte spela så högt på dem innan kontrollen sinar.

Intressant nog har Electrocompaniet valt att placera hörlursutgångarna på baksidan, vilket innebär att hörlurarna är tänkta att nästan alltid vara inkopplade. Därför finns det en knapp på fjärrkontrollen där du kan välja mellan högtalare eller hörlurar. Du kan inte spela i båda samtidigt, för att förhindra risken att något går sönder.

För ordningens skull: den inbyggda hörlursförstärkaren är väldigt bra. Jag provade med Sennheiser HD 800S, som låter platta med dåliga förstärkare. Det gör de inte här, det finns både liv och detaljer, och en baskontroll som du normalt bara får med en separat hörlursförstärkare. På det här området är ECI 80D i klass med Hegel H95, som vi också berömde för det.

 

Mysig höst

Nu när vi går in i höstsäsongen finns det inte många saker passar lika bra som en förstärkare med rosenröd klangbalans, som värmer upp rummet nästan oavsett vilken utrustning den kopplas till.

Med PC och Roon som ljudkälla, ansluten via DACen Hegel HD30, tvingar förstärkaren ett varmt och förföriskt ljud genom stativhögtalarna B&W 705 S2 Signature (test är på gång). Högtalarna kan uppfattas som smått sterila med mer analytisk elektronik, men här tämjs det annars så framfusiga mellanregistret ner till en lugnare nivå. Detta är inget för alla, och somliga kommer förmodligen att säga att man hämmar högtalarnas största styrka – nämligen den blixtsnabba transientåtergivningen. Men samtidigt är det nästan omöjligt att inte gilla det här ljudet.

Koloratursopranen Patricia Petibon briljerar i den klassiska samlingen Nouveau Monde och även om hon kan låta lite utagerande men en smula tunn längre ner i röstregistret (hon är ju trots allt sopran) så målar förstärkaren med en färgglad palett och ger henne en närmast rödglödande röst. Kastanjetterna som inleder spår 4 i José de Nebras Vendada es Amor, no es Ciego kanske inte återges fullt lika skarpslipade och blixtrande som de var tänkta, men samtidigt låter det aldrig luddigt.

Förstärkaren följer upp i övertonregistret, med rikliga mängder luft så att det aldrig låter instängt. Det är öppet och stort, så att man får känslan av att sitta och njuta av en varm solnedgång i stället för en brännande middagssol.

Allt låter onekligen som Electrocompaniet, även om fler nyanser avslöjas av deras dyrare förstärkare, som också har betydligt mer kraft.

Analog ingång

Med 2L-utgåvan Magnificat på CD, spelad av min egen CD-spelare Hegel CDP4A mk2, där drivverket är modifierat och vibrationsdämpat av BASE Technology, hör jag inte så stor skillnad mellan analog och digital ingång på ECI 80D.

Förstärkaren funkar väldigt bra med båda, kanske finns det till och med pyttelite mer dynamik och upplösning med digitalingången. När sopranen Lise Granden Berg lyser i all sin prakt i stycket Et misericordia känns det som om det finns en gnutta mer luft runt henne och orkestern när CD-spelaren är digitalt ansluten.

Sonus faber

När förstärkaren får prova på den briljanta, golvstående Sonus faber Olympica III, tycker jag att den klarar sig förvånansvärt bra med sina 80 watt per kanal. Man kan vrida upp volymen ännu lite högre än jag upplevt med Hegel H95, så att ljudet hinner kännas fysiskt i kroppen innan det planar ut. Precis som med Hegel-förstärkaren är detta ingen himmelsk matchning, eftersom högtalarna förtjänar något med ännu mer tryck. Men det som förstärkaren är bra på kommer fram fint.

Som sagt finns det mer kraft än med Hegel-förstärkaren, och den varmare och fylligare basen gör att rap och plastpop får ett tuffare driv. Cardi B:s WAP trycker till skönt längst ner. Det låter fortfarande inte lika klockrent i mellanregistret som med Hegeln, men den extra kraften mer än uppväger för det.

Rent prismässigt ligger det närmare till hands att jämföra med Hegel H120 än med H95, och då stöter Electrocompaniet-förstärkaren på hård konkurrens. För den extra snabba basåtergivningen och det mer dynamiska mellanregistret ger H120 ett försprång. Den är objektivt en bättre förstärkare, även om det rosenskimmer som ECI 80D tillför musiken är starkt beroendeframkallande.

Bluetooth

Om du vill spela ljud trådlöst får du som nämnts hålla tillgodo med Bluetooth. Jag är inte så våldsamt förtjust i det. Jo, visst gör det jobbet utan större fel, men musiken låter lite tamare över Bluetooth. Klangbalansen bevaras, det är ingen tvekan om att detta är en Electrocompaniet-förstärkare. Men tillräckligt med ljudkvalitet försvinner för att jag inte alls ska bli lika förförd. Bluetooth låter bättre än att jag skulle vilja kalla det för en nödlösning, men jag skulle bara använda det vid sociala tillfällen, när man vill kunna ha flera DJ:er i samma rum.

Slutsats

Electrocompaniet ECI 80D är en välkommen förstärkare, eftersom den gör det förföriska ljudet tillgängligt för en större publik. Här får du ett fylligt, varmt och glödande ljud, perfekt för den kallare säsongen vi är på väg in i.

Ljudet är tillräckligt upplöst och dynamiskt för att få fram själen i bra inspelningar, samtidigt har förstärkaren det rosenröda ljud som Electrocompaniet är kända för. Som en vacker solnedgång. Vi gillar också både skivspelaringången och hörlursuttaget.

Man kan önska sig ännu bättre upplösning, mer dynamik och rå kraft. Fast då får man punga ut med en dyrare EC-förstärkare. I sin prisklass gör ECI 80D väldigt mycket rätt.

Om du vill ha ett helt neutralt ljud så är det inte den här du ska ha. Och du kan hitta andra spännande alternativ som kostar både lika mycket och ännu mindre. Men det är ändå inte främst i ljudet vi saknar något, utan i funktioner. AirPlay eller Chromecast hade varit perfekt, och dessutom en USB-DAC-ingång för de som vill använda datorn som ljudkälla.