TEST: Electrocompaniet ECI 6DX MKII

Electrocompaniet är först och främst en highend-tillverkare som specialiserar sig på stora, tunga förstärkare. Visst kan de annat också, på senare tid har de till exdempel visat att de behärskar konsten att göra multiroom-högtalare.

Men det är förstärkarna i Classic-serien som är den starkast lysande stjärnan hos det norska hifi-märket. Som faktiskt bygger allting i Norge i stället för att lämna ut ”slavarbetet” till kineserna. Ändå kan EC konkurrera med sina priser eftersom produktionslinjen till största delen är automatiserad.

Men det är nog ändå inte så många som tycker att 65 000 kronor för en integrerad förstärkare är särskilt överkomligt. I highend-segmentet kostar det nämligen att vara på topp. Men som alltid beror det på ögat som ser och plånboken som ska punga ut med pengarna.

Målet med ECI 6DX MKII-förstärkaren är att packa in så mycket kvalitet från de kraftigare för- och effektförstärkarna som möjligt i en mindre, integrerad låda. Ska du ha separata förstärkarkomponenter får du finna dig i att betala både 100 000 och 200 000 kronor, ur den synvinkeln är prislappen på den integrerade toppmodellen inte lika avskräckande.

Vad är nytt?

Förstärkaren har fått ett nytt chassi och en helt ny front, i stil med andra MKII-produkter. Nu kan du äntligen köpa Electrocompaniet-produkter i olika prisklasser och de har ändå ett matchande utseende. Sedan föregångaren har konstruktionen också uppgraderats till nya och bättre kondensatorer, vilket ska ge bättre dynamik och hastighet. ”Den här enskilda komponenten kan spela vad som helst, var som helst och med vilken ljudkälla som helst, och få det att låta som musiken är tänkt att låta”, hävdar Electrocompaniet.

125 watt – och massor av godis

Effekten på 2 x 125 watt räcker för att driva det mesta, även om det till exempel bara är hälften av vad den populära effektförstärkaren AW250R lämnar. Men den integrerade har tillräckligt med ström för att nästan fördubbla effekten i 4 ohm (200 watt) och ner i 2 ohm (370 watt), vilket tyder på att vi har med en stabil förstärkare att göra. Även vikten på dryga 20 kilo tyder på det.

Electrocompaniet hävdar att de använt sig av komponenter av högsta klass och hela signalvägen är diskret konstruerad. Inga billiga integrerade kretsar (IC) någonstans. Diskreta kretsar är dyrare, men det ljudmässiga resultatet blir som regel bättre.

Uppgraderad strömning

Strömningsdelen har uppgraderats sedan sist. För det första har ECI 6DX MKII fått en mer kraftfull processor, så att förstärkaren kan hålla jämna steg med multiroom-produkterna i EC Living-serien. Nu delar de strömningsplattform, så att huvudanläggningen i vardagsrummet som bygger på den här förstärkaren kan spela tillsammans i ett system med andra EC Living-produkter i hemmet.

Observera dock att du inte kan koppla in den trådlösa subwoofern Sira direkt till ECI 6DX MKII eftersom det kräver WiSA-stöd. Vilket inga produkter i Classic-serien har.

Strömningsdelen och DAC-sektionen är det som skiljer ECI 6DX från den helt analoga ECI 6 och det som gör den 25 procent dyrare. Den kan spela musik direkt från tjänster som Tidal, Qobuz och Spotify, och kan också ta emot musiken trådlöst från iPhone via AirPlay och från Android via DLNA/UPnP. Eller, om du vill ha det ännu enklare, använd bara Bluetooth. Internetradio finns också på plats.

Efter lite tillvänjning gillar jag appen. Låtar och album och egna favoriter placeras lite annorlunda i appen än i Tidals egen app, men man vänjer sig snabbt. Internetradio är också lekande lätt, och att förstärkaren kan spela i ett system med EC Living är en fin bonus. Ett lyckat gränssnitt för att spela musik, helt enkelt.

Anslutningar

USB-B-ingången på baksidan gör att du kan använda förstärkaren som externt ljudkort till PC och Mac. En mängd olika filformat stöds, inklusive högupplöst PCM och DSD. Så småningom förväntas förstärkaren blir förberedd för Roon (Roon Ready), vilket innebär att Roon-användare kan strömma direkt från datorn till förstärkaren via hemnätverket utan någon USB-kabel mellan.

Det finns både optiska och koaxiala digitalingångar, förutom balanserade och obalanserade analoga ingångar. Om du vill bi-ampa eller kanske driva en aktiv subwoofer har ECI 6DX MKII något så sällsynt som en balanserad XLR-förförstärkarutgång. Förutom en obalanserad RCA.

App-styrning

När förstärkaren är ansluten till hemnätverket kan den styras med EC Play-appen på mobilen. Dessutom kan du använda webbläsaren på vilken dator som helst utan att installera något. Knappa bara in förstärkarens IP-adress i adressfältet.

Musik med dunder och brak

Electrocompaniets billigare integrerade ECI 80D tvingade fram förförande värme från de annars så neutrala och distinkta B&W 705 S2 Signature (test är på gång), men den saknade en smula i transienter och snabbhet. Åtminstone jämfört med exempelvis Hegel H95 och den större H120. Här är ECI 6DX MKII betydligt mer bestämd, även om klangkaraktären är omisskännlig Electrocompaniet. För oinvigda betyder det en rosenröd, behaglig och varm klang. Med precis lagom fet bas, utan att detaljerna drunknar längre upp. En perfekt tempererad ljudbild, på den lite varmare sidan av helt neutralt.

Turntables av den begåvade R&B/rap-artisten Janelle Monáe har häftiga basrytmer. ECI 6DX MKII har ett mycket fastare grepp om basen än sin lillebror. Det ger musiken ett viktigt fundament och nästan tvingar mitt huvud att nicka fram och tillbaka i takt med musiken. Janelles röst framträder naturligt och gospelkören omger henne. Cymbalerna är luftiga, ljudbilden är bred och helheten är ett sant nöje att lyssna på. Och ja, man kan spela högt om man vill. Väldigt högt.

Mozart

Vi fortsätter med Mozarts pianokonsert nr. 21 i C-dur. Från Tidal i 24 bit/96 kHz MQA, med Géza Anda på flygel ackompanjerad av kammarorkestern Camerata Salzburg. Som han faktiskt satt och dirigerade bakom flygeln! En fantastisk inspelning från Deutsche Grammophon gjord 1961, och 1995-mastern låter inte mindre fantastiskt genom EC-förstärkaren. Från den lågmälda kontrabasen som ligger och ruvar längst ner till de vackra, luftiga fiolerna och flöjterna som byggs upp mer och mer. Med mässingsblås som fyller ut ljudbilden. När allting sedan lugnar sig, så att pianot kan ta soloplats, är det en sådan värme och vitalitet i tonerna att det känns som om någon har tagit med sig Géza Andas spöke och hans Steinway-flygel in i rummet. Dog han 1976? Jag börjar tvivla … ”Bara Steinway-flygeln ger mig vingar”, har han sagt. Hade han levt tillräckligt länge för att höra den här förstärkaren hade han kanske lagt till den också.

Stora och dyra högtalare

Okej, så vi vet att förstärkaren har ett bra grepp om stativhögtalarna från Bowers & Wilkins. Men det gäller även mindre och billigare förstärkare, och många som köper den här förstärkaren har förmodligen siktat in sig på lite större golvhögtalare.

Okej, så varför inte bara sätta ECI 6DX MKII på prov, en gång för alla? Vi har nämligen tagit emot Dynaudios flaggskepp, Confidence 60 (test är på gång!). Stora, massiva högtalare som väger nästan 70 kilo styck. Och om du tycker att höjden på 163 cm är avskräckande, kolla in priset: 420 000 kronor får du punga ut med för ett par! Det betyder inte nödvändigtvis att du måste betala en lika svindlande summa för en förstärkare, gudskelov. Dynaudiorna behöver bara en bra förstärkare för att låta fantastiskt, de är till exempel väldigt nöjda med mitt senaste begagnatköp, nämligen AVI S21 MI (Laboratory Series). Den kostade 20 000 kronor 2004 och var på den tiden redaktionens favoritförstärkare. En liten förstärkare med massor av kraft och som håller högtalarna i ett hårt grepp oavsett ljudnivå. Jag kan konstatera att förstärkaren är lika bra som jag minns den, och den har ingen respekt alls för Dynaudios stora högtalare. Jag nämner bara detta för att AVI-förstärkaren ligger i en prisklass som är en ännu sämre matchning med högtalarna än vad Electrocompaniet ECI 6DX MKII är.

Confidence 60 är inte precis lättdrivna, med en känslighet på måttliga 87 dB (2,83V/1 m) och en impedans på 4 ohm. Vår McIntosh MA7000-förstärkare har varit tvungen att spela med volymratten klockan tolv den mesta tiden. AVI:n har spelat ett snäpp högre än så.

Electrocompaniet-förstärkaren är ingen lilleputt. Den behöver inte vridas upp lika långt för att spela på normal ljudnivå och högtalarna avslöjar basfundamentet på ett sätt som en stativhögtalare bara vågar drömma om. Och de flesta andra golvhögtalare, för den delen.

Aningen bred pensel

EC-förstärkaren har vackra bastoner, vilket kontrabasen i Fiona Apples Fetch the Bolt Cutters är ett bra exempel på. Hela låten är lysande och här visar Electrocompaniet vad de går för. Det rosenskimrande ljudet klär musiken extremt väl. Jag har nog hört det krispiga slagverket ännu distinktare och mer framåt i mellanregistret, och förstärkaren har inte det allra sista när det gäller knivskarpt fokus. Den målar med en aningen bredare pensel än AVI-förstärkaren, men även Hegel H390 (55 000 kronor).

Snabbhet i mellanregistret är inte ECI 6DX MKII:s största styrka, vilket man till exempel hör i klassiska inspelningar med kastanjetter. Som de som inleder spår 4 av koloratursopranen Patricia Petibons klassiska samling Nouveau Monde. Kastanjetterna har betydligt mer attack med Hegel och AVI, medan Electrocompaniet är mer klass med McIntosh. McIntosh har dessutom ännu mer kraft, men ligger (låg!) ju också i en annan prisklass.

Andfådd

Electrocompaniet är i sitt esse med akustisk musik, men också musik där basen är betonad. Rytmisk elektronisk musik, rap och R&B är gourmetmåltider för ECI 6DX MKII.

Jag vill ändå nämna att förstärkaren beter sig kraftfullare än den är. Alltså att när musiken spelas på normal lyssningsnivå är den tung och trivsam i basen, och man kan dra på en hel del över detta och bli masserad av fysiken. Men den ger upp lite tidigare än jag förväntar mig.

Spelar man på partyvolym tappar förstärkaren andan tidigare än både Hegel- och AVI-förstärkaren. Den plattas till lite för tidigt i förhållande till vad jag tycker att den lovar när man spelar med lägre ljudnivå. Lite som en V8-motor som saknar den sista växeln. Det får mig att undra hur mycket mer muskler som finns i den dubbelt så starka effektförstärkaren AW250R.

Slutsats

ECI 6DX MKII är den nya toppmodellen bland Electrocompaniets integrerade förstärkare. Den kan många digitala konster och är toppen att strömma med. Den kan det mesta och oavsett strömningstjänst så kan du spela musiken – på ett eller annat sätt.

Ljudkvaliteten är oerhört bra, som den ska i highend-klassen. Först och främst imponerar förstärkaren med en förförande varm och rosenröd ljudbild, utan att det sker på bekostnad av detaljer längre upp. Värme och luftighet på samma gång får man inte var dag, men Electrocompaniet balanserar allt nästan perfekt.

Förstärkaren lovar lite mer på måttliga ljudnivåer än den håller när man verkligen ska vräka på med partyvolym. Kontrollen avtar och framför allt basregistret går i kompression när man trycker till för fulla muggar. Men ECI 6DX MKII kan pressas långt innan det händer och detta är knappast något problem för andra än de mest enträgna ljudtrycksfanatikerna. Även om det finns förstärkare – även i samma prisklass – som fungerar bättre i den disciplinen.

Sammantaget är detta en mycket lyckad förstärkare. Du får det berömda EC-ljudet i kombination med kvalitetskänslan man förväntar sig i den här prisklassen. Och med modernt och uppdaterat innanmäte. Du kan helt enkelt inte hamna fel med den här.