test: Devialet Expert 140 Pro

På bara några år har franska Devialet gått från att vara ett obskyrt märke till ett namn på alla hifi-entusiasters läppar. Som ett slags ”hifins svar på Tesla” har de utmanat vedertagna sanningar och kokat ihop nya, intelligenta sätt att bygga bra hifi. Den sofistikerade SAM-tekniken som anpassar förstärkaren efter just din högtalarmodell är ett bra exempel på det. De superpotenta Phantom-högtalarna är ett annat.

Men här handlar det om det förstnämnda. Närmare bestämt helt nya Expert 140 Pro, märkets första förstärkare kring den magiska 50 000-kronorsgränsen. Det betyder att den ska mäta sina krafter med Naim Uniti Nova och även T+A R 1000 E, som har en klangkaraktär som påminner mycket Devialets. Men Devialet ​​kan ett par viktiga konster som inte T+A kan.

I förstärkarnas svar på Formel 1 används den mest avancerade digitala förstärkartekniken (en hybrid mellan klass A och D), i kombination med högupplösta digitala anslutningar. Men det är inte allt, för med högteknologisk digitalprocessning är det möjligt att skräddarsy förstärkarna efter användarens utrustning. Sannolikheten är stor att du hittar både dina dyrbara högtalare (Devialet har profiler för nästan 900 högtalare) och din skivspelare i Devialets databas (databasen växer ständigt) – och i så fall händer det något riktigt magiskt.

Tidigare fick man räkna med att punga ut med 100 000 kr för en Devialet-förstärkare. Med Expert 140 Pro har prislappen blivit hälften så stor.

Nej, det är ingen våg

Expert 140 Pro ser ut lite som en stor och dyr badrumsvåg i glänsande metall. Om man gillar designen eller inte får vara upp till var och en, men att den är en frisk fläkt i en annars så stel hifi-djungel tror jag vi kan vara överens om. Fjärrkontrollen är också speciell. Lika kvadratisk som förstärkaren, med en stor volymratt i mitten. Naturligtvis helt utan glapp, eftersom detta är ett steglöst precisionsinstrument. Med knappar som kan anpassas efter olika funktioner.

Strömning

Förutom att husera en 2 x 140-watts (i 6 ohm) digital förstärkare är 140 Pro utrustad med digitalomvandlare och inbyggd streaming-funktion. Spotify Connect-funktionen gör att du bara kan ta fram mobilen och spela direkt från Spotify-appen. Men jag föredrar bättre ljud än så, och då finns det ett par alternativ. iPhone-användare kan använda AirPlay för att strömma trådlös musik i CD-kvalitet, men det är när förstärkaren kopplas till hemnätet som möjligheterna med högupplöst musik visar sig.

Genom att installera Air-appen kan PC:n eller Macen hitta förstärkaren som ett ljudkort, precis som om den var inkopplad till datorn via USB (vilket också går). Om du använder Roon-programmet slipper du detta eftersom Roon automatiskt hittar förstärkaren i nätverket. Kör Roon på Mac eller PC och styr mobilen därifrån.

Lika avancerad

Jag nämnde högteknologi, och även om Expert 140 Pro är billigare än sina storebröder så har Devialet inte snålat med det digitala innanmätet. Den är precis lika avancerad som de andra, det som skiljer dem är antalet ingångar och effekten. Lägg märke till att förförstärkarutgång inte är standard, det går att beställa extra från återförsäljaren.

Passiva högtalare

Vi tar det här med högtalarna först. Nästan alla hifi-högtalare är passiva, trots att ett passivt delningsfilter har flera svagheter. Förutom att musiksignalen tappar dynamik av att passera genom motstånden i filtret så sker även en tidsförskjutning varje gång signalen förändras. Det betyder att timingen mellan elementen i en flervägshögtalare aldrig blir 100 procent optimal. Det går ut över känslan av timing och rytm, och även stereoperspektiv. Dessutom har ingen högtalare helt linjärt motstånd (impedans), vilket innebär att den belastar förstärkaren olika på olika ställen i frekvensregistret. Då kan högtalaren uppföra sig lite olika från förstärkare till förstärkare, beroende på hur bra förstärkaren är på att pumpa ut ström där impedansen är som lägst.

Allt detta slipper man med en aktiv högtalare som har elektroniskt delningsfilter, där de inbyggda förstärkarna är speciellt anpassade efter varje högtalarelement. Av den här anledningen kan en passiv högtalare aldrig få riktigt samma timing och dynamik som en motsvarande aktiv. Oavsett vilken förstärkare man kopplar in.

Kompenserar

Det var åtminstone vad vi trodde. Men så dök plötsligt Devialet upp med en rejäl dos uppfinningsrikedom. Den franska förstärkartillverkaren tog nämligen med sig mätutrustning ut i fält och har de senaste åren mätt upp många populära – och ett par udda – högtalarmodeller. Arbetet pågår kontinuerligt och de försöker hålla sig så uppdaterade de kan med nya modeller. Impedanskurva, frekvensrespons och tidsfel mäts upp och sedan görs ett kompensationsfilter. Devialet ​​kallar det för SAM, eller Speaker Active Matching. Resultatet är bättre timing och stereobild och en mer utsträckt djupbas. De har också mätt baselementens slaglängd och byggt in ett säkringsfilter som förhindrar att baselementen rör sig mer än de är byggda för, så att man kan spela med ännu högre ljudtryck än tidigare.

Analoga ingångar och skivspelare

Den analoga linjeingången kan vara just en sådan, eller programmeras om till en skivspelaringång. Efter just din exakta pickupmodell! Välj den här konfigurationen på Devialets hemsida så ställer Devialet automatiskt in pickuptyp och spänning, och om den är i stereo eller mono. Finns inte din pickup med så går det att ställa in parametrarna manuellt. Du kan också välja EQ-kurva. Standarden är RIAA 1976-kurvan, som de allra flesta använder, men om du har några udda LP-skivor som är pressade efter andra EQ-kurvor så kan du äntligen få höra hur de egentligen var tänkta att låta!

Analoga källor digitaliseras för övrigt inuti förstärkaren till en 24 bit/192 kHz-signal.

Minneskort

Alla inställningar du vill göra, vare sig det är SAM-filtret, pickup-inställningarna eller om du vill programmera knapparna på fjärrkontrollen, görs på Devialets webbsida. Sedan lagras inställningarna på ett minneskort som en datafil. Stoppa i kortet på baksidan av förstärkaren så laddas inställningarna in automatiskt. Sedan kan du själv sätta på och stänga av SAM-filtret, eller välja ett mellanläge.

Subsoniskt filter

Devialets förstärkare har även inbyggt högpassfilter – eller ett subsoniskt filter, om du så vill. Om ditt lyssningsrum har problem med den allra djupaste basen kan du koppla in det här filtret, då rullar högtalarna av snyggt vid 30 Hz. Smart, eftersom det kan ta eliminera en del problem i basen.

Halva priset, nästan hela ljudet

Man kan lätt gå vilse bland all teknik och glömma bort ljudkvaliteten. Enklast är ofta bäst, hävdar många, och vi har också haft ett par tårdrypande ögonblick med enkla rörförstärkare. Tack och lov håller 140 Pro måttet rent ljudmässigt, men att beskriva hur det låter är inte så lätt. För hur beskriver man något som inte finns?

Audiovector SR3 Raw Surface LE är en exemplarisk högtalare för drygt 120 000 kronor paret. Den är relativt enkel att placera i rummet, tack vare sin blygsamma storlek och sin lätta och lediga spelstil. Men den behöver kvalitet för att frodas. Den får den med Devialet-förstärkaren. Innan jag har gjort någon som helst korrigering låter förstärkaren högtalarna vara sig själva. Det betyder en mycket välbalanserad bas, med fin rytm och en exemplarisk upplösning i övertonerna.

Dubbel som dyr konkurrent

Som jämförelse har den dubbelt så kostsamma förstärkaren Hegel H590 mer tyngd och tryck i basen. Den flyttar luft på ett helt annat sätt. Massive Attacks ikoniska Teardrop har tuffare, häftigare rytmer och det är ingen tvekan om att Hegel har mer kraft till sitt förfogande. Det finns mer värme, och många skulle kalla Hegeln för mer ”musikalisk”. Det skulle kanske jag också, men man ska vara försiktig med att skriva av en förstärkare som analytisk och tråkig bara för att det inte har någon x-faktor att komma med. Man kan faktiskt hävda att avsaknaden av sådant är Devialets styrka.

Skalar bort ett lager

Vad Devialet gör är att ta bort ett lager silke mellan högtalarna och lyssnaren. Den har en transparens som är svår att förklara, den måste upplevas. Man upptäcker den bäst genom att växla mellan flera högtalarpar, för med Devialet​ ​är skillnaderna mellan dem större än med någon annan förstärkare jag känner till. Inklusive den stora Hegeln och Naim Nova. Hör bara på de lätta, luftiga övertonerna i Audiovectorerna och den öppna, genomskinliga återgivningen av Elizabeth Frasers röstregister. När jag sedan byter till Sonus Faber Olympica III mörknar det lite. Övertonerna är mer dämpade, fokus förflyttas till mellanregistret. Som är varmare och mer rosenskimrande än med Audiovector. Basen är också fylligare hos Sonus faber, men den är inte helt linjär. Den har en betoning i sitt övre register, som triggas ganska starkt av bastoner som ligger precis där.

Laura Marlings Soothing har blivit en testfavorit, den har en rytmisk men melankolisk kontrabas. Den låter mer trovärdig med Audiovector, medan Sonus faber återger vissa toner starkare än andra. Det här betonas tydligt av Devialet-förstärkaren.

Högtalarna korrigeras

Som av en tillfällighet har Devialet kompensationsfilter för både Audiovectorerna och Sonus faber-högtalarna. Eftersom det aktiveras genom att plocka ett minneskort fram och tillbaka mellan förstärkaren och datorn, och man bara kan ladda in en inställning åt gången, går det inte att göra något kort A-B-testande mellan de två högtalarna i korrigerat tillstånd. Fast det behövs inte heller eftersom skillnaderna är lätta att höra.

För det första går basen djupare. Det gäller båda högtalarparen. Men ännu viktigare är att ljudbilden stramas upp ytterligare och plötsligt dras musiken ut mot sidorna och sångröster kommer fram i rummet. Med Audiovectorerna blir det spöklikt transparent. Klassisk musik blir också en annan femma. Dvořáks violinkonsert i A moll, med Anne-Sophie Mutter och Berlins Filharmoniker, får en ännu bättre placering av instrumenten och klangen från konsertsalen flyttas in i vårt testrum. Mutters förstafiol ligger långt fram i ljudbilden, där den ofta kan stjäla lite väl mycket fokus från resten, men nu blir den en helt naturlig del av helheten.

Tillbaka till Hegeln, som fortfarande är mer kraftfull men som har tappat försprånget när det gäller musikalitet. Ljudbilden kollapsar pyttelite mer inåt igen, vilket egentligen inte beror på förstärkaren utan på att det passiva delningsfiltret inte är perfekt. Med Devialet​​ fixas mycket av detta.

Bättre bas

Det är ännu tydligare med Sonus faber Olympica III. Betoningen i övre basen försvinner nästan helt. Det beror på att förstärkaren får fram mer energi i djupbasen, plötsligt kommer hela kontrabasens tonregister fram fint. Även Sonus faber låter strålande med klassisk musik, även om Olympica III inte är lika luftiga som Audiovectorerna. Poängen är att Devialet-förstärkaren låter högtalarna blomstra så som högtalarkonstruktörerna ville ha det, genom att ta bort sig själv från beräkningen. Och med korrigeringen gör den högtalarna en annan tjänst också, genom att dra åt skruvarna i ljudbilden ytterligare ett snäpp. Det låter inte bara annorlunda, det låter bättre.

Slutsats

Expert 140 Pro är Devialets första förstärkare i den här prisklassen och ett riktigt litet underverk. Den har nämligen samma godsaker på insidan som sina storebröder. Det betyder att den är kolossalt konfigurerbar, och speciellt om du hittar dina högtalare i Devialets databas kan du gotta dig åt något av det bästa ljudet en förstärkare har att erbjuda. Stramt, bestämt och med en spöklik transparens och upplösning. Och tycker du att Devialet Expert 140 Pro låter kliniskt så byt högtalare!