: Det behöver inte kosta för att smaka

Den som har en stor CD-samling med begränsad budget till själva stereon skulle kunna välja en mikroanläggning. Den kan naturligtvis vara enkel och fungera fint men de flesta sådana har ont om förstärkarkraft och alltför små högtalare för att kunna måla upp någon större ljudbild. Visst finns det undantag, men man får nästan alltid bättre och mer ljud för pengarna om man satsar på separata komponenter. Om du dessutom väljer en CD-spelare och stereoförstärkare i stället för DVD-spelare och hemmabioreceiver så får du ännu bättre ljud för pengarna. Och Marantz har otaliga gånger visat att de behärskar det där med att bygga billiga men bra stereokomponenter.

Trots ett lågt pris har Marantz utrustat CD-spelaren CD5003 med pitch-kontroll och CD-text, samt en möjlighet att spela CD-skivor med MP3- eller WMA-filer. För att få en så ren musiksignal som möjligt kan man stänga av pitch-kontroll, teckenfönster och digitalutgång.

Förstärkaren PM5003 anges lämna 2 x 40 watt (RMS i 8 ohm) och är konstruerad med symmetriska kretsar för att ha ett så väldefinierat stereoperspektiv som möjligt. Om du inte behöver tonkontrollerna kan du trycka in Pure Direct-knappen, så bibehålls signalen så ren som möjligt.

Ljudkvalitet – CD-spelaren
”Divertimenti” med Trondheimsolisterna är en genial klassisk utgåva från skivbolaget 2L och innehåller förutom en högupplöst Blu-ray-skiva också en hybridversion i CD/SACD-format. En superbra inspelning som låter exceptionellt bra även på CD. Här finns det stora kontraster och en andlig tystnad mellan ansatserna, Det finns kraft i kontrabasarna och violinerna är lekande lätta i vissa partier och slår sig ihop med altfiolerna och är kraftfulla och intensiva i andra. Det är ingen barnlek att återge ljudet från den här skivan.

Men utan jämförelser med dyrare spelare och inkopplad till den väsentligt dyrare förstärkaren Yamaha A-S1000 ger Marantz CD5003 intryck av att måla upp en optimal ljudbild. Det är gott om plats mellan musikerna och allting låter rent och välupplöst. Man hör en klar skillnad på fioler och altfioler, och kontrabasen är klockren, särskilt i övertonerna. På det stora hela låter det sagolikt bra!

När vi byter ut Marantz CD-spelare mot Yamaha CD-S1000 märks Marantz begränsningar tydligare. Men de är mycket kontrollerade. I stället för att försöka återge alla element i ljudbilden med samma fokus (vilket lätt kan göra allt ofokuserat) tunnar den ut ljudbilden en smula. Djupbasregistret får mindre uppmärksamhet och de mest extrema ansatserna rullar av prydligt. Det betyder att spelaren får det mesta att låta snyggare och mer välpolerat än vi är vana vid i den här prisklassen. Yamaha-spelaren har däremot mer fokus i djupbasregistret och det är uppenbart att det också händer saker och ting i bakgrunden i ljudbilden även om första raden har fokus. Fast Marantz sätt att lösa begränsningarna faller oss mycket väl i smaken.

Ljudkvalitet – förstärkaren
Förstärkaren PM5003 tar minst lika seriöst på sitt jobb som CD-spelaren. När den kraftigare Yamaha-förstärkaren byts ut mot Marantz, känns det inte omedelbart som det saknas något. Trots mindre kraft till förfogande tappar PM5003 inte fokus på kontrabasen och ljudbilden är komplett utan påtagliga skavanker. Även i övertonerna finns det luft och nyanser. Det hör också till saken att allt detta är tillsammans med de dyra och stora – och krävande – DALI Helicon 800 mk2 inkopplade. Och de behöver kraft.

Visst, ljudbilden har inte samma djup med Marantz, instrumenten känns tätare packade och det saknas märkbart med kraft när man vrider upp volymen – men det låter ändå sagolikt fint och komplett. När DALI-högtalarna får bereda plats åt de mindre krävande och betydligt billigare Monitor Audio RS6, är matchningen uppenbart mer balanserad. Marantz har fortfarande tydliga svagheter jämfört med Yamaha, men låter ändå mycket komplett och välljudande. Det krävande basregistret är raffinerat och fokuserat, om än inte särskilt muskulöst. När vi laddar spelaren med pop, techno och hiphop så är det uppenbart att det saknas lite slagkraftighet.

Ljudkvalitet – system
CD-spelaren och förstärkaren låter mycket elegant tillsammans. Med Monitor Audio RS6 är ljudbilden komplett och helgjuten. Hör bara på den lugna elektronikalåten ”One Hell of a Party” från Airs ”Pocket Symphony”-album.
Basgitarren går riktigt djupt utan att glida ut, detsamma gäller bastrumman, och sången från gästsångaren Jarvis Cocker (Pulp) får ordentligt med pondus, samtidigt som det finns gott om luft överallt. Det märks ständigt att det är ont om förstärkarkraft och det allra lägsta basregistret får inte särskilt mycket uppmärksamhet. Men detta kan vi absolut leva med.

Med tyngre elektronika som Björks ”Army of Me” från albumet ”Post” är det tydligt att man gott kunde tänka sig lite mer effekt. Musiken låter lite platt och om man vrider upp för mycket så vässar övertonerna till sig och Marantz tappar kontrollen. Fast, som sagt, en mycket lyckad kompromiss som är svårslagen för de här pengarna.

Slutsats
CD5003 och PM5003 är en elektronikduo som vet hur man gör när man bevarar musikaliteten i ljudbilden. Genom att fokusera på det viktigaste – finess och upplösning – luras man att tro att detta är riktigt dyra komponenter. Särskilt i det övre tonregistret är Marantz i princip oslagbar i den här prisklassen. Fioler, trianglar och akustiska gitarrer återges med en sällsynt krispighet. Basinstrumenten låter dessutom mycket välfokuserade i sitt mellersta och övre register.

Med ett par bra stativhögtalare för 5 000 kronor blommar den här elektroniken ut mer än någon mikroanläggning. Till och med Audio Pros eminenta Stereo Two (se test i detta nummer) får se sig besegrad.

Tänk bara på att om du ska ha en anläggning till festen och diggar metal och tung elektronika som Björk, Peaches (US) och Killing Joke, så har Marantz-förstärkaren lite ont om kraft.