: Denon PMA-2500NE

När Radka Toneffs finkänsliga röst värmer själen och pianoklangen täcker rummet som tjock honung, då vet du att du inte har gjort bort dig och köpt fel. För Denons senaste förstärkare är inte bara ett stort framsteg, den är bland det bästa vi har hört för under 30 000 kronor.

När ”The Moon Is A Hard Mistress” sprakar igång i samma sekund som pickupen landar på den svarta vinylen, kommer jag på att jag ska kolla om den remastrade digitalutgåvan låter lika bra. Och samma sak händer faktiskt med den digitala versionen. Du milde tid en sådan förstärkare!

Förra gången vi testade Denons bästa integrerade förstärkare (som säljs utanför Japan) var vi ovanligt förtjusta i den detaljrika rumskänslan som skapade en skrämmande realism med musiken vi spelade, men vi var inte lika förtjusta i att den inte hade järnkoll på basen när vi spelade högt.

Den hade inte heller någon digitalomvandlare, vilket är normen nu för tiden när alla strömmar musik till en DAC. Eller en integrerad förstärkare med en inbyggd sådan, som Hegel H160 för 25 000 kr eller Parasound Halo för ett par tusenlappar till.

I den nya versionen av PMA-2500 är effekten densamma på papperet – och ja, den har fortfarande skivspelaringång – men äntligen har den en DAC som gör den oerhört mycket mer intressant än föregångaren. Eller andra integrerade förstärkare som saknar en sådan, för den delen.

 

DAC med strömbrytare

Förstärkaren är gediget byggd, vilket vikten på 25 kilo och det välgjorda utförandet säger en hel del om. Den saknar måhända ett par balanserade ingångar och den har inte heller nätverksanslutning. Och är inte trådlös (inget AirPlay eller Bluetooth). Allt detta kan vi leva med, men de små högtalarterminalerna är hopplöst grunda och banankontakter passar knappt i hålen. Det gör nästan inte spadar heller, och dessutom är de så små och glatta att de är svåra att dra åt.

Ska man tro Denon själva så är nya PMA-2500NE mer strömstark, med två transformatorer, och har fått mycket bättre komponenter som är monterade i sex avgränsade chassimoduler för att dämpa interferens och vibrationer. Till exempel är skivspelarkretsen helt avskild från förförstärkardelen och digitaldelen, strömförsörjningen sitter i egen modul och till och med volymkontrollen är en fysiskt avgränsad krets.

Denon hävdar också att två transformatorer är bättre än en eftersom de här är monterade i var sin riktning för att utjämna magnetfält som skapas när ström flödar genom lindningarna i transformatorernas spolar. Stora, specialbyggda elektrolytkondensatorer, Schottky-dioder och kort signalväg ger renare ström med mindre störningar.

Denon har egen teknik ombord också. UHS-MOS-transistorer med upp till 210 amperes strömkapacitet och Al32-processning i alla digitalingångar är inte okänd teknik för dem som kan sina Denon-förstärkare.

Den nya DAC-kretsen är inte lika känd, naturligtvis, för den fanns inte i förra versionen av PMA-2500 utan är en nyhet i Denons bästa integrerade förstärkare.

För de som är intresserade av sådant är det bra att veta att DACen klarar DSD-filer (studiokvalitet är en annan term för sådana) och upp till 32 bit/384 kHz via USB-porten. Av mindre akademisk art är stödet för vanligare digitalfiler med 24 bit/192 kHz via de andra digitalingångarna (två optiska och två koaxiala).

Med andra är ord stöder förstärkarens inbyggda digitalomvandlare alla kända digitala ljudformat, från MP3 och AAC (Spotify och Apple Music) upp till PCM (Tidal HiFi) och 32 bit Hi-Res Audio.

 

Digital och analog magi

De digitala ingångarna kan för övrigt stängas av med Analog Mode-knappar på fronten och fjärrkontrollen. Det finns också en knapp som heter Source Direct, som kopplar ur tonkontrollerna. Allt för att eliminera och dämpa brus så mycket som möjligt.

En ingenjör skulle kunna berätta att en livlig digitalkrets inte direkt orsakar idealiska arbetsvillkor för en skivspelarkrets (RIAA-steg). Eftersom det finns en sådan här – för både MM- och MC-pickuper – har Denon valt att ge lyssnaren en möjlighet att få ut lite mer av musiken på vinyl med hjälp av de två knapparna.

Du ska ha guldöron av betydligt högre karat än jag för att höra skillnad på ”Analog Mode”, för den är knappt hörbar. Under alla omständigheter är skivspelaringången strålande bra.

Som jag inledde med att säga är Radka Toneffs klassiker ”Fairytales” ett bra exempel på hur bra förstärkaren kan låta. Med en Rega Planar 3 kopplad till skivspelaringången lät LP-skivan stor och klangen var fyllig och varm. Utan att låta luddigt eller insvept i någon del av frekvensregistret. Rösten var finkänslig och lät närvarande genom våra referenshögtalare Sonus faber Olympica III. Pianoklangen var inte lika fet och dynamiken inte riktigt lika mäktig som med McIntoshs fem gånger dyrare MA8000, men mycket mer naturtrogen och öppen än från Hegel H80 – som dock bara kostar hälften så mycket.

Det intressanta var att när jag kopplade in min Mac-dator till förstärkarens USB-ingång och satte på den remastrade versionen av ”Fairytales” på Amarra for Tidal, så ändrade inte förstärkaren klangkaraktär. Man hör att det remastrade albumet inte låter helt identiskt med originalet på vinyl, men klangkaraktären är densamma. Varm, fyllig, öppen och med en ljudbild som är lika transparent och utan brister.

Precis som föregångaren är PMA-2500NE av den generösare sorten. Ljudbilden är så genomskinlig att du kan ta på tonerna, och klangen är alltid varm och full av nyanser. Det finns förstärkare som har en mer neutral klang och låter mer kliniskt, men jag tillhör dem som föredrar lite socker på gröten och lite fyllighet i ljudbilden.

Den för jazzintresserade nästan legendariska inspelningen ”Live in Montreaux” med Keith Jarrett är ett exempel på hur rätt det kan bli när förstärkaren bidrar med lite extra värme till pianots lägsta oktaver, eller drar upp kontrabasens skala så att den får lite extra tyngd. På första låten lade jag märke till att bas- och trumsolot hade kunnat återges lite stramare – en av nackdelarna med den varma klangen, kanske. Men jag gillade det, kanske för att djupbasen grävde så djupt att drivet i rytmen ändå inte påverkades.

Den betydligt komplexare ”Live From Detroit Jazz Festival” med Mack Avenue Superband på Tidal, är ofta rena lackmustestet som avslöjar om mässingsblåset eller hi-haten framträder för vasst i ljudbilden. Det gör de inte alls här, för Denon-förstärkaren har inga brister, artefakter eller missljud som drar ner intrycket av en oerhört lyckad konstruktion.

Den specificerade effekten på 80 watt indikerar att vi inte har med något fyrverkeri att göra, men det är inte helt sant. PMA-2500NE saknar de brutala musklerna i Hegel H360 (dubbla priset), men hänger fint med lillebror H160. Undantaget är nog om man har väldigt tungdrivna högtalare med låg impedans och svåra fasvinklar. I kombination med ett stort rum kan sådana högtalare bli en utmaning för Denon-förstärkaren. Även om den har större dynamisk kontrast än föregångaren och mängder med ström.

 

Ett bra val

Skivspelaringång och DAC med många ingångar gör att Denon PMA-2500NE är ett synnerligen bra köp för de som funderar på att uppgradera anläggningen. Den låter bättre än allt vi har testat för under 20 000 kronor och lika bra som det mesta upp till 30 000. Kan man leva med 80 watt och inte behöver inbyggt trådlöst eller trådbundet nätverk, så bör man definitivt skriva upp PMA-2500NE på listan. Fast de förbaskade högtalarterminalerna kan bli ett irritationsmoment.