TEST: Bowers & Wilkins 702 S2 Signature

Något måste vara fel. Jag gick igenom alla kablar och inkopplingar och kollade att alla element var i fas – och inkopplade. Men ljudet från den sprillans nya signaturversionen av Bowers & Wilkins 702 S2 var platt, odynamiskt och instängt. Absolut inte vad jag förväntade mig när jag ställde upp de vackra högtalarna på golvet framför anläggningen.

När vi testade originalversionen för två och ett halvt år sedan blev vi nämligen otroligt förtjusta över ljudet, så det här var en besvikelse.

Jag bestämde mig ändå för att ge dem en chans. 48 timmars inspelning trodde jag kunde hjälpa. Annars fick jag packa ner högtalarna igen och skicka tillbaka dem.

Två dagar senare kontrollerade jag att det fortfarande kom ljud från lyssningsrummet – och det gjorde det, men jag tyckte inte att det lät särskilt mycket bättre. Besviken igen.

Jag lät anläggningen stå på i ett par dagar till, den här gången på högre volym, och höll tummarna.

Det hjälpte! Ljudet hade öppnat sig påtagligt, plötsligt fanns det detaljer i ljudbilden och basen lät stramare och bättre definierad. De påföljande veckorna blev en gradvis förbättring i takt med att högtalarna blev mer och mer inspelade.

Vilket säger mig att B&W:s Signature-version av 702 S2 måste spelas in ett bra tag innan de ger sitt allra bästa. Men sedan tillhör de toppskiktet i prisklassen, och enligt min åsikt är de ännu bättre högtalare än originalet de bygger på.

Tekniska förbättringar

De flesta specialversioner har sällan något annat än kosmetiska förändringar och byggs ofta i små serier till ett högre pris. Om det är för att tillfredsställa konstruktörernas egon eller ekonomiavdelningens resultat ska jag inte spekulera om, men de har ofta inget ljudmässigt värde som gör dem värda att lägga pengar på.

Bowers & Wilkins har inte för vana att göra specialutgåvor av sina högtalare, såvida det inte innebär ljudförbättringar. Några av modellerna är så speciella att det inte finns någon vanlig version av dem. Som de snigelformade B&W Nautilus eller Signature Diamond 40 med en diamantdiskant i ett marmorhus på toppen.

De vi testar här bygger på de golvstående 702 S2, som vi redan har testat. Men här har B&W:s ingenjörer jobbat med att förfina ljudet ytterligare. 700-serien ligger mellan den prisvärda 600-serien och highend-högtalarna i 800-serien. Med kabinettkonstruktioner från 600-serien och mycket av tekniken från 800-seriens komponentlager.

Kabinettet i de två Signature-utgåvorna i 700-serien har fått ett nytt utförande: blanklackad Datuk-träfaner, som ser mycket bättre ut i verkligheten än på bild.

På insidan är delningsfiltren uppgraderade med bättre kondensatorer, mer effektiv kylning och en ny kondensator för låga frekvenser i den golvstående 702 S2 Signature.

Den unika diskanten med en komplicerad membrankonstruktion av kolkomposit är monterad i en elliptisk kammare, gjord av ett stycke urfräst aluminium och monterad på ovansidan av högtalaren.

Golvmodellen 702 S2 Signature har tre 16,5 cm stora baselement med B&W:s Aerofoil-membran som består av en konvext formad sandwich i tre lager för bättre styvhet och mindre distorsion. Och det silvergrå 15 cm stora Continuum-mellanregistret är placerat längst upp i kabinettet. Som för övrigt levereras med en plattform som skruvas fast på undersidan och en tygfront som sitter fast med magneter.

Vacker varm klang

Det är inte vanligt att diskantelement sitter på utsidan av kabinettet på en högtalare. Men B&W har gjort så här i årtionden eftersom de anser att det är värt den extra kostnaden. För att åstadkomma mindre förvrängning och bättre stereoperspektiv, bland annat.

Jodå, visst finns gott om högtalare, även i den här prisklassen, som låter bra med diskantelementet placerat på framsidan av kabinettet, men det betyder inte att det inte fungerar med diskanten på toppen av 702 S2 Signature.

För det gör det. Med Hegels briljanta H390 som motor spelar 702 S2 Signature alldeles vackert. De tre baselementen sträcker sig en bra bit ner i registret i Hegel-förstärkarens starka regi och baskvaliteten är chockerande bra. Kontrabasar är så väldefinierade och djupet i basklangen är så skönt realistiskt att jag aldrig saknar en subwoofer eller en större högtalare.

Mellanregistret är öppet och rikt på detaljer, det finns luft mellan tonerna och röster har en så fyllig klang att sångare låter skrämmande nära. Med kombinationen McIntosh C2700 och MC312 får jag ännu mer kontroll och ljudbilden växer mer på djupet. Man behöver inte 300 watt för att driva ett par 702 S2 Signature, en 30-watts Rega io klarade sig utmärkt, men en stark motor ger bättre kontroll över bas, dynamik och perspektiv.

Om jag ska sätta fingret på något så måste det bli den extremt neutrala diskanten. Första intrycket är att den rullar av väldigt tidigt, att den har en tillbakadragen roll i musiken. Den har inte riktigt samma energiska upplösning som AMT-diskanten i en Audiovector-högtalare, men är inte heller lika innesluten som diskanten i en Audio Physic kan vara.

Om man lyssnar noga så saknas ingenting i stråkklangen i klassisk musik, i kantslagen på en virveltrumma eller i övertonerna från mässingsblås eller flöjter. Man lägger bara märke till att det verkligen finns där när det behövs.

702 S2 Signature ser inte bara bra ut, de kan också rocka rummet bättre än de flesta, och de tre baselementen sätter mycket luft i rörelse när man vrider upp volymen. Det kan den vanliga versionen av 702 S2 också göra, men Signature-versionen är mer raffinerad, den får fram fler nyanser i musiken och släpper fram lite fler detaljer i ljudbilden.

Kom bara ihåg att ge den gott om inspelningstid.

Slutsats

B&W-högtalarna är sådana där som omfamnar dig med en varm klang, generös bas och mer insikt och fler nyanser än modellen som den är baserad på, 702 S2. Signature-versionens uppgraderade kabinett är vackert, man hör mer av musikens nerv och själ, och med rätt förstärkare tar den ett steg i riktning mot prestanda i B&W:s dyrare 800-serie. Det finns inte många högtalare i samma prisklass som är lika användbara och lika snyggt klädda som 702 S2 Signature. Det finns få som matchar det här ljudet, som är perfekt för nästan allt man vill kunna spela.