: Bose QuietComfort 20

Bose är kända för sina brusreducerande hörlurar men QC20 är deras första försök att bygga in brusreduceringen i ett par öronsnäckor. Och det är riktigt lyckat.

QC20 består av ett par tämligen stora öronproppar som är försedda med ”horn” av silikongummi. På den kraftiga hörlurskabeln sitter en dosa med fjärrkontroll och mikrofon. Eftersom de inte får plats i de små snäckorna har förstärkaren och elektroniken flyttats till en annan, aningen större platt låda på kabeln.

Hörlurar med aktiv brusreducering fungerar genom att ett par mikrofoner registrerar alla ljud från omgivningen och sedan tillför dem i motfas till musiksignalen som spelas i hörlurarna. Om motfasljuden är identiska med allt som hörs utifrån bör alla ovidkommande ljud ta ut varandra. Tanken är lysande, men det behövs en hel del teknik som oundvikligen också påverkar signalen.

Jag erkänner att jag hyst en viss skepsis mot att ha elektronisk brusreducering i hörlurar. Men jag erkänner också att jag hade fel. Bose QC20 låter nämligen imponerande, även om de är fullproppade med elektronik.

Omskakande bas
Utan elektroniskt trolleri låter QC20 alldeles utmärkt, och basen är riktigt fin för att komma från ett par öronsnäckor. Men trycker man på omkopplaren så blir resultatet magiskt. För det första blir allting tyst! Riktigt tyst. Susandet från datorns fläkt försvinner. Detsamma gör ljudet från mitt allt annat än ljudlösa PC-tangentbord. För att testa hade jag på mig QC20 när jag dammsög hela huset. Hörlurarna satt inte bara kvar, vilket är en prestation i sig, dammsugarens oväsen dämpades till ett svagt vindsus. Men det handlar framför allt om musik, och där hjälper elektroniken uppenbarligen till i återgivningen också.

Ljudbilden har massor av luft. Mellanregistret känns rent och öppet, och den hoptryckning som är typisk för öronsnäckor (inklusive QC20 innan elektroniken kopplas på) saknas helt. Sårbarheten i Sinéad O’ Connors ”Scarlet Ribbons” skälver i rummet.

Till och med när det går hett till behåller QC20 fattningen. Judas Priests ”Pestilence and Plague” väller ut med hårda trummor, fläskiga elgitarrer och italiensk körsång utan att ljudbilden slammar igen. Och så är det basen. Den är med flera hästlängder den bästa jag någonsin har hört i ett par öronsnäckor. Nero-remixen av ”Ghosts’n’stuff” skakar hela kraniet. Ska skallen masseras ännu hårdare får man gå upp till ett par bastunga DJ-lurar.

I diskanten saknas dock den där sista lilla luftigheten om man jämför med exempelvis Ultimate Ears-serien. Utklingningen av cymbaler känns lite förkortad och rumsklangen får en konstlad prägel. Skillnaderna är små, men när priset är nästan 3 000 kronor får man lov att ställa krav.

QC20:ornas förmåga att skapa tystnad i högljudda omgivningar är imponerande. Men elektroniken är i sig inte helt fläckfri. I ett tyst rum hörs ett svagt men tydligt susande från förstärkaren.

Det inbyggda batteriet sägs räcka till 16 timmars musik, men om inte det räcker – och du inte är i närheten av en USB-port som kan ladda – går det att lyssna på QC20 som vanliga, passiva öronsnäckor.

Slutsats
Boses brusreducerande hörlurar är populära bland affärsfolk som signalerar att de har råd att köpa tystnad på flygresor. Men QC20 tål utmärkt att köra med ljud på också. Det är imponerande att Bose har lyckats packa in så mycket ljud en så liten förpackning. Priset ligger i den saltade skalan jämfört med passiva in-ear-hörlurar. Men man får både brusreducering utan motstycke, bas i tungviktsklassen och ett öppet, rent ljud för pengarna. Helt enkelt imponerande.