Lilla FiiO av polerad aluminium slinker ner fint i fickan och kvalitetskänslan är god.

När den kopplas till datorn kan du välja om du vill flytta över musik eller om den ska fungera som digitalomvandlare till datorn. Då tar den över som ljudkort och ger dig hifi-ljud genom hörlurarna med datorn som avspelare. PC kräver en drivrutin, Mac fixar det direkt.

Inbyggt minne på 8 GB är inget lyx. Musik i 24 bit/96 kHz FLAC räcker till ungefär 100 låtar, med 192 kHz-upplösning hälften så mycket. Lösningen är att köpa ett microSDXC-kort, FiiO-spelaren stöder upp till 128 GB extra minne. Då börjar det likna något!

Batteritiden anges till drygt 10 timmars effektiv speltid, från ett batteri som inte går att byta ut. Spelaren laddas enkelt från PC eller Mac via USB och en full laddning tar runt 4 timmar.

Användning
FiiO X3 är smidig att använda, men det finns ett par brister. Menyn är lätt att bläddra igenom, även om jag saknar en pekskärm. Jag hade velat ha en fysisk knapp för låg och hög gain till de gånger jag kopplar in mer tungdrivna hörlurar och behöver lite extra tryck. Jag måste alltid gå in i menyn för att ställa in det.

Spellistefunktionen är sådär. X3 kan inte redigera eller göra spellistor, det måste göras på datorn innan. Programmet Foobar kan rekommenderas. En annan udda detalj är att när man går in på en artist så organiseras alla låtar först efter ordningen på skivan. Det verkar logiskt, men inte om man har flera skivor med samma artist. Då kommer alla inledningslåtarna först, följt av alla tvåor och så vidare. Lösningen är att göra spellistor i Foobar i förväg, eller att lagra musiken i mappar som gör det enklare att bläddra.

Ljudkvalitet
I förväg var jag lite skeptisk till så billiga spelare som den här. Å ena sidan kan man inte förvänta sig hur mycket som helst, men å andra sidan är det bortkastade pengar om de inte låter hörbart bättre än mobilen. Jag blev snabbt lugnad, FiiO är ett snäpp bättre än min iPhone.

Med de fina, slutna hörlurarna Klipsch Status (2 500 kr) och låg volym är det inte så lätt att höra de subtila skillnaderna mellan iPhone 5 och FiiO X3, åtminstone inte med musik i CD-kvalitet eller lägre upplösning. Men drar man på så håller FiiO kontrollen bättre. Popmusik med djupbas och lite saftigare rytmer andas mer, basen är mer utsträckt och det är ännu mer rymd runt instrumenten. Välproducerad, högupplöst musik låter ännu bättre. Jazzplattan ”Quiet Winter Night” med Hoff Ensemble betonar att man hör de subtila men viktiga skillnaderna mellan MP3, okomprimerat och högupplöst FLAC i 192 kHz. Wolfson-digitalomvandlaren vet vi är bra, och den analoga förstärkardelen Analog Devices AD8397 är väl implementerad.

Slutsats
Kort sammanfattat är FiiO X3 en välljudande spelare som understryker att renodlade musikspelare fortfarande fyller en funktion. Den spelar de flesta format (men inte DSD) i alla upplösningar och har en klar och öppen klang. Inte fullt lika varm, mjuk och finmaskig i klangen som iBasso DX50 eller Astell & Kerns dyrare AK100, och det kan vara lite bökigt att manövrera runt i spellistorna. Bäst funkar det att bläddra i mappar.

Också i detta test: