TEST: Auralic Altair G2.1

Med lillebror Auralic Altair G1.1 färskt i minnet, som knep både prinsessan och halva kungariket i vårt grupptest av musikstreamers i highend-segmentet, är det med både spänning och vördnad som Altair G2.1 nu står på testbänken.

Vi snackar om en riktigt häftig highend-spelare med alla påkostade komponenter och streamingtekniker du kan tänka dig. Och med ett pris på nästan 70 000 kronor får man förvänta sig musikupplevelser av absolut särklass.

Kraftfull processning

Altair G2.1 drivs av en Tesla G2-processor, som är 50 procent snabbare än sin föregångare. Den ger smidigare ljudbehandling när man streamar högupplöst musik. Som kan vara upp till 32-bit/384 kHz PCM, eller DSD512, om man gillar att ladda ner DSD-musikfiler.

Exakt volymkontroll

Auralic hävdar att de tagit precisionen till en ny nivå med Altair G2.1 och dess helt passiva volymkontroll. Den ska minimera förvrängning och brus. Åtta speciella reläer förblir passiva när de inte används, drar ingen ström eller producerar elektromagnetiskt brus, vilket i sin tur också ska ge ett renare ljud.

När man justerar volymen kan man höra en hel del klickande i reläerna, vilket förmodligen beror på den här speciella konstruktionen. Med andra ord är det en funktion, inte ett fel, när du hör dessa ljud.

Femtoklocka

På insidan sitter också en nyare och bättre digitalomvandlare, med en superexakt femtoklocka för att ge ännu lägre jitterbrus. Själva DACen har en upplösning på 32 bit/384 kHz.

Unity Chassi II

Auralic G2.1 har fått ett dubbelt chassi, alltså ”ett chassi inuti ett chassi”. Det yttre är gjort av högkvalitativ aluminium och det inre är av koppar. Detta ska ge bättre avskärmning mot elektromagnetism utifrån, och därmed hörbart bättre ljud. Den nya metallbottnen i G2.1 har en hög massa och kopplas till underlaget med fyra förbättrade fötter. Den större tyngden ska enligt Auralic också bidra till ett bättre ljud. Eftersom spelaren nästan inte påverkas av yttre vibrationer.

Fjädrar

Vikten fördelas optimalt över hela produkten och fötterna har ett nytt fjädringssystem sedan föregångaren, för extra bra isolering från yttre mekaniska vibrationer. Potentiellt ljudpåverkande vibrationer absorberas av fjädern, som är veckad sex gånger. De olika fjädrarna vibrerar med olika frekvenser, så att de inte kan sätta varandra i gungning. Återigen hävdar Auralic att sådan påverkan kommer att fortplanta sig till ljudsignalen och att ljudet blir renare om de kan avlägsnas.

Anslutningar och bekvämlighet

Altair G2.1 använder operativsystemet Lightning OS, som är utformat för att fungera sömlöst med den kraftfulla Tesla-processorn. Programvaran ska streama musiken med högsta möjliga kvalitet, oavsett om du kopplar in högupplösta källor, använder mobil-appen Lightning DS (bara till iOS) eller Roon, till exempel.

När det gäller anslutningar har spelaren allt du kan drömma om. USB DAC-ingång, optisk och koaxial digitalingång samt en balanserad AES/EBU. Och en USB-ingång för avläsning av hårddisk. Det finns också en analog linjeingång (RCA) och till och med en dedikerad ingång för skivspelare! Altair G2.1 är alltså utformad för att vara en fullfjädrad förförstärkare utöver en nätverksspelare.

Det är möjligt att eftermontera en hårddisk eller SSD, eller så kan du köpa spelaren med en förinstallerad SSD på 2 TB.

Streamern har både trådbunden Ethernet- och trådlös WiFi-anslutning och är både Roon Ready och kan streama via AirPlay, Spotify Connect och Tidal Connect. I Lightning DS-appen finns även stöd för Tidal, Qobuz och internetradio. Den kan också konfigureras med UPnP/DLNA och streama musik trådlöst från vilken mobiltelefon eller dator som helst.

Altair G2.1 har dessutom stöd för uppspelning och rippning från CD, så även CD-samlingen kan avnjutas genom den jitterfria DACen.

Det ingår en fjärrkontroll, men den behöver du inte använda. Det räcker med en iPhone. Enheten kan även styras via frontpanelen.

Svårlästa menyer

Skärmen på Altair G2.1 har inte touch, i stället finns det ett universalhjul som man vrider och trycker på för att manövrera genom menyerna. Detta är användarvänlig, problemet är att det finns så mycket information i menyerna som ska visas samtidigt att man inte kan läsa teckensnittet förrän man är mycket nära. Med andra ord kan man inte göra inställningar med fjärrkontrollen från soffan, eftersom allt är praktiskt taget oläsligt på några meters håll.

När musiken spelar är skärmen däremot tillräckligt stor för att visa information om låten och artisten. Betraktningsvinkeln är dock aningen begränsad eftersom panelen sitter bakom ett tjockt glas som skymmer bilden när man tittar från sidan.

Många inställningar

I menysystemet kan du göra inställningar för utgångsnivån, till och med individuellt för alla ingångar om du vill.

Fyra olika filterinställningar finns, där Smooth tar bort pre-ringing och tydligen var det filter som flest personer subjektivt gillade att lyssna med under utvecklingen av produkten. Dessutom finns Precise, som är så troget originalet som möjligt, och Dynamic som är tänkt ge den bästa balansen mellan mätbar och subjektiv ljudkvalitet. Slutligen har vi Balanced, som har en liten avrullning i toppen men med reducerad pre-ringing och post-ringing.

Det är inga våldsamma skillnader mellan de olika filterinställningarna, så att jag använder Smooth kan också vara subjektivt påverkad av det faktum att Auralic hävdar att de flesta människor föredrar denna filterinställning.

Så låter Auralic Altair G2.1

Vi älskade ljudet från Altair 1.1 och det är ingen tvekan om att det är ännu bättre från G2.1. Det finns massor av luft och insikt här, och Liam Sass, aka Normal the Kid, röst kommer fram så smärtsamt i låten Take a Moment to Breathe att man verkligen känner hur han slåss mot sina inre demoner. Klangen från pianot består av komplexa toner och varje tangenttryckning klingar utsökt och känsligt. Det går verkligen inte att klaga på mikrodynamiken.

Samma sak med Billie Eilishs pianoballad What Was I Made For?, även den med ett ovanligt välklingande piano och Billies luftiga röst som svävar i luften mellan högtalarna. Som under testets gång omväxlande var Raidho X2t och Dynaudio Contour 30i. Jag tycker att Raidho bättre får fram de fantastiska tonstrukturerna och den exceptionellt djupa ljudbilden som Altair G2.1 presenterar.

Hiphop och elektronisk pop låter tight och dynamiskt och man blir påmind om att även musik som är utformad för att vara kul och dansvänlig förtjänar det bästa ljudet.

Så till klassisk musik. Åh, herregud! Bruckners 4:e symfoni med Wiener Philharmoniker kan verka lite rörig i de mest intensiva partierna, men här separeras stråkarna på ett sätt som få andra kan. Pizzicato-plockandet är klockrent, där det knappt bryter igenom den nästan totala tystnaden i ett mittparti, och när hornen trycker till med full kraft fylls rummet av energi.

Komponenter och konkurrenter

Musik som spelas genom Altair G2.1 får en extra dimension jämfört med de digitala ingångarna på den integrerade McIntosh MA9500. Även Hegel H600 får en lite större och fylligare ljudbild med streamern.

G2.1 fungerar utmärkt som en komplett förförstärkare. Tillsammans med effektförstärkaren Hegel H30A saknar jag inte alls den eminenta förförstärkaren i samma serie. Och det säger inte lite, eftersom P30A faktiskt kostar ännu mer – och då får du inga digitala ingångar alls. I detta sammanhang skulle jag vilja påstå att Auralic faktiskt ger mycket valuta för pengarna – trots den höga prisklassen.

Jag har inte testat många nätverksspelare i den här prisklassen, men det är ingen tvekan om att man kommer ett steg upp från den redan utmärkta Altair G1.1, som vann vårt förra grupptest

Jag testade nyligen den mindre och mycket billigare iFi Audio NEO Stream, och även om den var imponerande bra som streamer är det ingen tvekan om att detaljerna i Altair G2.1 sticker ut från en kolsvart bakgrund i mycket större utsträckning. Ljudbilden är större och mer insiktsfull. Inte minst om du använder den som förförstärkare med variabel utnivå. Särskilt vid lägre ljudnivåer finns det ett helt annat lugn och en helt annan auktoritet i ljudbilden från Altair 2.1. Så ska det vara när man måste punga ut med så stora summor.

Likasinnat från Naim

Naim New Classic NSC 222 är naturligt att jämföra med, eftersom det är en liknande streamer/förförstärkare. Som till och med kostar lite mer än Altair G2.1. Jag har inte haft båda bredvid varandra för direkta jämförelser, men jag minns verkligen den ultrasnabba responsen och det fokuserade ljudet från Naim. Det framträdande men varma mellanregistret och det häftiga trycket i basregistret. Auralic är i samma kvalitetsklass, men återskapar ljudet på ett lite annorlunda sätt. Mer djup och bredd, en lugnare men ändå bergfast djupbas. Inte riktigt samma känsla av snabbhet, men kanske en aning mer ”naturlig”.

Naim har ett bättre gränssnitt, alltså en bättre app och bättre överblick i displayen. Det är inte många som kan utmana Naim på gränssnitt. Men så får man också betala ännu mer för Naim än Auralic. Så jag är inte helt säker på vilken jag skulle välja. Båda är ”end game”-produkter.

Slutsats

Auralic Altair G2.1 är en fantastisk musikstreamer i highend-klassen, som låter lika bra som den ser ut och känns. Det är uppenbart att Auralic inte har tagit några genvägar och Altair G2.1 låter lika bra som en DAC och som en förförstärkare.

Den har ett enastående ljud, omfattande anslutningsmöjligheter och en imponerande byggkvalitet. Detta är ett förstklassigt val för ljudfantaster som söker topprestanda och funktionalitet. Displayen hade dock kunnat vara mer lättläst och gränssnittet ännu lite smidigare.