TEST: Audio-Technica AT-ART20

Audio-Technica är mest kända för att utrusta skivspelare med pickuper som levereras färdigmonterade, redo att användas. Deras pickuper finns i tusentals hem. Där de flesta knappast är medvetna om att ljudet från LP-skivorna kommer från en massproducerad pickup med alldeles utmärkt ljud.

Samma personer vet knappast om att Audio-Technica även handbygger delikata pickuper i highend-klassen. En sorts japansk hantverkstradition som har varat i 60 år och som kulminerade i AT-MC2020 som kostar 10 000 euro.

Men det är absolut inte den enda dyra pickupen Audio-Technica bygger. Vi har tidigare testat AT-ART1000, och även testat andra i deras ART-serie. Och den legendariska OC-serien med Moving Coil-pickuper. Varje gång har resultatet varit referensklass, åtminstone i respektive prisklasser.

Därför kommer det knappast som någon överraskning när jag avslöjar att det även gäller nya AT-ART20. Ett slags light-version av den svindyra MC2020 som nästan är identiskt konstruerad. Fast naturligtvis med vissa skillnader eftersom den är betydligt billigare.

Men ART20 är ingen budget-pickup. Prislappen placerar den på highend-nivå, om än inte ultra-highend, och bland konkurrenterna hittar vi bland annat Ortofon Cadenza Black, Phasemation PP-500 MC och Soundsmith The Voice.

För ungefär halva priset av en Ortofon Anna MC får man en skarpslipad MC-pickup med Audio-Technicas speciella dual moving coil-konstruktion, känd från bland annat ART9XI. Där en spole för varje kanal är placerad vid förankringspunkten för nålarmen av 0,28 mm rörformat boron. Som har en line contact-slipning på 1,5 × 0,28 mm fäst på nålarmen med en mikroskopisk platta av titan.

Stort frekvensomfång

Magnetstyrkan är högre än på en ART9XI och utnivån är 0,55 mV. 15 procent mer än ART9XI.

Den rörliga massan är tillräckligt låg för att pickupen effektivt ska kunna hantera ett frekvensomfång på 20 Hz till 50 kHz.

Kroppen som huserar alltihop är gjord av titan och aluminium, med en speciell elastisk polymer som dämpar resonanser för att förhindra att den totala massan blir för hög.

ART20 är inte lika komplex som ART1000 och är lättare att montera och ställa in.

Lätt att installera

Den är utrustad med gängor som gör det relativt enkelt att montera pickupen på en tonarm, eller ett pickuphus (headshell). Audio-Technica rekommenderar ett nåltryck på 1,8 gram men den kan användas mellan 1,6 och 2 gram beroende på vad man föredrar. Den vertikala spårningsvinkeln anges vara 20 grader och de som har en tonarm med höjdjustering kan experimentera sig fram till en passande vinkel.

I kartongen hittar man en skruvmejsel, en enkel nålborste, mässingsfärgade skruvar i fyra längder och en skyddskåpa. Det är allt.

Men som många känner till behövs det mer för att montera pickupen rätt. En mall, eller så kallad protractor, från Ortofon, Dr Feickert eller Pro-Ject är att föredra. Detsamma är en nåtrycksvikt – Regas eller Ortofon DS-3 är praktiska – samt en lupp eller ett förstoringsglas för att kontrollera att nålarmens vinkel är i linje med markeringarna på mallskivan.

Enkel last

Pickupens utspänning på 0,55 mV och rekommenderat belastningsmotstånd på upp till 100 ohm gör den inte till någon elektrisk utmaning för en skivspelaringång. Så länge den är gjord för MC-pickuper. Men det är en fördel att ha en separat eller inbyggd phonoförstärkare (RIAA) med en möjlighet att anpassa förstärkningen exakt efter pickupen.

Det finns med andra ord inget som förhindrar att koppla ihop skivspelaren med en ART20, rakt i MC-ingången, även om justeringsmöjligheter ger ett mer optimalt resultat.

Viktlöst ljud

Om ART20 ska tillskrivas ett signaturljud måste det vara neutralt och transparent med ett skarpt fokus. Det skulle mycket väl kunna vara en beskrivning av ART9XI och ART1000 också – och för den delen en rad andra MC-pickuper från Audio-Technica.

Men som alla inser så kan ART20 göra något som ART9XI inte kan, och den skiljer sig från en Cadenza (både Bronze och Black) på flera sätt.

Även om ART20 spelar neutralt och transparent låter den aldrig tunn. Lite sval neutralitet skulle nog somliga säga, eftersom den inte har samma värme som till exempel  Ortofon Quintet Black eller Musikraft DL-103R.

Men när nålarmen sänker sig ner i spåren och klangen från Steve Dobrogosz piano i inspelningen från Grieghallen i Bergen flödar ut ur högtalarna är det ingen som bryr sig om vilken sorts klangsignatur pickupen egentligen har. Pianot och Radka Toneffs röst på albumet Fairytales griper tag i lyssnaren direkt från första takten. Sången är kristallklar och viktlös. På samma gång kan man höra bakgrundsljuden i inspelningen. Vissa av pianotonerna låter nästan instängda, som de ska göra eftersom detta är originalutgåvan. Många andra pickuper fångar inte upp den här nyansen.

Pickupen svävar genom de krävande spåren på Ortofons Pick Up Test Record och har inga problem med varken fas eller spårning. Den gräver djupare ner i spåren än en Cadenza, och ljudet är bättre fokuserat än med en ART9XI.

Den får inte fram lika många mikrodetaljer som ART1000, men transientresponsen är extremt bra och ligger inte långt efter den dyrare kusinen. I Dire Straits Love Over Gold har trummorna djup och avsevärd tyngd, och gitarrljudet är silkeslent och återges med snärt och kraft. Vilket bara kan bero på att så lite går förlorat på vägen från spåren genom pickupen.

Det låter aldrig tunt, ljust eller gällt. En monoinspelning med Harry Belafonte som framför Billie Holidays God Bless the Child framkallar rysningar. Även om klangen är varm och sången är som att lägga en mjuk filt över axlarna. Basen är fyllig och tight på samma gång, själva ljudbilden är stor och omslutande, och vokalklangen är silkeslen.

ART20 är superfokuserad, blixtsnabb och välkontrollerad på samma gång. Den får ut så mycket mer ur spåren än vad billiga pickuper gör, och avslöjar ganska snabbt om det finns några problem i signalkedjan. Om skivspelaren eller tonarmen inte är tillräckligt bra så märker man det tydligt. Men när allt klaffar är belöningen en generös öppenhet och en inblick i LP-musiken som bara de allra bästa pickuperna klarar av att förmedla.

Slutsats

Audio Technica AT-ART20 är ett oerhört bra köp i highend-klassen. Den största nackdelen är att den kan vara svår att få tag i. Men lyckas man med det så är allt dukat för en uppenbarelse på den rätta skivspelare/tonarm-kombinationen. Den som vill ha en varm och romantisk ljudbild, med behaglig dynamik och skön fyllighet, får leta någon annanstans. För här får man en betydligt mer neutral och uppriktig återgivning av musiken. ART20 visar att Audio-Technica behärskar mycket mer än vad man får från deras billiga pickuper. Den här kan torka bort flinet från även den mest gnälliga skeptiker.