TEST: Audio Research I/50

Det här måste vara den tystaste rörförstärkaren någonsin, tänkte jag. Rören glödde och speglades i den blanksvarta ytan. De två Lexie-rören i mitten berättade att volymen stod på 38. Ändå var det tyst som i graven. Inget ljud. Alls.

En snabb titt på alla anslutningar gav ingen förklaring. Allt var inkopplat enligt boken.

Alltså inte bruksanvisningen. Den är det ingen som läser. Inte jag heller.

Kanske var det en osynlig kraft som styrde min hand, för av någon okänd anledning råkade jag trycka på volymknappen – och plötsligt bröt helvetet löst. Det kom ljud. I enorma mängder. De små Heresy-högtalarna från Klipsch måste ha blivit lika förvånade som jag.

Febrilt sänkte jag volymen i faslig takt och insåg vad som hade hänt. Den fördömda förstärkaren startar alltid med ljudet på mute. Vem kunde väl tro det?

När mysteriet löst sig själv, nästan av en slump, kunde jag bada i välljud från Audio Researchs allra billigaste förstärkare. Den integrerade I/50. Som skiljer sig från allt annat Audio Research har gjort, bortsett från att den också har vakuumrör i stället för transistorer.

Vilket praktiskt taget alla Audio Research-förstärkare har gjort i mer än 50 år.

Framtidssäker

Nya I/50 är inte den enda rörförstärkaren som finns på marknaden. Förutom Audio Research finns det rörförstärkare från en lång rad andra tillverkare. Cayin, Jadis, Octave, McIntosh, LM Audio, Luxman och många andra. Det finns flera skäl till det. Ljudet, såklart. Som trots att det skiljer sig lika mycket mellan olika rörförstärkare som det gör mellan olika transistorförstärkare, ofta har något som brukar beskrivas som organisk värme. Somliga skulle kalla det för en mer naturlig klang. Andra att de gillar fylligare ljud. Det finns också de som väljer rör för att de gillar att experimentera med rör från olika tillverkare. Den sistnämnda gruppen, hardcore-entusiasterna, är förmodligen inte målgruppen för I/50.

Den riktar mer in sig på de som länge velat ha en rörförstärkare men inte vågat ta språnget in i en okänd värld och som kanske bara har digitala ljudkällor. Vilket bara ett fåtal rörförstärkare klarar av.

Moduler

Men det gör denna. Eller rättare sagt: den gör det snart. Förstärkaren har nämligen två platser för insticksmoduler. Den ena är reserverad för en phono-modul med 42 dB förstärkning för Moving Magnet-pickuper (någon MC-version är inte annonserad) och kostar 9 000 kronor. Den andra är reserverad för en DAC-modul. Som inte är klar än. Därför vet vi inte heller vilket slags digitalomvandlare, eller vilka ingångar, den kommer att få. Men den gör det enkelt att koppla in digitala ljudkällor. Så mycket har Audio Research avslöjat.

Ur den synvinkeln har förstärkaren en fot i både den analoga och digitala tidsåldern, vilket är ovanligt för rörförstärkare. Senast vi såg något liknande var när vi testade GSi75. Även den en integrerad rörförstärkare från Audio Research, med skivspelaringång och digitala ingångar.

Välj färg

Den betydligt mindre, och betydligt billigare, I/50 är ​​också den första från Audio Research som finns i andra färger än svart och aluminiumgrått. Den svarta versionen kan nämligen levereras med en färgad ram i rött, ljusblått, guld eller vitt.

Alla som gillar färgglatt kan alltså välja en I/50 som matchar färgerna i rummet – men jag misstänker att de flesta väljer antingen svart eller grått.

Förstärkaren är handbyggd hos Audio Research i Minnesota, USA, där till och med transformatorerna lindas för hand. Efter monteringen passerar alla förstärkare genom ett lyssningsrum, eftersom Audio Researchs chefskonstruktör Warren Gehl kvalitetssäkrar ljudet innan de packas och skickas till kunden.

Montera själv

När den dyker upp hemma hos kunden är det bara att följa bruksanvisningen (ja, jag vet), som beskriver hur man skruvar loss skruvarna som håller gallret på plats och sätter dit rören innan man kopplar in förstärkaren. Gallret som skyddar rören går att lägga tillbaka i kartongen, men bör sitta kvar om små barnfingrar kan komma åt förstärkaren.

Som har fyra 6550WE-utgångsrör från Sovtek och tre 6922-rör, varav ett är ingångsrör och de två andra är driver-rör. Vänder man på förstärkaren så ser man de två kortplatserna för modulerna och de fyra analoga ingångarna. Varav en är balanserad med XLR-kontakter. Observera att en RCA-ingång sitter där phono-modulen ska vara. Så man blir av med en linjeingång om man vill ha en skivspelaringång

Precis som de flesta rörförstärkare har högtalarterminalerna separata kontakter för 4 och 8 ohms högtalarlast. Här finns lite utrymme för att experimentera, för många så kallade 8-ohmshögtalare låter faktiskt bäst med 4-ohmsutgångarna.

Praktfull klang

När jag hade samlat mig satte jag mig tillrätta med fjärrkontrollen av aluminium. Det var början på flera veckor med ett härligt, varmt, upplöst och öppet ljud. Vilka högtalare jag än kopplade in. De små Heresy IV ersattes av de större Forte IV. Som fick fram mycket mer av musikens lägre frekvenser och som passade perfekt med den 50 watt starka I/50.

Förstärkaren har faktiskt ett – riktigt bra – hörlursuttag bredvid volymkontrollen, som stänger av utgångarna till högtalarna när hörlurarna är anslutna. Till vänster hittar man strömbrytaren och ingångsväljaren och i mitten de ovan nämnda Lexie-rören som räknar ner under uppvärmningen av rören när förstärkaren sätts på och som visar vald ingång och sedan volym. När man stänger av ljudet helt dämpas ljusstyrkan.

När man inte dämpar ljudet kan man bada i klanger från topp till botten. Den lilla förstärkarens blygsamma fotavtryck uppvägs av en dynamisk och levande ljudbild. Ta till exempel stråkar. Ouvertyren till Puccinis La Boheme, svävar utan ansträngning ut i rummet och när de sträva stråkarna kommer in känner man hur det vibrerar i soffan. På samma gång som de klingar viktlöst, upplöst och öppet.

Vokalklangen är kanske lite tunn jämfört med en Naim Uniti Star, men här finns ett tydligare fokus på detaljer och man hör mer av rumsklangen i inspelningen. Jag skulle däremot inte vilja säga att ljudet är tunt i hela tonregistret. Kontrabasen och trummorna i Keith Jarrett-trions liveinspelning av If I Were A Bell har markerad tyngd bakom tonerna och man känner virveltrumman i magen om man ser att det lyser 38 från Lexie-rören.

Jag blev lite förvånad över hur väl förstärkaren lyckades behålla greppet om dynamiken när jag spelade högt. 50 watt är inte hur mycket som helst, men det är uppenbart att Audio Research har gett förstärkaren en strömförsörjning som inte tappar orken i första taget. Al Jarreaus Cold Duck dundrade ut ur högtalarna och satte mig på plats ordentligt. Först trodde jag nämligen att förstärkaren skulle tappa andan, speciellt i basen, om jag drog upp volymen.

Det hände inte. I stället spelade den oförtrutet vidare, och med lättdrivna högtalare som Forte IV får den aldrig slut på ström.

Den har inte den klassiska varma rörklangen som kännetecknar en del rörförstärkare. På samma gång är den inte lika neutral som en Octave V70 SE, och inte heller lika kraftfull, men den har ändå tillräckligt med fyllighet för att gitarrer, pianon, kontrabasar och barytoner verkligen ska låta så mäktiga för man blir övertygad

Slutsats

För alla de som kanske funderar på en integrerad förstärkare, och som inte låter sig skrämmas av prislappen, är den kompakta I/50 i allra högsta grad värd att överväga. Den kan utrustas med skivspelaringång, så småningom även med DAC, och då är den lika modern som vilken förstärkare som helst. Fast har en klangsignatur och en design som sticker ut, på ett mycket positiv sätt. Matchar man den med rätt högtalare och ser till att även resten av signalvägen har samma kvalitet så kan Audio Research I/50 vara ett av de mest välljudande förstärkarköpen i den här prisklassen.