System Audio skiljer sig från andra högtakartillverkare genom att de ofta använder sig av något otraditionella recept för att uppnå ljudet de vill åstadkomma. Det märkte vi bland annat när vi testade deras Mantra 60 för ett par år sedan. Med hjälp av ett helt knippe små högtalarelement gav de högresta tornen en kraftfull och imponerande ljudupplevelse. Alla högtalarmärken har sina egna filosofier och en av System Audios käpphästar är att högtalarna ska vara snabba och dynamiska, vilket Mantra 60 verkligen levde upp till.

Mantra 60 har blivit en stor framgång för System Audio, så stor att den har försvunnit ur sortimentet. Det gick nämligen inte att bygga högtalaren till samma fördelaktiga pris längre. Efterträdaren är i själva verket två stycken nya och vidareutvecklade modeller. Mantra 50, som vi testar här, har ett baselement färre och kostar en tusenlapp mindre än föregångaren, men har däremot fintrimmat konceptet en smula. Det gäller inte minst delningsfiltret som enligt konstruktör Ole Witthoft är markant förenklat för att ge en kortare signalväg. Mantra 50 är en 2,5-vägskonstruktion där de två mellanregisterelementen även spelar bas och delar kabinett med två renodlade baselement längst ned. Terminalerna sitter på undersidan av kabinettet, där det för övrigt också går att fylla på med sand. Den största skillnaden i utseende är att den nya modellen är ett par centimeter lägre, plus att diskanten har flyttat ner till öronhöjd och omgärdas av två mellanregister. Placeringen ska ge en bra horisontell spridning samtidigt som reflektioner från väggar och tak ska minska. För att kontrollera spridningen av diskantfrekvenserna ytterligare har System Audio använt sig av en akustisk lins framför diskanten. Mantra 50 är fortfarande smala och högresta och bestyckade med många element. Då är väl bara frågan om de kan leva upp till föregångarens goda rykte?

Ljudet
Man behöver inte lyssna många sekunder för att inse att de gör det, på vissa områden överträffar till och med Mantra 50 sin föregångare. Den målar upp en ljudbild som är lika stor men ännu mer precis. Ljudbilden sitter som gjuten, och det är uppenbart att det viktiga mellanregistret också har fått mer spelrum i den nya modellen.

Mantra 50 präglas av att vara oerhört väl avstämd och balanserad, den kombinerar styrkorna i flera av konkurrenterna med få svagheter. Precis som Tannoy och KEF har den en mycket städad ljudbild med bra stereoperspektiv, men utan att vara lika skoningslöst fokuserad. System Audio har riklig upplösning i diskanten utan att bli fullt så ljus och överfokuserande som Triangle och Audiovector har en tendens att bli.

Basen går inte avgrundsdjupt men smäller till med övertygande slagkraftighet i övre basregistret – betydligt mer taktfast och dynamiskt än exempelvis KEF R500. Här trycker det till i virveltrumman och hi-haten är distinkt och tydlig. Mantra 50 är luftig och ger en närhet till musiken som vi annars måste upp till de dyrare Sonus faber-högtalarna för att få.

Och som om inte det vore nog är Mantra 50 ganska så enkel att ha med att göra rent förstärkarmässigt. Den behöver inte många watt för att spela högt och är förhållandevis förlåtande med billig elektronik. Samtidigt ger den ordentligt med utdelning när vi kopplar in större förstärkare som Hegel H300.

Slutsats
Mantra 50 är precis som sin föregångare en av de mest kompletta högtalarna vi har hört för under 20 000 kronor, i detta test är det bara Sonus faber Venere för 26 500 kronor som klarar av att ge den nämnvärd konkurrens. Vi hade gärna sett en möjlighet att bi-ampa Mantra-högtalarna för att kunna utnyttja så mycket kraft som möjligt från bra hemmabioförstärkare. Fast hade en sådan möjlighet förstört ett i övrigt vinnande recept?

Hur som helst är Mantra 50 testets bästa köp!

Också i detta test: