På senare år har engelska Q Acoustics haft stor framgång med sina hemmabio- och inbyggnadshögtalare. Helt nya BT3 är en del av ett försök att även göra bra ljud till TV och bärbara enheter.
Utseendet är råare än övriga testdeltagare. Lacken har en halvblank och lite opolerad, plastig yta som tillsammans med metallgallret skapar ett no-nonsense-utseende som för tankarna till professionell utrustning.

Det finns två linjeingångar (RCA och minijack), optisk digitalingång samt utgång till subbas. Högtalarna sköts antingen med fjärrkontrollen eller med knapparna på ovansidan.

BT3 har klara analytiska kvaliteter. Röster återges mycket bättre än hos Audio Pro Addon T12, och tonbalansen är bättre än hos Scansonic S5BTL. Det hörs i låtar som ”Tom’s Diner” med Suzanne Vega och ”Scarlet Ribbons” med Sinead O’Connor, där andetagen hörs tydligt.

Ljudet kunde dock ha släppts lite mer fritt från kabinetten. I Roger Waters-låten ”Three Wishes”, som manipulerar friskt med fasförskjutningar, växer sig perspektivet inte lika långt utanför högtalarna som med Pioneers billiga XW-BTS5.

Att det går att spela högt demonstreras av Gorillaz-hitten ”On Melancholy Hill”. Det finns massor av driv och energi, utan att högtalarna tappar taget om detaljerna. Basen finns också med fint i mindre rum. ”One Spliff A Day” återges med entusiasm och energi – även om man märker att reggae inte är QT3:s favoritmusik.

Går man upp ett steg i intensitet och spelar storslagen hårdrock börjar BT3 också tappa greppet. I ”Pestilence And Plague” från albumet”Nostradamus” flyter kör och gitarr ihop en smula. Men låter ÄR en svår uppgift och Q Acoustics-högtalarna klarar sig bättre än någon annan i testet!

Också i detta test: