Ända sedan NAD tog världen med storm för mer än 30 år sedan har de hjälpt till att definiera begreppet ”mycket för pengarna”. Det gäller i synnerhet förstärkarna, som vände upp och ned på folks uppfattning av billig hifi.

NAD har inte fått samma uppskattning för skivspelarna, som har varit få och inte kommit särskilt ofta. Den första byggde på ett remdrivet stålchassi, inpackat i dyster plast, och hade en alldeles för mjuk tonarm. En platt sådan, vilket var unikt på sin tid.

Den här ser också ganska så trist ut. Den matta, grå ytan innebär att det patetiska försöket att göra guld av gråsten genom att runda av hörnen inte förtjänar mer än en axelryckning. Sätter man på dammlocket som ingår så verkar det komma från en annan skivspelare. Det är nämligen inte avrundat i hörnen.

NAD-spelaren vinner alltså inga skönhetstävlingar. Men den vinner det här testet.

Det är lätt att installera, men man måste justera pickupvikten och antiskating själv. Det är inte svårt och NAD skickar med allt man behöver i kartongen. Inklusive samma kabel ingår som till Pro-jects Recordmaster. Så man vet vem som byggt NAD-spelaren …

NAD C558 levereras med en förmonterad Ortofon OM10, en utmärkt budgetpickup. Precis som på Recordmaster alltså, men NAD-spelarens tonarm och chassi är inte likadana som Recordmasters. Och skivtallriken av glas ger ett mer stabilt moment än den lätta ståltallriken på Recordmaster.

Även med samma pickup som Pro-jects Recordmaster är det påfallande hur olik NAD-spelaren låter. Det finns ingen enorm skillnad i ljudupplevelserna, men NAD lyckas där Pro-jects Recordmaster snubblar på mållinjen.

Här finns det bra dynamik, inte helt olik Rega Planar 1, med bra fokus och god tyngd i basen. Ljudbilden är bergfast och har bra kanalseparation, och det finns mer djupbas än hos Rega Planar 1. De övre tonerna är bättre fokuserade, vilket Ortofon ska ha äran för.

NAD-spelarens dynamik är enastående, i synnerhet basdynamiken ligger i en klass för sig bland alla billiga skivspelare.

I Quiet Winter Night märks det extra tydligt i styckena som har trumspåret eller basen långt fram i ljudbilden. NAD har bättre kontroll över basen och levererar bättre djupbas än Rega.

Alltså hinner C558 inte spela mer än ett par takter förrän musiken griper tag i och engagerar lyssnaren. Mellanregistret är öppet och rikt på detaljer och fokus är bra utan att vara knivskarpt. NAD-spelaren är måhända inte mycket att titta på, men ljudet är det inget fel på.

Också i detta test: