Bryston BDA-2 har ett separat, 32-bitars DAC-chip från AKM till varje kanal för att få brusgolvet försvinnande lågt. Strömförsörjningen till de analoga och digitala kretsarna är avgränsade för att undvika störningar. Asynkron USB-omvandling sker med 24 bit/192 kHz-upplösning. Som med i princip alla omvandlare behövs det ingen drivrutin till Mac, men Windows stöder inte högupplösta format utan vidare, så man måste installera drivrutinen som ingår.

Man kan aktivera 24 bit/192 kHz-uppsampling med en knapp på fronten. BDA-2 går att sköta med fjärrkontroll, men det ingår ingen sådan. BR-2 går att köpa löst för den nätta summan av 5 000 kronor. Har du däremot en Logitech Harmony-multifjärr så kan den programmeras att styra BDA-2.

Användning
BDA-2 är mycket enkel att sköta. Tryck på knappen för ingången du vill ha, både ingång och upplösning anges med lysdioder på fronten. Att fjärr saknas är inte så irriterande som det kunde ha varit om omvandlaren haft variabel utnivå. Den är däremot fast, vilket betyder att du behöver en förförstärkare eller integrerad förstärkare.

Ljudkvalitet
Utan uppsampling känns ljudet ett snäpp mer taktfast och stramt, medan uppsamplingen gör det mer silkeslent och ”analogt”. Så småningom tycker jag att musiken kryper mer in under skinnet när uppsamplingen är aktiverad.

Tori Amos ”Flavor” från orkesterskivan Gold Dust låter synnerligen bra i 24 bit/96 kHz. Anslagen på flygelns mittersta och ljusare tangenter sprätter lekfullt, samtidigt som stråkarna fyller ut ljudbilden, som är enormt stor. Klangen från Toris röst är så närvarande och välnyanserad att det känns som om hon är närvarande rent fysiskt. När refrängen kommer hörs det extra tydligt att det inte är någon vanlig flygel. Tillsammans med pukorna hör man hur de djupaste bastangenterna spelar försiktigt, långt ner i djupet. Detta är nämligen en Bösendorfer-flygel som har en extra oktav i basregistret. Och eftersom Tori har spelat på en sådan i mer än 20 år så vet hon hur hon ska använda sig av de extra bastangenterna. Bryston-omvandlaren får fram både nerven och detaljerna i den här låten.

Daft Punks ”Lose Yourself to Dance” i 24 bit/88,2 kHz-upplösning låter superdistinkt. Flickflack-gitarren biter ifrån sig ordentligt, utan att låta plågsamt, och de tuffa basrytmerna trycker på som bara den. När sedan Pharrell Williams sätter igång med sin falsettröst är jag såld. Ljudbilden är oförskämt städad, men det går hur bra som helst att plocka fram alla soniska komponenter, som är gnistrande väl separerade.

Bryston BDA-2 har inte riktigt samma silkeslena diskant som Auralic, vilket gör att man inte får samma värme när man spelar högt. Men jösses en sådan energi och detaljering!

Slutsats
Bryston har allt: en superupplöst och prydlig ljudbild som sträcker sig från topp till botten med en överlägsen detaljnivå. Övertonerna kan nog bli lite väl friska med fel högtalare, vi rekommenderar några som har lite varm klang.

BDA-2 har egentligen bara en nackdel, nämligen att den saknar fjärrkontroll. Det betyder att den inte kan användas direkt med en effektförstärkare eller ett par aktiva högtalare, utan behöver en förförstärkare. Ska du dessutom ha en fjärrkontroll blir totalpriset 33 000 kronor.

Också i detta test: