Vi blev riktigt förvånade över hur mycket Asus hade hängt med när de släppte sin Xonar Essence One för två år sedan. Balanserade XLR-utgångar och dessutom en fin hörlursutgång med kraftfull förstärkning är inte vardagsmat i en digitalomvandlare för under 4 000 kronor.

När nu Asus drämmer till med en DAC för 16 000 kronor är det med ambitioner om att bli tagna på allvar i hifi-världen, bland annat med en dual mono-konstruktion med en separat digitalomvandlare till varje kanal för att ge ett bättre signal/brus-förhållande. Påkostade op-ampar och direktstöd för både PCM- och DSD-signaler, samt en ännu bättre hörlursförstärkare än i lillebror, är ljuv musik i våra öron. Det finns både en obalanserad stereohörlursutgång samt två balanserade monoutgångar av typen mini-XLR, om du har hörlurar som stöder det.

Användning
Essence III har en fjärrkontroll som gör den smidig att sköta från soffan. Käckt med separat volympotentiometer för hörlurar och linjeutgång, som även kan ställas in till fast utnivå för anslutning till förförstärkare. Windows behöver en drivrutin för att få stöd för DSD och 192 kHz-filer, men inte Mac OS. En lysdiod lyser på volmratten som används, hörlurar eller mastervolym. Det finns inget teckenfönster, i stället visas vilken ingång som är aktiv med hjälp av lysdioder. Däremot visas inte vilken upplösning som tas emot.

Ljudkvalitet
Asus-omvandlarens starkaste sida är det bestämda och häftiga basregistret. Bastrummor är tunga och kraftfulla och klangbalansen är varm och behaglig. Aningen vassa inspelningar återges mjukare och mer trivsamt. Som R.E.M:s ”Drive” från skivan Automatic for the People, som i 24 bit/48 kHz-studioinspelning är en smula skarp, framförallt cymbalerna. Det rundas till fint av Essence III, så att man tål en högre ljudnivå utan att det blir tröttsamt.

Å andra sidan är detta en nackdel när mer upplöst musik står på dagordningen. Ljudbilden är aldrig så luftig som med konkurrenterna, det ligger en lite mörk slöja över de ljusaste tonerna. ”Stille, stille kommer vi” från Hoff Ensembles jazzprojekt Quiet Winter Night (24 bit/192 kHz) har lite tamare trumvispar, samtidigt som Unni Wilhelmsens röst aldrig skiner riktigt som den ska, även om den är välplacerad i mitten av en stor och omslutande ljudbild. Bastrumman är däremot stor och tung och Arild Andersens kontrabas är rund, fyllig och taktfast.

Stråkintrot på Tori Amos filharmoniska version av ”Flavor” från albumet Gold Dust (24 bit/96 kHz) låter mjukt, varmt och fylligt, men låten saknar lite av luftigheten som gör att den verkligen bränner sig in i själen. Essence III får aldrig riktigt tag i magin längst upp.

Slutsats
Xonar Essence III är Asus dyraste digitalomvandlare någonsin, och helt klart även den bästa. Den har direktstöd för DSD och dessutom en riktigt bra hörlursförstärkare inbyggd.

Inkopplad till stereon ligger styrkan främst i basregistret, som levereras kraftfullt och bestämt. Musiken låtar aldrig vass. Å andra sidan släpps inte övertonerna fram tillräckligt bra. Det blir inte luftigt nog. Asus klarar med andra ord inte av att orsaka lika mycket ståhej med sin dyraste digitalomvandlare som i den billigare änden av prisskalan.

Också i detta test: