TEST: Yamaha RX-V4A

Hört på Yamahas utvecklingsmöte:

– Killar, jag har en idé. Vad sägs om att vi gör en surroundreceiver med bara fem kanaler och tar bort nästan alla ingångar?

– Hmm, det kan vara intressant. Finns det något annat vi kan göra?

– Du vet till 3D-ljudformat, som Dolby Atmos och DTS:X? Som gör filmupplevelserna omslutande? Dem hoppar vi över!

– Det här börjar likna något! Finns det något mer vi kan ta bort?

– Vad sägs om att ta bort det grafiska gränssnittet på skärmmenyn, som vi annars varit kända för? Ersätta det med en tråkig lista, som i den gamla telefonkatalogen. Och för att irritera användaren lite extra: kräva att den fula skärmmenyn faktiskt måste användas för varje liten inställning. Displayen på själva receivern är mest för syns skull.

– Jag är nästan såld. Något mer?

– Vi säljer receivern till samma pris som föregångarna som hade all den här utrustningen.

– Jag älskar det!

Man kan nästan undra om det var så här det gick till när Yamaha bestämde sig för att deras nya och billigaste RX-V4A skulle se dagens ljus. För det här är minimalistiska grejer. Även om Yamaha har gett sina nya receivrar en efterlängtad ny design med runda kurvor och få yttre knappar.

 

Ren 5.1

Som du väl har insett är receivern en ren 5.1-förstärkare. Här finns inga takkanaler för Dolby Atmos eller DTS:X, inte heller för bakre surroundhögtalare. Yamaha vänder sig till kunder som bara vill ha det allra mest grundläggande, men som ändå inte tycker att det räcker med stereoljud.

HDMI 2.1

Det är sparsamt med HDMI-ingångar, även om fyra bör räcka för de allra flesta. Speciellt med tanke på att HDMI-utgången har ljudretur av den utökade typen (eARC), som även stöder högupplöst ljud tillbaka från TV n. Detta gör det enkelt att koppla alla källor till TV:n och sedan hämta ut ljudet tillbaka till receivern med en enda HDMI-kabel. HDMI-kretsarna är av typen 2.1 och stöder upplösningar i både 4K/120 Hz och 8K/60 Hz och allsköns HDR-format, vilket innebär att du kan spela på de senaste spelkonsolerna med högsta skärmfrekvens och dessutom titta på film i 8K när den tiden kommer. Signalerna passerar fritt genom receivern utan problem.

Tråkig skärmmeny

Från Yamaha är jag van vid skärmmenyer med elegant grafik och bra översikt, så attjag enkelt hittar funktionerna jag behöver för att göra inställningar. Med RX-V4A har det grafiska gränssnittet ersatts med vit text i listform på en svart skärm. Hemskt tråkigt och dessutom inte särskilt överskådligt. Det finns nämligen en meny för inställningar och en annan för funktioner. Det är inte alltid lätt att veta vad som är vad, så man går lätt in i fel meny. Just det här är visserligen Yamaha inte ensamma om, men menyerna är så lika att jag sitter och skummar ner långt innan jag ser att jag har hamnat fel.

En annan sak är att jag gillar att kunna använda displayen på själva receivern i stället för skärmmenyn när jag gör något. Då kan man göra enkla inställningar utan att sätta på TV:n över huvud taget. Men med RX-V4A kommer ingen sådan information upp på displayen, så man måste alltid sätta på TV:n. Om TV:n dessutom råkar vara en projektor i stället så är det extra krångligt eftersom det tar lång tid att sätta på den.

Automatisk högtalarinställning

Automatisk högtalarinställning är enkel. Du ställer bara upp högtalarna, sätter mikrofonen i öronhöjd mitt i soffan och trycker på Start. Genomgången görs bara en gång, eftersom Yamaha-receivern bara kalibrerar ljudet för en enda plats. Andra förstärkare ber dig göra om mätningen flera gånger, med mikrofonen placerad på olika ställen, så att kalibreringssystemet kan ta reda på så mycket som möjligt om rummets akustik. Men det är okej, det fungerar.

När installationen är färdig står det lite på skärmen om hur högtalarinställningen ser ut. Men informationen är så sparsam att den inte säger mig särskilt mycket.

Högtalare: 3/2/0.1, alltså tre fram, två bak och en subwoofer. OK.

Avstånd: 2,50/4,74 m. Alltså är högtalaren på kortaste avstånd 2,50 meter från mig, medan den längst bort är 4,74 meter bort. Vilken är vad? Det får jag inte reda på.

Jag får däremot veta att nivåjustering är gjord med –2,5 dB till +2,5 dB.

Det är så lite information att den inte kan användas till någonting. Yamaha kunde lika gärna ha låtit bli att visa den. Vill jag veta mer så måste jag ändå gå tillbaka till huvudmenyn, trycka på Setup och hitta de manuella inställningarna. Där kan jag finjustera på egen hand.

Bra ljud

Lyckligtvis är ljudet bra. Våra Procella THX-högtalare svarar väl på receivern, som återger ljudbilden med bra kropp och värme, dialoger är klara och ljudet i Batman: The Dark Knight på Blu-ray är mycket mer massivt och dynamiskt än genom någon soundbar jag har hört. De 80 watten per kanal i 6 ohm räcker för att sätta fart på rummet.

När det är gjort på rätt sätt låter 5.1-ljud mycket bättre och mer fängslande än någon soundbar, oavsett om den har sju, nio eller elva kanaler. Både med film och musik. Och musik i stereo är en helt annan femma.

MusicCast

RX-V4A låter bra med stereomusik, jag saknar inte särskilt mycket. Allt finns med och det är tillräckligt med upplösning för att man även ska kunna spela klassisk musik och till stor del tro på det du hör. Jag gillar också gränssnittet för MusicCast-systemet, som är Yamahas sätt att strömma musik på. Detta görs från MusicCast-appen, där man kan göra spellistor från flera strömningstjänster och MusicCast stöder många av dem. Både Spotify, Tidal, Amazon Music och Deezer, för att nämna några.

RX-V4A orkar till viss del driva de stora golvhögtalarna DALI Oberon 9 med övertygelse, även om jag skulle rekommendera något mer potent. Antingen en bättre stereoförstärkare eller en mer påkostad hemmabioförstärkare. När receivern måste spela hela frekvensregistret själv, utan hjälp av en subwoofer i basen, blir det lite tamare än jag vill ha det.

Vem passar den till?

Yamaha har uppenbarligen försökt göra en billig förstärkare för folk som vill ha surroundljud men som inte är så intresserade av ”ljud från ovan”, alltså Dolby Atmos och DTS:X. Detta är lite konstigt, för även om de flesta är nöjda med en bra soundbar så vill entusiastiska hemmabiofantaster ha lite mer. Man kan naturligtvis ha riktiga bakhögtalare i vardagsrummet, men då krävs något mer användarvänligt.

Yamaha RX-V4A saknar de funktioner som entusiasterna kräver. Men den allmänna användningen komplicerad och verkar rikta sig mot just entusiaster.

Alternativ

I sin iver att sänka priset utan att den görs på bekostnad av ljudkvaliteten har Yamaha bantat bort lite för mycket. Låter Yamaha RX-V4A bättre än den slimmade Marantz NR1711? Ja, kanske lite. Men Marantzen tar igen det med fler kanaler och tack vare Dolby Atmos har den ett mer omslutande ljud. Marantz-receivern är också mycket mer inredningsvänlig med sin snygga design. Som skapt för att stå i ett vardagsrum, medan Yamahan ser mer ut som den är avsedd för ett mörkt rum. Som om någon har byggt ett separat biorum men inte vill ha Dolby Atmos? Yeah, right.

Marantz har också ett mycket bättre grafiskt gränssnitt och kan kalibrera ljudet för upp till åtta platser i rummet – och dessutom spara inställningarna i två minnen, så att man till exempel kan växla mellan olika konfigurationer för stereo och surround. Marantz kostar 2 500 kronor mer, men är väl värd det. Den utgångna Yamaha RX-V585, med både Dolby Atmos, DTS:X och starkare förstärkarsteg, är också ett mycket bättre köp än RX-V4A.

I rättvisans namn finns Yamaha RX-V6A för de som vill ha större hemmabioljud, inklusive Dolby Atmos och DTS:X. Den kostar bara 2 000 kronor mer än RX-V4A, alltså ungefär samma som ovan nämnda Marantz-receiver, och med mer kraft kommer den att ge ännu bättre ljudupplevelser.

Ett problem jag har med RX-V4A är att den inte är någon billig receiver. För de här pengarna förväntar jag mig minst sju kanaler, den ska trots allt överträffa soundbar-högtalarna. Jag tycker därför att tåget har gått för renodlade 5.1-förstärkare om de inte kostar högst 3 000–4 000 kronor.

Yamaha RX-V4A: Slutsats

Yamaha RX-V4A är en ren 5.1-mottagare, utan stöd för varken Dolby Atmos eller DTS:X. Det utesluter hemmabioentusiasterna. Den grafiklösa, tråkiga och inte särskilt användarvänliga skärmmenyn kommer snabbt att skrämma bort ”de som bara vill ha lite bra ljud i vardagsrummet”. Yamaha var länge kända för sitt grafiska gränssnitt, så vad hände?

Ljudet är tillräckligt bra, men aldrig magiskt. Priset är högre än äldre instegsmodeller och RX-V4A känns för dyr för att vara ett seriöst alternativ i sin klass.

Om poängen med billiga hemmabioförstärkare är att stjäla marknadsandelar från soundbar-högtalare så kommer RX-V4A knappast att lyckas. Då tror vi betydligt mer på storebror RX-V6A, som har kanalerna som lillebror saknar.

Plus i kanten för strömningsfunktionerna via MusicCast, men Yamaha har flera stereoförstärkare som gör samma jobb bättre. Till exempel R-N602.