Har du inte upplevt Blu-rays överlägsna bild- och ljudkvalitet än? Det är ett stort lyft från DVD-formatet och i bästa fall kan Blu-ray-bilden vara skarpare än på bio. Det beror på att bilden har en högre upplösning med fler bildpunkter, vilket betyder att fler detaljer syns. Detta är särskilt viktigt när skärmstorleken går över 40 tum, men syns tydligt på mindre skärmar också.
Till och med en billig hemmabioanläggning med inbyggd Blu-ray-spelare har en BD-bildkvalitet som är enormt mycket bättre än de bästa DVD-spelarna på marknaden.
De billiga, kompletta anläggningar vi testar här har ungefär lika bra bild. Skillnaderna utgörs främst av ljudet, som med de bästa anläggningarna är tillräckligt bra för att ge förvånansvärt fina hemmabioupplevelser hemma. HD-ljud i Dolby TrueHD eller DTS-HD Master Audio låter mycket bättre än med vanliga DVD-skivors överkomprimerade ljudformat. Det märks framför allt på dynamiken, som avgör skillnaden mellan de lägsta och högsta ljuden i filmer och musik. Filmljudet är mycket plattare med vanlig DVD, vilket sätter sin prägel på de totala upplevelserna.
I förra numret av Bild & Ljud Hemma testade vi Blu-ray-anläggningar med lättplacerade småhögtalare, nu går vi upp en storlek till golvhögtalare för att få ännu häftigare upplevelser för pengarna.

Ingen HDMI-ingång
Alla testdeltagarna har en enda HDMI-utgång (version 1.3). De saknar däremot HDMI-ingång. Det betyder att du inte kan koppla in din spelkonsol eller dekoderbox (PVR) till anläggningen via HDMI. I stället får du koppla den extra avspelaren till en HDMI-ingång på TV:n och sedan dra en optisk digitalkabel tillbaka till anläggningen för att få surroundljud. Det betyder att du inte kan utnyttja HD-ljudspåret på TV-spel som har sådant.

Lite om effekt
När du läser att testdeltagarna har en sammanlagd effekt på 1 000 watt eller någon annan svindlande siffra, så ska du naturligtvis inte tro på det. Hade effekten mätts på ett ordentligt sätt så skulle den ha angivits som 10–20 watt per kanal och den sammanlagda effekten alltså legat någonstans kring 50 eller 100 watt. Marknaden är tyvärr så fascinerad av effekt att tillverkarna hittar på de mest originella sätt att ange hur många watt systemen kan lämna. Effekten som anges för de olika anläggningarna är tillverkarnas egen, och ska därför inte tolkas bokstavligt.

Testkriterier
Vi letar efter anläggningen som ger bäst upplevelser för pengarna. Det är främst ljudkvaliteten som avgör, men också användarvänlighet. Alla anläggningar av den här typen har i stort sett lika hög bildkvalitet på Blu-ray (alltså väldigt hög!), medan DVD-bilden kan variera lite mer. Ändå har tekniken kommit så långt att alla hemmabioanläggningar numera har acceptabel DVD-bild. Det är framför allt ljudet och skötseln som varierar.
Som alltid tar vi hänsyn till priset, vilket är importörens riktpris. Det innebär att du kan hitta en del av anläggningarna för lägre priser i vissa butiker, särskilt på webben. Anläggningen som kostar mest i vårt test behöver alltså inte nödvändigtvis göra det överallt.
Sammanfattning
Olika kompromisser
Det är uppenbart att man inte kan få allting på en gång om man handlar i den här prisklassen. Olika märken har valt olika kompromisser, och det märks.
Jämfört med anläggningarna vi testade i förra numret, med små satellithögtalare, är ljudet större och tuffare hos de här testdeltagarna. Större högtalare betyder fylligare ljud och en mindre problematisk integration med subbasen.
Svårigheten ligger i att kombinera bästa möjliga ljud med bästa möjliga användarvänlighet, till ett pris som så många som möjligt har råd med. Bildkvaliteten är bra vilken anläggning man än väljer, vi har nämligen ännu inte sett någon dålig Blu-ray-bild.
Ljudmässigt är det Sony BDV-E800W och Philips HTS7520 som utmärker sig, med Samsung HT-BD1255 hack i häl. På vissa områden är Samsung faktiskt bättre än Sony, trots att den bara kostar hälften så mycket, eftersom ljudbilden är lite mer upplöst och naturlig. Men centerhögtalaren är inte på något sätt tillräckligt bra för att hantera kraftiga dialoger, och vi tycker rent allmänt att ljudnivån inte går tillräckligt högt. Med musik i stereo slipper man den svaga länken (centerhögtalaren), vilket gör HT-BD1255 till en intressant anläggning till stereo. Men problemet med ljudnivån kvarstår. Det fina ljudet och det låga priset räcker för att Samsung ska lägga beslag på Bästa köp.
Panasonic SC-BT205 är kraftigare och mer framfusig. Särskilt mellanregistret är dynamiskt och gnistrande. Men det blir för vasst och tröttande, till både film och musik.
Kampen om vinsten står därför mellan Sony och Philips. Sony är kraftigare och har bättre timing, medan Philips har en lite bättre tonal upplösning samt kostar mindre. Anledningen till att vårt val till slut faller på Sony är att BDV-E800W är mycket enklare att använda, med automatisk högtalarkalibrering och trådlös ljudöverföring till bakhögtalarna. För att kalibrera Philips-anläggningen måste du veta att du ska fördröja bak- och centerkanalen med en millisekund för varje 30 cm, vilket är att kräva för mycket av användaren. Dessutom kan inte frontkanalerna eller subbasen fördröjas, vilket också är en nackdel.