Med tanke på att den rymmer en hårddisk är Screenplay inte överdrivet stor och har dessutom en trevligt rundad form. Den billigaste modellen har ingen hårddisk, dessutom finns modeller med 1 eller 2 terabytes hårddisk. På framsidan sitter två USB-kontakter men tyvärr ingen minneskortsplats. Baksidan är full av anslutningar vilket gör den lätt att koppla in oberoende av vad man har för hemmabioanläggning.

Det mest uppseendeväckande med Screenplay DX är den överdimensionerade fjärrkontrollen. Den är faktiskt så pass stor att man oftast håller den med båda händerna vilket inte alltid är så praktiskt. Anledningen är att man förutom en mängd snabbknappar har lyckats klämma in ett helt tangentbord. Tyvärr är knapparna så små att det faktiskt hade varit att föredra att fjärren varit ännu större. Tack vare tangentbordet går webbläsaren faktiskt att använda även om den har problem med vissa webbsajter. Förutom den är internettjänsterna begränsade till Flickr och YouTube samt ett antal podsändningar. I USA fungerar fler tjänster men här i Skandinavien blir resultatet att det känns magert jämfört med konkurrenterna.

Som mediespelare fungerar Screenplay betydligt bättre. Den hade inga problem att spela upp våra testfiler och dess prestanda räcker även för riktigt högupplösta filmer vilket är ett bra betyg. Menyerna ser bra ut och man förstår snabbt hur man ska hitta sina medie­filer i nätverket eller på hårddisken. Däremot är det inte alltid så snabbjobbat.

Slutsats
Ska man bara ha en mediespelare med hårddisk så är Screenplay inget dumt val. Den är förhållandevis nätt och har en fjärrkontroll med tangentbord. Det gör det lättare att söka bland mediefilerna och att knappa in adresser i webbläsaren. Däremot är det ytterst skralt med nättjänster jämfört med konkurrenterna. Klarar man sig utan sådana så gör den dock ett bra jobb med att spela upp filmer och musik samt visa bilder. Priset är bra men Screenplay DX känns inte speciellt spännande.

Också i detta test: