Sony VPL-VW260ES imponerade på oss med sin knivskarpa bild. Äntligen går det att få äkta 4K-upplösning från en projektor under det magiska 50 000-kronorsstrecket, och den imponerar på nästan alla områden.

Men några brister har den. För det första saknas dynamisk iris, vilket gör att svärtan är något ljusare än den hade kunnat vara. VW260 har inte heller något linsminne som gör att man kan lagra olika zoom- och fokusinställningar i två minnen. Har man en 2,35:1-filmduk kan man till exempel lagra olika linsinställningar för 2,35:1 och 16:9 och välja automatiskt mellan dem direkt från fjärrkontrollen. Gillar du mjuka och jämna rörelser på duken så har den bildinterpolering för HD-video, men inte 4K.

VW360 har allt som lillebror saknar. Och även om optiken är densamma på papperet så är alla komponenter utgallrade med lägre toleranser för avvikelser i specifikationerna. Vilket potentiellt betyder ännu något skarpare bild.

Den dynamiska irisen i Sony VW360 är supersnabb och väldigt tyst, precis som hos JVC. Men Sony saknar den inre irisen som förhindrar ströljus att komma in i det optiska systemet från början. Detta är en av sakerna som gör att Sonys svärta inte är fullt så kolsvart som JVC:s. Men den är inte långt ifrån.

På papperet är ljusstyrkan 1 500 lumen, vilket är lägre än JVC:s. Det märks inte i praktiken, rent subjektivt känns de två duellanternas ljusstyrka väldigt snarlik.

Användning

Sony har ett snyggare menysystem än JVC och reagerar snabbare på fjärrkontrollen. Att spara linsinställningar går också väldigt smidigt, men medan JVC kan hämta minnen med en direktknapp på fjärrkontrollen så måste vi gå in i menysystemet hos Sony.

Det som gör Sonyn mindre användarvänlig är att den är helt beroende av kalibrering. Direkt ur kartongen har den nämligen en ganska så framträdande ”black crush”, alltså att det finns för lite ljus i mörka områden. Skuggiga partier gror igen och man saknar detaljerna i det mörka. Färgerna är också kraftigt övermättade. Det kan se imponerande ut vid första anblicken, till exempel är gräs mycket grönare. Men det är inte korrekt.

– Här finns det massor att jobba med, säger kalibrerare Gorm Sørensen.

Därför är det synd att det är JVC som har automatisk färgkalibrering, som inte behöver den. Sony-projektorn, som definitivt bör kalibreras, är däremot mycket mer manuell i detta avseende.

 

 

Bildkvalitet

Bilden är som sagt oerhört färgsprakande direkt från fabrik och vid första anblicken framträder föremål tydligt mot bakgrunden – eftersom svärtan ser väldigt svart ut. Men eftersom det beror på både övermättade färger och en överdriven svärta så blir det uppenbart att den okalibrerade Sony-projektorn inte når upp till knäna på JVC:n. När vi tittar på Blu-ray-film med Ultra HD-upplösning underlättar det att VW360 har äkta 4K-upplösning. Man ser det i detaljerna i Ryan Goslings skäggstubb i Blade Runner 2049. Men i de flesta scener har JVC en bättre bild som är betydligt mer trogen filmen som den var tänkt i filmstudion.

Efter noggrann kalibrering av Gorm, där vi så småningom kommer ner till en acceptabel färgåtergivning, med en genomsnittlig delta-avvikelse på omkring 1,1, blir det något helt annorlunda.

Jämfört med JVC DLA-X7900 har Sony VW360 inte riktigt samma beckmörka svärta. Skuggiga områden är en aning ljusare, men det är ett bra snäpp bättre än med lillebror VW260.

Men har du inget kolsvart rum så kan du inte utnyttja JVC:s svärta och då börjar fördelarna med Sony genast bli tydliga. Bilden är nämligen knivskarp! Man ser ingen större skillnad på skärpan i HD-video, men med 4K Blu-ray målar Sony upp en väsentligt skarpare bild som har fler detaljer än JVC.

Blade Runner 2049 är en ren njutning i 4K. Ryan Goslings skäggstubb är skarpare och mer detaljerat och det finns fler nyanser i den roströda sanden längs Las Vegas förfallna huvudgata som är helt uppslukad av en sandstorm.

Och bäst av allt: HDR fungerar bra med Sony-projektorn. Det beror på att man med en steglös inställning kan justera tillbaka en del av eller allt förlorat ljusinnehåll när man går över till HDR. När man gör detta blir själva HDR-effekterna starkt minimerade – eller försvinner till och med helt, beroende på hur mycket ljus du tar tillbaka. Vad du däremot får är en mycket större färgrymd än när HDR är inaktiverat. HDR stöder nämligen fler och djupare färger (DCI-P3 och BT2020) som resulterar i bättre realism och ett större intryck av tredimensionalitet – även om själva HDR-effekterna med mer energi i ljusa områden är begränsade.

Det återspeglas i scener med många färgnyanser, till exempel en tonad himmel – oavsett om den är blå eller rostfärgad som i Blade Runner 2049. Men även något så blekt som ett ansikte kommer fram tydligare med fler nyanser och större realism.

Med video i Ultra HD-upplösning ger Sony VW360 betydligt bättre upplevelser än JVC X7900. Även om JVC drar ifrån på absolut svärta.

 

Slutsats

Sony VPL-VW360ES har alla funktionerna vi saknade hos lillebror VW260, inklusive dynamisk iris med bättre svärta och dessutom linsminne.

Den når inte riktigt hela vägen upp till kungen av svärta, som i den här prisklassen är JVC DLA-X7900. Sony-projektorn måste dessutom kalibreras för att undvika att skuggiga partier gror igen helt i svart, och färgmättnaden måste mildras. Men om man gör detta så förvandlas den till en tvättäkta biovärsting!

Bilden är superskarp, särskilt Ultra HD-källor får en extra dos skärpa som man bara kan få med en äkta 4K-projektor som VW360. Och med HDR-material lägger den till ett extra djup i färgerna som är helt grymt!

Med vanlig HD-video ger Sonys fördelar mindre effekt, men gudskelov är det Ultra HD som gäller numera. Därför utnämner vi Sony VW360 till vår referens för under 100 000 kronor.

Också i detta test: