Högtalarna från M&K Sound är några av hemmabiovärldens stora klassiker. Ända sedan mitten av 90-talet har de varit en trofast referens inom filmljud, både till hemmabio och för professionellt bruk. M&K grundades ursprungligen 1974 av amerikanerna Jonas Miller och Ken Kreisel och produkterna som skapades var tämligen banbrytande på sin tid. Många minns säkert S-150-systemet från 1995 som var ett av de första som blev THX Ultra-godkänt för hemmabruk. Ett annat välkänt patent är de karaktäristiska Push-Pull-subwoofrarna.
M&K Sound hamnade för ett par år sedan i danska händer. Numera ligger huvudkontoret i Karlslunde på Östsjälland och produktportföljen är större än någonsin. Utöver avancerade surroundlösningar för hemma- och proffsbruk har M&K in-wall-, on-wall- och soundbar-högtalare i flera prisklasser. Det klassiska 150-systemet är också tillbaka i uppdaterad version. Vi tyckte därför att det var hög tid för ett återhörande!
I det här testat har vi tagit oss an MK-högtalarna i ett 7.1-system som består av tre stycken S-150 som frontar och center, SS-150 till sidokanalerna och MP-150 till bakkanalerna. Djupbasen återges inte bara av en utan två potenta X12-baslådor. Den totala prislappen hamnar på lite drygt 150 000 kronor. Det innebär att det här är en anläggning för fantaster som planerar en rejäl hemmabio! Man kan naturligtvis börja med bara en enda subwoofer och ett enklare 5.1-system och sedan bygga ut längre fram.

 

S-150 mkII
Den kanske största klassikern i M&K:s sortiment är S-150. Den här kubformade stativhögtalaren känns igen enkelt på sina tättsittande dubbla mellanregister och tredubbla diskanter. Den patenterade konstruktionen ger en väldig fokuserad, sammanhängande ljudbild med kontrollerad spridning och extra kraftfullt ljud för sin storlek. Det har också gjort den till en uppskattad monitor i studiosammanhang: den aktiva versionen av S-150 (MPS2510) har använts för att mixa ljudspåret till flera stjärnspäckade Hollywood-produktioner och används fortfarande flitigt av ljudtekniker över hela världen.

 

MP-150
I det här testet har vi också fått en möjlighet att prova on-wall-versionen av S-150 som heter MP-150. Det är kort och gott en lite grundare version som är optimerad för väggmontering. Högtalarna säljs med infästning för väggfästen och har en lutande frontbaffel för att kunna vinklas uppåt eller nedåt mot lyssningsplatsen. De bör alltså passa bra till bakkanalerna. Och kanske även till Dolby Atmos-ljud i taket?`

SS-150
Vi har också MK:s välkända ”tripolära” högtalare som sidokanaler. De utmärker sig genom att ha både front- och sidomonterade element och sprider på så sätt ljudet i nästan 180 grader. De ursprungliga SS-150-högtalarna kunde användas som både dipol och bipol men den nya versionen har bara bipol-inställningen (tripol). Detta stämmer överens med Dolbys rekommendationer för Dolby Digital 5.1- och 7.1-ljud samt nya objektbaserade ljudsystem (Atmos). SS-150 säljs med fästen som gör det enkelt att hänga dem på väggen.

 

X12
Russinet i kakan är kanske subwoofern. X12 är M&K:s kraftigaste baslåda och har två stabila 12-tummare med lång slaglängd i en så kallad push-pull-konfiguration. Detta är ännu en M&K-specialitet som vi känner igen från föregångaren MX350, och inte minst Ken Kreisels DXD-subwoofrar. Principen är som följer: Den översta 12-tummaren spelar framåt precis som vanligt, medan den nedersta pekar inåt samtidigt som den är kopplad i motfas. Båda membranen slår därför utåt samtidigt, men eftersom det ena magnetsystemet drar samtidigt som det andra trycker så utjämnas mycket av den harmoniska förvrängningen. Detta, plus det faktum att basarna sitter i ett slutet kabinett, gör att X12 kan flytta stora mängder luft utan att tappa kontrollen. Precis som resten av högtalarna i systemet är subwoofern THX Ultra 2-godkänd, och en enda X12 uppfyller kraven för större hemmabiorum.

M&K S-150: Från gammal till ny
Den uppdaterade MKII-versionen ser förvillande likadan ut som den gamla, men det mesta sägs vara helt nytt, inklusive ett förbättrat kabinett och nya delningsfilterkomponenter. Vad är det egentligen som skiljer dem från originalen?
Ljud & Bild tog en liten pratstund med Gert Christensen, som är ansvarig för utvecklingen av dagens M&K-högtalare. Han har ett långvarigt förflutet från elementfabriken Peerless, som också levererar flera av elementen till M&K – inklusive det speciella 5,25-tums mellanregistret till S-150.
– Det var aldrig något snack om att ändra på grundreceptet. Konstruktionen med dubbla baselement och trippla diskanter är en enastående idé. Vi har enbart satsat på att förfina ljudkvaliteten och de tekniska detaljerna.
– Peerless-mellanregistret håller mycket hög kvalitet och byggs fortfarande speciellt för M&K. Diskanterna har däremot förändrats radikalt jämfört med de ursprungliga högtalarna.
– Delningsfrekvenserna i S-150 innebär att ljudet är väldigt beroende av konsekvent kvalitet i diskantsektionen. Detta var en del av det vi ville förbättra i MK II-versionen.

 

– De ursprungliga diskanterna var ”halvfabrikat” som M&K satte ihop själva, men dagens version tillverkas av Peerless för att förbättra kvalitetskontrollen och minimera toleranserna. I stort sett allting är nytt: membranmaterialet är utbytt från polyester till silke och den gamla frontplattan av plast är nu av aluminium. Talspolen är lindad på en folie med ventilationshål för att åstadkomma en ”low compression”-design.

 

Välfungerande recept
M&K-högtalarna skiljer sig från vanliga hifi-högtalare genom att de är speciellt konstruerade för att spela tillsammans med subwoofern från början. Samtliga högtalare har en rekommenderad delningsfrekvens på 80 Hz. Tanken är att man genom att skicka all basinformation till eller flera optimalt placerade subwoofrar undviker ojämnheterna som kan uppstå när man ber fem eller fler högtalare att spela djupbas. Både högtalarna och subwoofern är slutna konstruktioner (tryckkammare). Det ger en något lägre effektivitet men å andra sidan en jämnare frekvensrespons och en mer sömlös övergång mellan subwoofern och satellithögtalarna.
En annan poäng som M&K förespråkar är att högtalare och högtalarelement ska vara identiska hela vägen runt. Front-, center- och bakhögtalarna är antingen likadana eller klangligt anpassade efter varandra för att undvika att panorerande ljudeffekter ändrar karaktär på sin rundvandring.
Sist men inte minst har S-150 små skumgummidämpare ovanför och under diskantelementen. De begränsar den vertikala spridningen och bidrar på så sätt till att minimera reflektioner från golv och tak. En potentiell bieffekt av detta är att diskanten kan hamna lite ur fokus. S-150 måste därför vinklas noggrant mot lyssningsplatsen. De kan placeras på ett stativ, hängas på väggen eller monteras bakom en akustiskt transparent filmduk. Allra bästa resultaten får man om man monterar alla de tre fronthögtalarna på samma horisontella linje.

Comeback
Det går inte att undvika att bli lite nostalgiska när vi sätter på ljud genom M&K-systemet. Ljud & Bild använde det ursprungliga 150 THX 5.1-systemet som referens under många år och otaliga hemmabioförstärkare och receivrar och -förstärkare har varit tvungna att brottas med de avslöjande högtalarna. Och så finns det många andra högtalarsystem som har fått se sig besegrade av de små men potenta kuberna.
Vi kopplade in M&K-systemet i vårt 7 x 4,5 meter (längd gånger bredd) stora lyssningsrum. Fronthögtalarna placerades på 60 cm höga stativ strax under ramen till filmduken och bakhögtalarna ställdes på hyllor 180 cm över marken. Högtalarna har testats med flera olika förstärkare, allt från mindre Yamaha-receivrar till vår kraftfulla Hegel-rigg (H30/H20) där brist på effekt inte är något problem …

Ljudkvalitet
När man sätter sig ner och planerar en hemmabio är det nog lockande att börja med subwoofern, men det är fel metod. Allt börjar med front- och centerhögtalarna! Utan en bra centerkanal kommer dialogen och allt annat som händer på skärmen att låta diffust och instängt, och då hjälper det inte hur mycket basen än mullrar.
I många centerkanaler är det vanligt med en liggande centerkanal ovanför eller under skärmen, i kombination med golvstående fronthögtalare. Sådana förutsättningar gör det svårt att få de tre högtalarna att låta likadant, eftersom spridningskaraktäristiken blir olika.
M&K:s recept är att använda identiska center- och frontkanaler, och man hör direkt hur bra de fungerar tillsammans. De tre högtalarna skapar en sömlös, stor och bred ljudbild som passar perfekt till bilden på vår breda Cinemascope-filmduk. Framför allt röståtergivningen är fantastiskt bra. M&K-högtalarna har ett väldigt koncentrerat och naturligt ljud som nästan får det att verka som om skådespelarna står i rummet. Detta är en egenskap vi ofta saknar hos större högtalarsystem, där elementen sitter mer spridda.
En annan sak vi märker är hur neutralt och osminkat det låter. Högtalarna spelar väldigt rent och ofärgat, tillsynes helt opåverkade av volymen vi spelar på. Ljudkaraktären är likadan oavsett om vi tittar på en lugn dialogscen eller en våldsam ”shooting frenzy”. Högtalarna har gott om kraftresurser och kan spela på referensvolym utan att låta pressade eller förvränga ljudet på något sätt. Detta är ett resultat av att M&K har gjort sig omaket och tagit kostnaderna som krävs för att få högtalarna godkända av THX, som ställer stora krav på ljudtryck.
Ljudbilden sitter som gjuten även när vi rör oss bakåt till surroundkanalerna. I många system har ljudeffekterna en tendens att krympa när de panorerar bakåt, men M&K lyckas bevara storleken och formen. I vårt testrum, som är relativt långsmalt och har gott om utrymme mellan soffan och bakhögtalarna, fick vi fina resultat med tripolerna SS-150 på sidan och MP-150 längs bak. SS-150 gör ett utmärkt jobb med att binda ihop ljudbilden med frontarna och MP-150 lyckas sluta ”ljudbubblan” bakom oss på ett övertygande sätt. I mindre rum, och på kortare avstånd, kan ett eller två par SS-150 räcka hur bra som helst.
Många undrar säkert på hur M&K-systemet står sig mot våra nuvarande referenshögtalare från svenska Procella. Vår erfarenhet av M&K är att de kan sättas i nästan vilket rum som helst och ge ett utmärkt resultat. Procellas P6 och P15 är absolut en värdig rival till M&K, men de kräver en lite större insats för att låta optimalt. I vårt fall är högtalarna monterade i en så kallad baffelvägg, vilket ger en påtaglig boost i stora delar av frekvensregistret. Det hörs bland annat genom att P6 har ett lite varmare ljud, med fylligare röståtergivning. Bakhögtalarna i systemet får inte lika mycket draghjälp och då är skillnaderna mindre. De tripolära SS-150 bidrar dessutom till ett mer diffust och ”helomslutande” ljud än de direktstrålande P6, vilket kan vara lite lockande. När det gäller basregionerna så är det ingen tvekan om att X12 har mer tryck i djupbasen än P15, trots dess dubbla 15-tummare.

När det handlar om de stora kanonerna så är X12-subwoofrarna verkligen i sitt esse. De två M&K-baslådorna ser hela tiden till att ge ett bra fundament till det övriga ljudet, men de flexar inte med musklerna förrän det verkligen behövs. Det här är ungefär så långt ifrån en slapp, fladdrande och entonig bas man kan komma! X12 har en imponerande rapp respons och kan gå från att vara helt tyst till att smälla till med ett dån, och sedan bli helt tyst igen utan eftersläpningar. Detta är en kvalitet vi minns från den gamla MX350, men medan föregångaren kunde uppfattas som en smula civiliserad är X12 ett riktigt vilddjur! Jag testade med den berömda stridsscenen i krigsfilmen ”Fury” med Brad Pitt i huvudrollen och har väl inte varit närmare känslan av att sitta inuti en stridsvagn sedan lumpen. Motorns muller skär genom märg och ben och när kanonerna avfyras känns det som fysiska slag i magen. Hjälp! Samtidigt finns det inte en antydan till förvrängning eller mekaniska missljud från elementen, bara ren och skön djupbas.
En sak vi lägger märke till i jämförelse med Procella – och andra hornladdade högtalare som Klipsch, för den delen – är att M&K-högtalarna har något lägre effektivitet. De bör helst ha minst 150 watt per kanal för att ge sitt bästa. Vi märker att ljudbilden ”växer” och får mer dynamiskt headroom i takt med att vi fyller på med hästkrafter.

Hur är det med musik?
M&K-högtalarna är gjorda för renodlade hemmabiografer, men de fungerar utmärkt med musik också (S-150 är en populär närfältsmonitor i musikstudior). De låter dock en hel del friskare i toppen än vanliga hifi-högtalare, och utan bas är man självklart beroende av en subwoofer hela tiden. Här har det inte gjorts några försök att ha en snäll eller förlåtande klangbalans, och vissa inspelningar kan verka i ljusaste laget. Å andra sidan är högtalarna mycket detaljerade och avslöjande, samtidigt som de spelar med stora kraftresurser. Morphines melankoliska saxofon låtar fenomenalt frisk och metallisk, utan färgningar eller tecken på kompression. Samspelet mellan högtalare och subwoofer, i kombination med bra timing i basen, gör att du får ha tämligen påkostade hifi-högtalare om de ska orka hänga med.

Konkurrenter
Med tanke på att taxametern stannar där den gör så säger det sig självt att marknaden är full av konkurrenter. Nästan alla de stora märkena har hemmabiohögtalare av highend-klass, men om vi håller oss till de mer dedikerade systemen så ligger det nära till hands att titta på XTZ, Adam Audio och inte minst de nya högtalarna från Arendal Sound. M&K är inte nödvändigtvis ”bättre” än någon av dessa, utan utmärker sig snarare genom att ha ett par ganska så unika egenskaper. Den fokuserade ljudkaraktären, kraftresurserna, tonaliteten och inte minst samspelet med de ultrasnabba subwoofrarna gör att man nästan är garanterad ett bra resultat, även i svåra lyssningsrum.

Slutsats
Den här anläggningen från M&K kan eventuellt kännas lite ”retro” jämfört med de senaste lösningarna på marknaden. Efter att ha testat 150-systemet igen, i fintrimmad och uppiffad version, kan vi dock konstatera att M&K:s etablerade och välbeprövade principer fortfarande fungerar otroligt bra! Vi är extra imponerade av förmågan att måla upp en stor och sömlös ljudbild med likadan klang från alla håll, och röståtergivningen är kort och gott skrämmande realistisk. Subwoofern lämnar inte heller någonting åt slumpen och når djupt ner i avgrunden utan eftersläpningar.