Att få tvättäkta hemmabiokänsla i ett vanligt vardagsrum är inget som går av sig självt. Speciellt inte om man ogillar ”stora, fula” förstärkare och fyrkantiga högtalare. De allra flesta väljer en soundbar-högtalare – och det går utmärkt, jag har en själv. Men det finns alternativ som ger mycket bättre och större ljud, utan att fylla hela synfältet i vardagsrummet.
Den här slimmade surroundreceivern från Marantz är exempel på ett sådant. NR1711, som den heter, är bara 17 cm hög och ser bra ut – oavsett om du väljer svart eller silverfärg. Högtalarna behöver inte vara stora och får gärna hänga på väggen. Under alla omständigheter blir det många snäpp bättre än med i stort sett vilken soundbar som helst.
Ljud från ovan
Marantz NR1711 har alla funktioner som behövs för en ordentlig hemmabio. Inklusive tredimensionellt surroundljud, även med ljud ovanifrån om du vill. NR1711 har nämligen två höjdkanaler, förutom 5.1-ljud, och är kompatibel med både Dolby Atmos och DTS:X så kallade objektbaserade 3D-ljudformat. Detta innebär att ljudspåret innehåller metadata om var olika föremål i ljudbilden ska placeras, oberoende av hur många kanaler och högtalare man har kopplat in.
Receivern har dessutom så kallad Dolby Atmos Height Virtualization och DTS Virtual:X, som simulerar höjdkanaler med ett vanligt högtalarsystem helt utan särskilda höjdhögtalare. Detta fungerar inte lika bra som äkta vara men kan ge en extra illusion av 3D-ljud jämfört med att ha funktionen avstängd.
Om du inte vill ha ljud ovanifrån utan hellre vill ha ett extra par bakre högtalare så kan NR1711 enkelt ställas in som vanlig 7.1. Men om du har en möjlighet att montera ett par högtalare i taket, alternativt ställa ett par speciella Atmos-högtalare ovanpå fronthögtalarna, så skulle jag rekommendera det. Ljudbilden blir både större och mer trovärdig.
8K-video och HDMI 2.1
Marantz-receivern har videokretsar av den senaste sorten, vilket innebär stöd för 8K-videosignaler och 4K med så mycket som 120 bilder i sekunden – samt variabel bildhastighet vilket är praktiskt för gaming. PS5 och Xbox Series X ger spelupplevelser i full Ultra HD-upplösning och rasande snabba rörelser!
NR1711 har eARC, alltså Enhanced Audio Return Channel vilket innebär att den plockar ut högupplöst ljud från TV:ns ljudreturkanal genom den redan anslutna HDMI-kabeln. Du kan alltså koppla alla dina video- och spelkällor direkt till TV:n och hämta ut ljudet högupplöst till förstärkaren genom en enda HDMI-kabel. Till spel skulle jag faktiskt rekommendera detta för att få så kort input lag (fördröjning) som möjligt, vilket är extra viktigt när man spelar.
7.1, inte 7.2
Lägg märke till att även om Marantz hävdar att detta är en 7.2-förstärkare, och alltså har två subwooferkanaler, så stämmer inte det. Då ska förstärkaren kunna bearbeta de två kanalerna separat, så att två subwoofrar kan ställas in individuellt med olika avstånd, delningsfrekvens och EQ. Men här är subwooferutgångarna helt identiska, alltså inte 7.2.
Anläggningen
TV-rummet hemma är ungefär 15 kvadratmeter stort och har en ganska livlig klang från glasfönster och parkett, även om möbler och mattor dämpar en del. Jag anser att detta är en representativ miljö för en sådan här hemmabioreceiver, som riktar sig till ”normala människor” som vill att det ska se slimmat och läckert ut i ett vanligt vardagsrum.
Högtalarsystemet jag använder är ett helt standard 5.0, med Bowers & Wilkins 702 S2 Signature fram och 705 S2 Signature bak. Fantastiska och egentligen lite väl påkostade högtalare som avslöjar svagheter, utan att vara tråkiga att lyssna på bara därför. På väggen sitter en 77-tums Sony AG9 OLED som har en speciell bildpanel så att hela TV-skärmen fungerar som högtalare och som kan användas till förstärkarens centerkanal.
För tillfället har jag ingen subwoofer hemma, så jag hör hur bra kontroll förstärkaren har i basen på egen hand.
Kalibrering
Marantz NR1711 har ett enkelt menysystem för nybörjare, det håller dig i handen och leder dig genom varenda babysteg om du vill. Den säger att allt kommer att bli bra, du behöver inte vara rädd.
Automatiska högtalarkalibreringen är av typen Audyssey MultEQ, som jag gillar och som justerar alla högtalare så att de ger nästan samma klangbalans i rummet. Det är därför inte så farligt om alla högtalare inte är av samma märke och typ. Personligen föredrar jag att använda Audyssey Reference-ljudläget, som fixar problem och samtidigt ger en naturlig klangbalans.
En ny cool funktion är att NR1711 kan lagra kalibrering i två minnen. Alltså kan du till exempel göra en kalibrering med subwoofer och en utan, och sedan växla fram och tillbaka mellan dem precis hur du vill. Själv sparade jag en kalibreringar där TV:n var centerkanal och en helt utan centerkanal, eftersom det har visat sig att TV:n inte fungerar särskilt bra för att lyssna på musik. Jag använder alltså centerkanalen när jag tittar på film, så att dialogen kommer rakt från skärmen, men när jag lyssnar på musik återges centerkanalen av de båda fronthögtalarna. Så här har det inte gått att göra på ett enkelt sätt tidigare, men nu behövs alltså bara en knapptryckning. Bara detta är ett skäl till att välja NR1711 i stället för föregångaren NR1710.
Bioljud i vardagsrummet
Mitt vardagsrum är inte helt symmetriskt, den vänstra högtalaren pekar ut mot ett öppet rum medan den högra nästan pressas in mot ett hörn och ger en överdriven och färgad bas. Här sätter man verkligen rumskorrektionen på prov. Och problemfrekvenser i basen rensas verkligen upp, så att ljudbilden blir stramare och mer naturlig i de lägsta oktaverna. Detta är den viktigaste skillnaden som rumskorrektionen gör i mitt vardagsrum, medan Audyssey Reference-läget i stort sett låter B&W-högtalarnas klangkaraktär vara i fred.
Om du kan lägga 8 000 kronor på en förstärkare men inte är beroende av ett slimmat utseende så kan du hitta starkare och bättre saker. Men NR1710 låter riktigt fint och i mitt vardagsrum kan jag spela mer än tillräckligt högt för att få riktigt häftiga upplevelser. Till vardags har jag en Sonos Arc-soundbar och även om den är en bra soundbar så når den inte upp till knäna på den här anläggningen.
De fantastiska högtalarna ska naturligtvis ha sin del av äran, men Marantz-receivern har riktigt fina kvaliteter. Stämningen i Interstellar ger mig gåshud vid flera tillfällen. Musiken. Dialogen. Det utmärkta skådespelet och kemin mellan skådespelarna lyser igenom, och en sådan film fungerar inte ordentligt med dåligt ljud. Jag skulle faktiskt vilja påstå att jag inte saknar någonting. Rösterna kommer fram gnistrande bra, musiken också. Det är ett vackert samspel mellan högtalarkanalerna, som målar upp en stor och sammanhängande ljudbild.
NR1710-förstärkaren låter som jag är van vid från Marantz: ett varmt mellanregister och tjusig upplösning längst upp. Bristen på kraft märks inte särskilt mycket i mitt vardagsrum, eftersom jag inte behöver så våldsamt mycket muskler för att fylla rummet. Och återigen, kopplar jag tillbaka till Sonos soundbar så krymper ljudet till en liten blek kopia av sig själv. Marantz-förstärkaren är mycket kraftfullare och har betydligt högre kvalitet än elektroniken i Sonos Arc.
Musik i både surround och stereo låter också kolossalt mycket bättre än vad Sonos-högtalaren klarar av, dessutom låter det bättre än med andra slimmade förstärkare jag har lyssnat på. Bortsett från musklerna tycker jag faktiskt att NR1711 inte är sämre än större surroundförstärkare jag har hört i den här klassen.
Testrummet avslöjar
Testrummet på redaktionen är symmetriskt och har mer kontrollerad och dämpad akustik. Det är dubbelt så stort som mitt vardagsrum och avslöjar därför i större utsträckning om det saknas muskelkraft.
Högtalarsystemet är ett Procella THX-system i 7.1-konfiguration, med ett par takmonterade Martin Logan SLM för Atmos-innehåll. Det är detta system jag brukar lyssna på.
Som jag misstänkte får man en större ljudbild från Marantzen genom att ansluta högtalarna i 5.1 och använda takhögtalarna till Atmos, i stället för en ren 7.1-konfiguration. Återigen är detta något man kan prova sig fram med och lagra i de två olika minnena. Fast när man växlar fram och tillbaka måste högtalarna kopplas om på baksidan av receivern, så helt strömlinjeformat är det inte.
Med det här högtalarsystemet är det tydligare att Marantz-receivern inte är av den mest kraftfulla sorten. Det saknas lite dynamik i dramatiska ljudeffekter när man spelar högt, vilket tar bort en del av realismen. Men det räknade vi med också. Det viktigaste är att det är hög kvalitet på tonerna som kommer ut, och det är det helt klart. Man känner sig alltså inte snuvad på något. Sorgliga scener kan locka fram tårarna och nervpirrande scener i en thriller skapar en olustig känsla i hela kroppen.
Musikstreaming
Eftersom detta är en surroundreceiver som ”kan allt” ska det också nämnas att den har utmärkta möjligheter för strömning av musik. Gränssnittet heter Heos och påminner starkt om Sonos. Andra Heos-produkter kan spela i ett multiroom-system, precis som Sonos. Man laddar ner appen, loggar in på musiktjänsterna man vill använda, till exempel Spotify, Tidal eller Deezer, och off you go. Heos saknar stöd för Apple Music och YouTube Music, men eftersom NR1711 har inbyggt stöd för AirPlay och Bluetooth går det att lösa också.
Slutsats
När vi har testat slimmade receivrar förut har Marantz alltid blivit Bäst i test sina klasser. Och 7.1-receivern NR1711 är Marantz bästa hittills.
Ljudet är otroligt välbalanserat och snyggt, och det finns tillräckligt med kraft för att fylla ett litet vardagsrum med allt ljud du behöver, även när du tittar på action och spännande filmer. Den fungerar fint även i vardagsrum som är större än 25 kvadratmeter, men om du förväntar dig dånet från biografsalongen så räcker inte 50 watt per kanal.
Marantz NR1711 har alla funktioner man behöver, inklusive två minnen för autokalibrering av högtalarna. De gör det enklare att prova olika högtalarinställningar och -placeringar genom att växla mellan dem.
Detta är en surroundreceiver för dig som vill ha ett slimmat format – utan att kompromissa med ljudkvaliteten. För det ändamålet finns det knappast något bättre köp där ute.
