Ljudlimpan från Klipsch är 111,7 cm bred och passar rent estetiskt bäst ihop med TV-apparater som är 46 tum eller större.

Klipsch brukar föredra att använda horndiskanter i stället för domediskanter och HD Theater SB är inget undantag. Horn betyder högre känslighet vilket i sin tur betyder högre ljudtryck med mindre förstärkareffekt.

Limpan har inbyggd Dolby Digital-avkodning och med 300 watts effekt för hela systemet lär det inte saknas tryck.

Det finns bara optisk digitalingång, plus analog RCA och minijack.

Användning
Klipsch-limpan går utmärkt att ställa på ett bord eller montera på väggen med hjälp av väggfästena som ingår.

I likhet med Harman/Kardon SB30 synkroniseras subbasen automatiskt med limpan när den sätts på. Även här är fjärrkontrollen en liten historia så du får hålla koll på den för att den inte ska försvinna ner mellan soffkuddarna. Men annars är limpan enkel att använda. Det finns få funktioner, stereo och surround väljs med en knapp, ljudnivå upp och ned samt val av signalkälla med andra. Därför behövs inte något teckenfönster, man har alltid kontroll. Det finns inga tonkontroller eller någon EQ.

Ljudkvalitet
Det är ingen tvekan om att det är dynamik som står överst på dagordningen här. Ljudbilden formligen kastas mot oss och dialogen markeras fint från bakgrunden. Röster är dock lite hårdare och grövre än med SpeakerCraft, som har bättre upplösning.

Klipschs surroundeffekt är bra nog och ger en större ljudbild än stereo. Men den är inte lika övertygande som SpeakerCrafts och den får också se sig besegrad av Harman/Kardons.

Där Klipsch briljerar är i basregistret. Subbasen har bra fart så att actionscener får det att fladdra i byxbenen bättre än med de övriga. Basen är snabbare och sitter bättre ihop med resten av ljudbilden än med Harman/Kardon. Och den är dessutom väsentligt kraftigare än med SpeakerCraft. Men även Klipsch kunde ha varit mer framåt i övre basregistret.

Musik i stereo har tryck och bra stuns i basen. Men när basgitarren dyker upp i början av Morphines låt ”Scratch” skorrar det i högtalarelementen när vi drar på en del. Och då är inte volymen vrålhög på något sätt. Det låter som om mellanregisterelementen matas med för djupa basfrekvenser och med fördel hade kunnat delas av lite högre.

Lugnare akustisk musik som ”Quiet Winter Night” med Hoff Ensemble, med bland annat Jan Gunnar Hoff på piano och Aril Andersen på kontrabas, har bra fart i slagverken och kontrabasen, även pianot har en markant snärt. Mellanregistret är däremot lite grovt och sångrösterna hade kunnat ha mer nyanserade övertoner.

Slutsats
HD Theater SB 3 spelar med tuff bas och en dramatisk spelstil. Tack vare horndiskanter och gott om kraft låter både musik och filmljud kraftfullt.

Dialoger och sångröster kommer fram fint i mellanregistret och baseffekterna tas om hand av subbasen.

Klipsch-ljudlimpan är däremot en smula grov och saknar upplösning i övertonerna. Det gör den mindre lämpad för akustisk musik och vi hade rent allmänt kunnat tänka oss en mer kärleksfull hantering.

Också i detta test: