Sanyos PLV-Z700 har en mycket tystgående fläkt som knappt hörs alls när den körs i ekonomiläge. En liten skrytdetalj är det elektriska linsskyddet som automatiskt åker upp och ner när man slår på eller stänger av projektorn. Ganska så coolt.

Fjärrkontrollen är överskådlig och har direktknappar för viktiga inställningar som ljusstyrka, kontrast och skärpa. Både vertikal och horisontell linsjustering är praktiskt att ha när placering ska väljas. Två HDMI- och två komponentingångar samt datoringång betyder fina anslutningsmöjligheter.

Bildkvalitet
Direkt ur kartongen (utan aktiverad dynamisk iris) har Sanyo-projektorn en fin färgbalans. Hudfärger är mycket neutrala och enskilda färger får aldrig för mycket fokus. Gräs och skogar är grönt utan att vara överdrivet och det finns gott om detaljer i mörka områden. Ett ganska så bra objektiv betyder en skarp bild. Men på en 100 tum stor duk på tre meters håll skymtar vi lite matta konturer. Hår och skägg är inte fullt lika skarpa som vi vill ha det, och mönster i trä och tegelbyggnader flyter ut lite.

En brist är dålig svärta, som gör att bilden blir livlös, utan något större djupintryck. Ljusstyrkan är bra, så man är inte beroende av ett helt mörklagt rum för att titta på film. Men lampan är inte starkare än hos övriga testdeltagare, så den ljusa svärtan är inget annat än en nackdel.

Med dynamisk iris aktiverad får vi rent allmänt en bättre svärta i mörka scener, eftersom den stryper ljuset mer. Men det allra svartaste blir inte särskilt mycket svartare, så Gotham City får inte riktigt den mörka stämning den ska ha i ”The Dark Knight”.

När vi kalibrerar svärtan och vitnivån med kalibreringsskivan ”The Calibrator” får vi en lite bättre svärta och en generellt högre ljusstyrka i ljusa områden. Bilden blir rent allmänt lite bättre, och en fördel som Sanyo har är en aning fler detaljer i mörka områden. Men det är ändå uppenbart att du får vad du betalar för, och Sanyos projektor kan inte mäta sig med de bästa i testet.

Också i detta test: